lördag 2 september 2017

happy birthdays


Två födelsedagar den här veckan. Först Sigge (2) och idag Matilda (35). Det är liksom svårt att greppa att det gått så många år sedan den där dagen, som jag ju minns med sådan skärpa. Tid... och nu är hon själv en mamma som kommer att uppleva samma fenomen.

För Sigrun var det två sånger (Happy Birthday och Ja må hon leva) och tårta, efter middagen i onsdags, och ballonger och presenter och en väldigt glad unge. Idag blir det inget party, men Matilda har önskat middagen (jag ska ge mig på att laga en libanesisk rätt jag inte gjort på kanske 15 år...) och Barb & Brenda fixar tårta. Kanske kommer Linus och Nathalie förbi, i eftermiddag, och det blir såklart en och annan, än så länge hemlig, present. Det enda Matilda har uttryckt en önskan om är ett par rejäla gummistövlar.

I veckan som var flöt mina lektioner på som jag tänkt och den delen av mitt arbete är så rolig och givande. Många sköna ungdomar. Uppepå detta förväntas jag inte bara dela mina lektionsplaneringar med eleverna, via schemat (vilket känns ganska självklart, så har jag alltid jobbat), men också ha en jeffla massa pedagogiska planeringar dokumenterade på vårt intranät. Det känns väldigt mycket högstadiet... men rektoŕerna vill ha det så och då är det ju bara att börja knåpa ihop dylika. Det känns dock väldigt statiskt eftersom jag givetvis har en klar och tydlig pedagogisk planering inne i mitt huvud men ständigt reviderar, ändrar och anpassar utifrån såväl grupper som individer - och så funkar inte verktyget på lärplattformen. Där ska allt ristas i sten och tidssättas. Så jag gör långa dagar, för att liksom komma ikapp. Igår, på väg ner till gymmet, insåg jag att jag inte varit ute i friska luften sen jag vet inte när. Så jag satte mig i bilen, körde ner till stranden och gick en lång stund längs havet och bara andades. Det behövde jag.

I torsdags, förresten, var jag på Teaterbion Scala och såg The Square. Underbart hur Ruben Östlund kängar till den uppblåsta delen av konstvärlden - och en skön metaupplevelse att publiken (som mestadels bestod av kultursjalar av båda könen... tänk Österlen... ;)) satt och skrattade gott... En film som jag gillar. Den ställer frågor som jag kan gå och tänka över länge. Och där fanns en fin värme, i Christians samvaro med barnen... Det var också roligt att se filmen tillsammans med några trevliga kollegor och att äta en italiensk pizza innan...

Inga kommentarer: