naket

Lycklig.

När vi vandrade i lördags kom samtalen alldeles av sig själva i sin egen takt. Emellanåt vandrade vi också i tystnad, i våra egna tankar. Jag lät mina glida omkring och bara ta in dofterna, ljuden och det gröna mossmjuka. En tanke som bubblade upp till ytan var den att om det till äventyrs skulle finnas en man, en kärlek, för mig någon mer gång... så måste det vara någon som vill just detta... som uppskattar detta enkla, sköna och som kan göra det utan åthävor. Som gör det. För även om jag ofta är ute på skogpromenader i min ensamhet, och tycker det är helt åkej, så är det faktiskt ännu finare att göra det med någon annan. Tror jag.

Så tänkte jag. Tänker fortfarande. Och kanske avslöjar jag mig som lite töntig, men... då är jag väl det då. Couldn't care less.

Born Under a Bad Sign - Albert King & Stevie Ray Vaughan