onsdag 24 maj 2017

tomheten

Bilden "lånad". FY mig.
Fifan, vilken dag. Inte så att något dåligt eller trist har hänt. Nej, det har varit en bra dag. Men lång. Jag var på jobbet halvåtta och mejlade, bedömde, pratade i telefon, förberedde, körde muntligt NP nonstop mellan halvnio och halvfyra (tillsammans med kollega... vi hade lunch i 10 minuter), hade betygssamtal, svängde ihop/mejlade en komplettering att göras - till en elev och jag lovade rätta den på fredag (givet att den kommer in i tid), trots att jag är LEDIG då -, pratade med en kollega, satte igång diskmaskinen, pratade med chefen, plockade ihop det sista av arbetsmaterial till de lektioner jag inte kan hålla pga Englandsresan och la fram det till schyssta kollegor som ställer upp och tar det, kopierade upp en tidningsartikel och smällde upp på våra anslagstavlor, skrev sista-minuten-påminnelser på FB-sidan vi har för Englandsresan, skrev in betyg i betygskatalogen, plockade ur diskmaskinen och när klockan var halvsex kunde jag äntligen gå ut och slå igen dörren bakom mig.

Tanken var att jag skulle ägna kvällen åt att städa (sanera...) och fixa och baka bröd, eftersom Erica kommer över på frukost imorgon. Men jag insåg att det nog var lite väl optimistiskt tänkt så jag köpte ett gott, riktigt mörkt och surt rågbröd à la Finland, istället, på ICA, och visst har jag plockat och snyggat lite nu, men mer orkar jag faktiskt inte. Jag är helt tom i både kropp och knopp. Det får bli latfåtöljen och lite läsning, i stället.

Och så har jag lovat mig själv att om det finns biljetter kvar till Patti Smith (Ystad, 19/8), när lönen kommer på fredag, så ska jag överraska mig själv med en sådan.

Imorgon är en annan dag, som Scarlett O'Hara säger. Och den är... ledig!

tisdag 23 maj 2017

ljuset i tunneln

Idag kunde jag gå hem när jag skulle gå hem. Och dessutom känna att allt som ska vara i box är det. Två gruppers betyg ska rapporteras in i morgon eftermiddag, och en i studentveckan, när jag är tillbaka, efter att den muntliga delen av NP är klar. That's it.

Därför var det extra, extra roligt att frukten av ett av vårvinterns tema med en av mina engelskgrupper levererades igår eftermiddag och att vi kunde ha vår bokrelease idag! Jag har ju bara skrivit baksidestexten (novellerna i den har grymma elever skrivit och det är också de som gjort layouten på omslaget) men ändå fick jag skön hjärtklappning när jag lyfte upp den första boken och bara höll i den. Vilken känsla. Vilken tyngd. Plötsligt är texterna inte längre möjliga att förändra, annat än för de som läser och tolkar dem. De finns där på halvblankt, vitt papper bakom styva, svarta pärmar. En skön känsla, som jag vill uppleva igen. Så... jag får väl plocka upp min bok, den jag skrev så gott som klar för några år sedan, och fixa det sista och ge ut den.

Mellan jobbet och nu har jag också hunnit lämna min cykel hos gamle Cykel-Kalle, för att få växlarna justerade, och ta en fin Fenixfika med ett par kollegor. Resten av kvällen ska tillbringas i lättja...

söndag 21 maj 2017

assistenten och jag

Jag hjärtar den här lille killen.
Det har blivit ett par timmar på altanen idag också. Jag är trevligt brun, nu.

För övrigt har jag både små- och storpysslat här hemma. Egentligen tänkte jag bara plocka ihop en del mindre grejer och sortera upp men så ringde Linus och medan vi pratade jobbade jag på (headset är praktiskt) och plötsligt hade jag rensat ut hela garderoben (minus vinterkappor etc) med något av Konmarimetoden; jag har bara sparat de plagg som jag trivs i och som - framförallt! - gör mig glad.

Kvar hänger just dessa plagg, i garderoben (det är ju lite tidigt att packa ner dem), och på sängen ligger en liten hög som jag ska fundera över. Oerhört skönt! Dessutom har jag gett bort fem lastpallar (hämtade!), min gamla gräsklippare (till paret som köpt huset) och sålt alla mina bokhyllor (för avhämtning efter midsommar, så jag hinner packa ner böckerna). Sixten har, i vanligt ordning övervakat och dessutom kvalitetssäkrat flyttlådorna genom grundligt genomförda stickprovskontroller.

It's all in a day's work!

livet, liksom

Altanen, 06:40
Igår hade jag en sådan där bra dag då jag lyckades varva lugn avkoppling med grym effektivitet. Jag hann ha en lat morgon, köra två vändor till Miljöstationen (och då inte bara bli av med en massa att kasta bort utan dessutom en del annat, fungerande, som förhoppningsvis kan finna sin plats i andra hem), sola på altanen, med ljudbok, dammsuga och snygga lite, läsa en halv pappersbok i kvällssolen, med jordgubbar och vin, och sedan ha fransk filmkväll. Balans.

Lunchdags!
Idag är det betydligt svalare och mulet och det passar mig bra. Jag har sovit bra, även om Kung Sixten I av Parkgatan behagade komma hemramlandes fyra i morse, och på sällskapligt humör, dessutom. Det tog en stund att somna om...

Om en stund ska jag börja rensa och packa lite till. Jag är ute i väldigt god tid, men å andra sidan kommer en hel månad att trilla bort; det är England, Sweden Rock, en Malmöhelg och så midsommar i Oslo. När jag är tillbaka därifrån är det bara några dagar innan M & M flyttar (jag har lovat hjälpa till) och veckan efter går mitt flyttlass. Så min framförhållning kommer att betala sig!

Det kanske låter som att jag har en väldig massa att rensa ut. Egentligen har jag inte det, men på de sex och ett halvt år jag bott här har jag givetvis hunnit samla på mig en del - fast lite omärkligt, sådär.
Hur det än blir med lägenhet kommer jag ju att flytta till mindre än jag har nu, så en del av bohaget tänkte jag också sälja. Det är också skönt att ha gjort i god tid.

Förrätt!
Jag har haft tillfälle att tänka mycket den här helgen. Eller... egentligen hela veckan. Jag har tänkt mycket om två saker: vänskapens kärna och det faktum att det känns som att jag får en s k nystart på mitt liv i sommar, vilket känns både spännande och... läskigt. Vad ska jag göra av det? Vad ska det bli av mig? Vad vill jag? Jag återkommer till detta framöver.

Jag har nu överlevt sex dagar utan kaffe. Jag tänkte låtit det här bli den sista kaffefria dagen, men... just nu doftar det ljuvligt av nybryggt kaffe utifrån köket och det ska smaka underbart med en mugg!


fredag 19 maj 2017

en fin fredag

Vilken känsla att gå till jobbet utan jacka! Med halvbara ben! Och komma hem och kunna dra ut solstolen på altanen och ge sig själv nästan två timmar med en stor flaska kallt vatten och en ljudbok (The Handmaid's tale av Margaret Atwood).

Lite småpyssel är gjort, liksom en riktigt fin pratstund med Johanna, över telefonen. Kvällen får bli popcorn, något glas rött och en fransk film.

Imorgon blir det röj!

torsdag 18 maj 2017

parenteser

Sovit bra. Vaknar och längtar efter en mugg härligt, mörkrostat kaffe. Dricker örtte. Men jag gör det ute på altanen, med en sjal om mig.

Och frampå förmiddagen kom den - sommaren. Lunchmöte med ett par andra IKT-pedagoger ute i solen och när jag kom hem (efter ännu en orimligt lång arbetsdag där jag, uppepå allt annat, skulle göra en skattning bestående av nästan 200 frågor innan jag kunde låsa dörren till arbetsrummet) bredde jag några mackor och satte mig ute på altanen med en bok. Ljuvligt. Jag gick nyss in, för jag har några saker jag verkligen måste göra (allt annat är uppskjutet till lördag).

Jag satt därute och lät tankarna vandra (det blev inte så mycket läst, alltså). Kommer jag att sakna min altan? Svar: ja. Den har verkligen varit en fin plats att vara på oavsett om jag stekt i en solstol, suttit under taket och lyssnar på regn och åska, ätit och umgåtts med familj och enstaka vänner eller suttit ensam i sena sommarkvällar med shishan och ett glas vin. Kommer jag att sakna så mycket annat här, när jag flyttar? Knappast. Några på jobbet, jobbet självt, ett par, tre vänner - inte mer. Och när det gäller vännerna så kan vi ju ses ändå. Om vi vill.

Jag tänker också att... det finns väl andra altaner.

~~~~~~~~

Ännu en rockröst har tystnat. Fantastisk röst och helt klart en del av soundtracket till mitt liv.

onsdag 17 maj 2017

hej och hå

Resekompisen
Vaknade lite tidigt i morse. Utvilad. Ingen huvudvärk. Låg kvar en liten stund och lyssnade på regndroppar mor rutan. Struntade i att jag har minisovmorgon på onsdagar och gick till jobbet i vanlig tid. Och sedan fick jag en sådan där bra onsdag som jag inte haft på jag vet inte hur länge. Onsdagar är mina planeringsdagar (bara en lektion, alldeles mot slutet på dagen) men vanligtvis upptäcker jag vid lunchtid att jag visserligen gjort hundra andra saker, men inget av det jag faktiskt hade tänkt. Idag, däremot, blev det en Planeringsonsdag de luxe. Så nu har jag planerat allt fram till mitten på nästa vecka, då jag har mina sista lektioner för den här terminen. För det här läsåret. För alltid - på den här skolan (fast vi har ju tre heldagar med muntliga NP, förstås...). Men att det blev en så bra arbetsdag har troligen inget alls med avsaknaden av kaffe att göra.

Så, jag tar hand om mig - according to plan - och känner mig lite mindre stressad. Det är bra. Och även om jag köpt den själv, blev jag himla glad när en efterlängtad klassiker anlände idag. Jag har länge behövt en inte-så-stor rygga men har liksom inte kommit till skott. Men nu har jag äntligen köpt mig en skitsnygg reskamrat.

Och så skönt att kunna sitta om kvällen med altandörren öppen och Sixten springer ut och in.

tisdag 16 maj 2017

uppåt

Jag somnade med en tjongandes huvudvärk igår - och vaknade med densamma. Ståndaktigt skippade jag morronkaffet även om det känns fasligt fattigt att sitta där och sippa på en mugg örtte. Men frampå dagen försvann huvudvärken och hjärnan kickade sakta igång igen. I höjd med utvecklingsgruppens möte, mot slutet av arbetsdagen, jobbade den stenhårt. Typiskt.

Men jag ska nog fixa det här!

måndag 15 maj 2017

abstinent

Fy satan, vilken dag. Alltså... det är bara jag. Och frånvaron av kaffe, i mitt liv, då. Långt före lunch kändes huvudet alldeles suddigt i kanterna och frampå eftermiddagen kom huvudvärken. Eftersom jag aldrig skulle drömma om att låta något personligt gå ut över eleverna, eller kollegorna, så var jag sjukt trött när jag kom hem av ansträngningen att bara vara som vanligt. Det får bli tidig läggning ikväll...

söndag 14 maj 2017

snällvecka ahead!

Jag känner att den här vintern, och långa, kalla färden mot vad som förhoppningsvis blir ännu en sommar, har tagit ut sin rätt på mig. Trött, sällan utsövd och hyperglåmig är jag. Trasiga knät har bromsat upp mina träningsrutiner, dessutom. Glädjen är liksom inte närvarande.

Så jag tänkte utmana mig själv i veckan som kommer. Jag ska inte bara ge mig själv en lång och synnerligen rask promenad varje dag - jag ska också pigga upp mig med lite hemsnickrad detox som framförallt innebär något jag borde gjort för läääänge sedan, men alltid undvikit som pesten; jag ska inte kaffa på en hel vecka. COLD TURKEY! Sedan får jag se... jag ska såklart inte sluta helt, men helt klart ändra mina kaffevanor. I övrigt ska jag inte stoppa i mig en enda onyttighet och inte så mycket av annat heller. Som om inte detta vore nog ska jag pyssla om mig själv lite extra. Snälla mig med sköna crèmer och ta tag i kvällsmeditationen igen.

Jag ska helt enkelt ge kroppen - och själen - en möjlighet till comeback Big Time. Tycker ni detta låter tjatigt så läs inte bloggen på en vecka.

Vanligen börjar ju alla stora förändringar på måndagar, men eftersom jag också vill överraska mig själv en smula så börjar jag... idag, söndag!



(Ja, visst kan den ibland kännas väldigt mainstream,
men... den är ett mästerverk
 och den gör mig alltid glad hela vägen in!)

lördag 13 maj 2017

jobblördag

Krikonträdet blommar!
Med 90 delprov att hinna rätta har den här lördagen gått till historien som en arbetsdag. Nio timmar har det tagit mig men så blev jag nästan klar, också. Sedan återstår bara det muntliga innan betyg kan sättas. Det är inget vidare att man förväntas rätta sina nationella inom ramen för sin ordinarie arbetstid. Det går ju inte. Inte om de ska rättas innan betygssättning. Det finns varken tid, eller arbetsro nog, att göra det. Och då sitter man kvar om kvällarna - eller förstör en solig majlördag.

Någon långpromenad har det inte blivit idag, men jag har tagit ett par korta pauser ute på altanen. Solen har värmt, men det har också blåst lite kallt. Och nu är jag trött. Klyftpotatis, oumph med timjan och vitlök, lättförvällda sockerärter och ett glas rött får runda av den här dagen.

I morgon tror jag att jag ska ta och packa ihop mitt arbetsrum och ett par garderober. Och ge mig själv en runda i skogen. Min själ behöver det.



fredag 12 maj 2017

b r e a k i n g n e w s

Här är min nya arbetsplats från och med åttonde augusti! 

Ystads Gymnasium, Österport

Efter nästan elva år som lärare i Emmaboda (inkl ett år i Sth), varav de senaste sju och ett halvt på Vilhelm Mobergsgymnasiet, är det nu dags att ta klivet ut ur komfortzonen och pröva - och lära! - nytt. Det känns så spännande, pirrigt och roligt! Det känns också ganska läskigt.

Det känns på något vis viktigt att säga att jag inte flyttar från min nuvarande tjänst - som jag stortrivts med och som gett mig så mycket i form av härliga elever, goda kollegor, en och annan vän, viktiga och lärorika erfarenheter och gedigen utveckling (både professionellt och privat) och många varma, fina minnen - utan till en annan tjänst*. Jag har sökt - och fått erbjudanden om! - andra tjänster, i andra kommuner, som på olika vis inte alls kunnat matcha det jag har haft upp till nu. Det är min förhoppning att denna min nya arbetsplats ska vara det jag önskar och behöver och att jag inte ska sakna det jag lämnar alltför mycket. Mitt uppdrag kommer att vara lärare/ämnesutvecklare i engelska. Mesta delen av min undervisning kommer att vara engelska, men på sikt även religion, givetvis.

Boende är ju alltid lite knepigt att fixa när man flyttar till ett helt nytt ställe. Lyckligtvis har jag ett tillfälligt sådant ordnat för så lång tid jag behöver, medan jag i lugn och ro letar efter något att hyra, be it en lägenhet eller ett hus, i Ystad eller kringliggande byar, samhällen eller städer. Så här ser det ut (nej, jag ska inte bo i hela... utan bara i den halmtäckta delen... ;)):

Nej, jag ska inte bo i hela... ;)

Men... om någon vet något eller känner någon som osv. så får ni gärna sprida att jag söker en bostad att hyra - lägenhet (helst markplan mtp Assistenten), radhus, villa eller torp. Tre-fyra rum. Ju närmre Ystad, ju bättre. Ju närmre havet desto ännu bättre. ;)

Så... äventyret fortsätter! 

I Love You More Than You'll Ever Know - Amy Winehouse




*Däremot flyttar jag från Byn. Det sticker jag inte under stol med. Jag är färdig med Byn. Har varit länge.

torsdag 11 maj 2017

hell week

Nationella proven är över. Nu återstår rättningen. Ettornas är jag klar med. När jag rättat >90 delprov är jag klar med tvåornas också. Om två veckor måste jag ha satt betyg i alla kurser utom en. Dagarna fylls av planering, lektioner, repetitioner, elevers kompletteringar, möten, sena utvecklingssamtal, peppning av stressade ungdomar, prov och rättningar. Och mitt i detta intervju med Skolinspektionen som bestämt att detta är en bra tid att komma på visitation. Hurra, typ. Det är faktiskt inte så mycket som är kul nu. Möjligen tanken på flyttemballaget jag skaffade i Kalmar, i eftermiddags, när jag ändå var där på mammografi. Muntert värre, alltså.

video

söndag 7 maj 2017

ännu en helg

Det blev en liten Malmöhelg, igen. Jag körde direkt från jobbet, i fredags, och fick äran att hämta Sigrun på förskolan. Det var mysigt!

Lördagen gick åt till att vara publik och hejaklack till Matilda och hennes lag i Malmö Toughest. DÄM, vilken tuff dotter jag har (jag har fler och de är minst lika tuffa, fast var och en på sitt vis). Efter tävlingen hälsade vi på hos en familj som bor uppe i Turning Torso. Jag har faktiskt aldrig varit uppe där, så det var ju lite kul. "Bara" tjugoandra våningen men det räcker för mig. Underbar utsikt och vacker lägenhet. Bubbeldricka och lite prat och sedan hem. När Matilda duschat och Sigrun ätit lite körde vi ut för att smyga lite på nya huset, medan Mike grejade med en motorcykel. Det ligger så fint, i en rar liten by (Börringe kyrkby). Huset ser läckert ut, också! Nu är det bara en sex-sju veckor tills de flyttar! Sedan fick det bli thaimat (take away) och Scorceses Silence.

Innan jag körde hem idag hann vi åka och leka på Busfabriken en dryg timme. Och nu är jag hemma igen. En maskin tvätt snurrar i källaren och jag är rätt taggad för arbetsveckan. Och än är det ju några fria, lediga timmar kvar. Och sedan är det bara att gasa rakt in i nästa helg. För vilken jag inga planer har.

torsdag 4 maj 2017

pentti varg

"Jag tycker lite synd om dig fast man inte ska göra det", fick jag veta idag, av en god vän. Detta apropå flera saker som jag inte är så nöjd med i mitt liv och som vi pratat om. Det var givetvis sagt utifrån något han kände, och han ville ju vara snäll, så jag blev inte arg.

Men... det är INTE synd om mig. Jag lever det liv jag lever utifrån de val jag gjort, och är galoscherna i fel storlek är det upp till mig att lösa det. Och det gör jag.

Den enda som någonsin får tycka synd om mig är... jag. Och det ligger inte för mig.




kvällspromenad

Bara någon dag, nu... så slår det ut!
Jag fick så bråttom ut, efter jobbet, att jag glömde ta på mig mer gåvänliga pjucks. Fem kilometers powerwalk i Converse känns i knät idag. Men eftermiddagen var vacker och skogen skön.

Jag blev lite inspirerad där jag gick, så jag ringde en vän som har det tungt och undrade om hen hade ork och lust på en liten kvällspromenad. Jodå. Så efter min pw tog jag bilen iväg, en liten bit, och sedan gick vi, i mer sakta mak, några kilometer till.

Det är något helande och gott över en stilla promenad i vårkvällen, allt under det att man samtalar. I vårt fall pratade vi både om det som tynger och det som ändå känns lätt. Jag tror det hjälpte min vän - och jag kände själv att det var bra för mig. Om inte annat för att jag behöver ta fler initiativ själv till social samvaro, om än i dess enklaste form.

Idag blåser det lite och det ser kallt ut, men solen skiner från molnfri himmel och hittar jag ett litet hörn i lä, kanske jag kan ta en mugg kaffe ute på en bänk, på lunchen.

Walking On Sunshine - Katrina & The Waves 
(Those were the days...)

måndag 1 maj 2017

naket

Lycklig.
När vi vandrade i lördags kom samtalen alldeles av sig själva i sin egen takt. Emellanåt vandrade vi också i tystnad, i våra egna tankar. Jag lät mina glida omkring och bara ta in dofterna, ljuden och det gröna mossmjuka. En tanke som bubblade upp till ytan var den att om det till äventyrs skulle finnas en man, en kärlek, för mig någon mer gång... så måste det vara någon som vill just detta... som uppskattar detta enkla, sköna och som kan göra det utan åthävor. Som gör det. För även om jag ofta är ute på skogpromenader i min ensamhet, och tycker det är helt åkej, så är det faktiskt ännu finare att göra det med någon annan. Tror jag.

Så tänkte jag. Tänker fortfarande. Och kanske avslöjar jag mig som lite töntig, men... då är jag väl det då. Couldn't care less.

Born Under a Bad Sign - Albert King & Stevie Ray Vaughan

till fots

Jag har fikat på värre ställen.
Torsdag: Åkte ner till Malmö efter jobbet. Mysigt, och lite trött, häng med Matilda, Mike och Sigrun och tidigt i säng för oss alla. Matilda har börjat jobba och första veckan på nytt jobb kan ju vara intensivt för alla. Har en då en liten en som ska lämnas på föris, och plötsligt får mycket längre dagar där, blir en helt urlakad.

Fredag: Tidigt, tidigt upp och morronkaffa med Matilda, med tända ljus och lite småprat, innan hon stack till jobbet och Mike och jag gjorde Sigge klar och sedan lämnade henne på förskolan. Det skar mig i hjärtat att först se henne så glad, när vi följde med henne in, och sedan så ledsen när hon insåg att ingen av oss skulle stanna med henne. Jag minns det så väl med mina egna barn och där och då spelar det liksom ingen roll, för någon av oss, att barnet två minuter senare leker och grejar...

Förstelärarkonferens på St Gertrud och den var faktiskt väldigt bra. Inte en massa snack utan mer av riktig verkstad. Konkreta tips och modeller och tid att testa dem. Jag var tvungen att bryta upp en stund innan den var slut, dock, för att hinna med tåget till Göteborg och sista anslutningen till Kil. Jag hade tänkt jobba lite med mina anteckningar från konferensen men det orkade jag inte utan ägnade mig åt en ljudbok, i stället.

Lördag: Vi sov tills vi vaknade och tog det lugnt på förmiddagen. Framåt lunch fick vi skjuts av Per upp till Nilsby där leden börjar och så travade vi iväg, syrran Malin, hunden Killen och jag. Det började ganska tufft med en stig som gick ganska brant uppför. Och sedan blev det inte lättare. Seriöst var det den mest krävande vandring jag gjort. Rejäla höjdskillnader hela tiden, smal stig och hela tiden rötter, väta och stenar som gjorde att man inte för en sekund kunde låta fötterna bara gå. Det gällde att veta var, och hur, man skulle sätta ner varje steg. Väldigt bra utmärkt led vilket var tur eftersom det ibland var omöjligt att se var stigen gick. Ibland fick vi klättra uppför hala branter, ibland ta oss ner för sådana och försöka att inte halka och falla ner i någon ravin eller (jag) kraja knät. Flera gånger korsade leden små vattendrag och vid åtminstone två saknades spång/planka över och vi fick klura hur vi skulle undvika att bli blöta upp till knäna. Efter ungefär halvvägs var det ljuvligt att hitta en stor sten, slå oss ner och njuta äpple, nötter och kaffe. Vatten och hundgodis till Killen. Möjligen rastade vi en lite för lång stund för benmusklerna hann bli rätt stela och det tog ett tag att få igång dem igen, efteråt.

Vandringen gick genom flera nyckelbiotoper, enligt informationen vi fått, och vi skojade lite om det men faktum är att omgivningen skiftade hela tiden. Det var sly, tallskog, blandskog och ren urskog. Bäckar och små pölar och när vi gick genom trollskog med höga granar och allt på marken täckt av mjukaste mossa var tystnaden total. Kanske sög mossan upp allt ljud? När vi sedan kom till ljusare, mer blandad skog, var fåglalåten fantastisk. Vid ett par ställen passerade vi fornlämningar. Gravar. Ja, det var nog vackert och utsikt över sjön även för ett par tusen år sedan... och här och var fanns också skyltning om att området var skyddat för all framtid på grund av just den unika omgivningen. Som grädde på moset fick vi se tranor, mindre hackspett, kungsörn och lite annat. Inga vargar och inga björnar. Just varg hade väl inte varit någon omöjlighet. Min vän Kia, som bor ungeför en mil norr om vår utgångspunkt ser varg, och vargspår, för jämnan - och är alltid orolig för sina får.

De sista kilometrarna av den 19,4 km långa leden gick genom ett sommarstugeområde och ett friluftsområde. Det kändes smått lyxigt att gå på smal grusväg och sedan breda löp- och skidspår -  även om det var backe upp och backe ner även där. Och ganska tacksamt. Jag har starka ben. Väldigt starka. Ändå var de helt slut. Hur skönt som helst att sedan bli upplockade av Fanny, komma hem och ta en dusch och äta av Fannys goda rödbetssoppa. Gissa om jag somnade ovaggad...

Tack, Sixten. Tack.
Söndag: Jodå. Minsann om inte även jag har ett antal hittills okända benmuskler. Stel som tusan och inte överdrivet angelägen om att sitta stilla på tåg i timtal. Men det fungerade rätt fint. Tågbyte i Göteborg och jag passade på att gå en sväng där, och mjuka upp mig. När jag kom hem var allt i sin ordning (jag har ju världens bästa katt- och husvakt) bortsett från att katten någon gång under eftermiddagen rivit ner en liten korg med nagellack, i badrummet. Givetvis hade den stora flaskan med knallrött gått i klinkergolvet och det såg ut som ett blodbad. Katten var helt oskadd, men jag fick börja med att skura med aceton en halvtimme...

Avrundade kvällen med senaste avsnittet av Skam och så filmen om, och med, Gary Moore. Jag vet att många anser att han sålde ut sig, och blev ointressant, när han började spela blues. Jag tycker tvärtom. Jag älskar hans bluesgrejer!

Måndag: Jag har nyss vaknat. Solen strålar, katten spinner och kaffet är nybryggt. Ledig dag!

Det gick att städa bort.