söndag 19 november 2017

vänskap

Jag har tillbringat helgen i Stockholm och det var både en grym konsert med In Flames - som just nu är så galet bra att det är helt otroligt, jag trodde de var slut, men sommarens spelning på SRF golvade mig totalt och den här spelningen var ännu bättre! - och så har det strosats och fikats och druckits vin och ätits gott och något litet har shoppats men framförallt... framför precis allt... så har jag gjort allt detta i sällskap av den allra bästa och godaste av vänner. En av de ytterst få som jag vid alla tidpunkter vågar vara helt mig själv och blotta svagheter och sorger och förhoppningar inför, som så många gånger lyfter mig, eller ger mig en spark därbak - allt efter behov - och veta att hon alltid finns där, så som jag också finns för henne. En klok, varm, rolig kvinna som jag har så roligt tillsammans med alldeles oavsett vad vi hittar på. Och våra samtal... så nära och nakna och varma. Förtrolighet och fullständig tillit. Alltid högt, brett och djupt. Aldrig lågt och ytligt.

Så visst var det fint i storstan men vi kunde lika gärna suttit hemma, eller i hennes husvagn, eller något - för det helgen har gett har varit vänskap när den är som finast.

onsdag 15 november 2017

öppet hus

Öppet hus är fullt hus, på min arbetsplats. Det var två och en halv rätt intensiva timmar där jag än en gång bevisade, om inte för någon annan så åtminstone för mig själv, att jag är en jävel på att smalltalka och sälja.

Om livet gått vidare? Ptja. Eller... nej. Men jag kom på att jag har trevliga planer för helgen och att det är biokväll med kollegorna i morgon. Så jag är väl inte riktigt död, heller.


tisdag 14 november 2017

mitt så kallade liv

Jobba, äta, sova, dö? Lite så känns det ibland. Idag, till exempel. Inget vill liksom riktigt lyfta. Jag tränade i morse, men var trött och mådde lite illa. Kände mig klen. Lektionerna gick väl okej, men inte mer. Mycket muntliga redovisningar och det är trist när en del bara gör något halvhjärtat och lite med vänsterhanden - om alls. En del får fria tyglar, för en stund, och får arbeta självständigt med en uppgift och det blir inte många minuter effektivt arbete. En kollega är ledsen och stämningen når inga direkta rekordhöjder. Dessutom är arbetsrummet kallt. Riktigt kallt.

Men det finns också mänsklig värme och stöttande kollegor och sköna elever som vill och som levererar och tur är väl det.

Här hemma är det kollektivliv, gemensam middag och trivsamt, men alltid lika kort. Morgnarna är tidiga och om kvällen är vi alla mer eller mindre utmattade.

Jag undrar när livet ska börja igen.

söndag 12 november 2017

det var det det

Helgen har varit bra. Vännen, och tidigare kollegan, Lena har varit här och vi har lagat mat, druckit gott vin, promenerat och njutit vackra, blåsiga höstdagar, fikat på mysigt fik, pratat oss rakt in i nätterna och strosat en god stund i Lund. Goda vänner är en ynnest.

När Lena rest hemåt hängde jag med Sigrun så att pappan och mamman i lugn och ro kunde åka och köpa badrumsinredningar etc. Det renoveras nämligen två badrum simultant här och det är ett jeffla slambang. Men det blir både fint och klart snart och då får det ju vara värt damm och bråte och kyla (hantverkarna låter ytterdörrarna stå vidöppna) och inget vatten i min del av huset. Vi myste i soffan, Sigge och jag, och lite i smyg kunde jag också jobba med ett par uppgifter jag tänkte släppa loss i två klasser i morgon.

Nu är helgen slut och jag ska krypa i säng. Ny ljudbok: Never let me go av Kazuo Ishiguro.

onsdag 8 november 2017

kort och gott

Gatlyktor behöver inte vara fula.
En del dagar känns helt enkelt lite bättre än andra. Det här har varit en sådan dag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men jag tror det har att göra med att jag har hunnit med så mycket av rolig planering, fått till fina och givande samtal med kollegor och i största allmänhet haft en skön magkänsla. Flow.

Och på hemvägen handlade jag lite godsaker som ska bli smarrig mat till helgen, då jag får kul besök av vännen Lena, från Byn. På fredag kväll blir det storchock med fredagstacos i sällskap av inte mindre än två småbarnsfamiljer. HOHO! Men på lördag tänkte jag mig anrätta en trerätters veganmiddag. Just nu funderar jag på någon trevlig utflykt vi skulle kunna göra på lördagen, i trakten. Svaneholm är ju alltid vackert. Vi skulle kunna promenera runt sjön och sedan åka och fika någonstans. Till exempel.






tisdag 7 november 2017

fingerkli

A Tree Grows in... Börringe.
I morse var himlen stjärnklar och frosten glittrade på hustaken när jag kikade ut. Jag startade bilen lite i förväg (note to self: skaffa en kupévärmare) så att det gick kvickt att skrapa av rutorna. Sedan kaffe och P1 medan jag körde in mot gym och jobb. Bilsätet värmde gott mot trött rygg och kaffet smakar aldrig så ljuvligt som just vid den tiden.

Jag ser tillbaka på min ledighet och den blev faktiskt just sådan jag hade tänkt och hoppats. Jag har läst och skrivit och sett ikapp teveserier och varit på resa med Johanna och jag har promenerat och varvat ner. Nu håller jag nog till jul, ändå.

Skriva, ja. Det ligger ett par berättelser och skvalpar i mitt medvetande. Och i skrivbordslådan ligger en så gott som färdig. Men just den får nog stanna där. Den är bra. Riktigt bra, men det lite märkliga är att jag för en av de viktigare sidokaraktärerna lät en god vän stå för lite av inspirationen, som en slags sidohistoria och... hennes historia blev, i stora drag, sann. Bara ett litet tag (inte ens ett år) efter att jag skrivit klart. Om alla planeter stode på rad och det blev två torsdagar i samma vecka och jag verkligen skulle få manuset antaget skulle vederbörande kanske tro att jag skrivit berättelsen i efterhand och möjligen inte bli så glad. Vi är fortfarande vänner och jag vill gärna att det förblir så. Så jag får väl börja på någon av de andra historierna jag har. Frågan är bara hur jag ska finna avskildhet nog för det. Kanske får det vänta tills jag flyttat till eget. Eller så hyr jag en skrivarstuga någon ledig vecka och skriver järnet. För de där tankarna på att faktiskt skriva en bok, som andra än bara några utvalda vänner får läsa, de finns ju kvar. Starkare än på länge.

fredag 3 november 2017

hemma igen

Budapest. Vilken stad!

Jag som hållit Prag som en av mina favoritstäder (London är utom tävlan) har fått omvärdera och nu är Budapest min nya älsklingsstad. Ganska ren, vacker, med tusen saker att se, göra och uppleva. Jag och Johanna har bara skrapat lite på ytan. En sak om dagen som vi bestämt i förväg och i övrigt enbart vandra och gå vilse och upptäcka. Tisdagen blev Rudasbadet med heta bassänger, ångbastu och massage. fem timmar hängde vi där -med enbart andra kvinnor. Onsdagen var en spelning på en pråm på mäktiga Donau, på kvällen. Kadavar stod för grymt bra musik. Och igår, torsdag, stod ett besök på TerrorHáza på programmet. I övrigt har vi bara, som sagt, strosat omkring hela dagarna och hittat fantastiska små ställen, ooohat och aaahat över härliga utsikter, fin arkitektur och spännande miljöer.

På matsidan har vi inte heller legat på latsidan. I Budapest är det snudd på omöjligt att inte äta - och dricka - gott och varierat. Människor vi mött har varit vänliga och trevliga och vädret har varit tillmötesgående så att en kaffe, eller ett glas tokajer, på en uteservering har känts helt behagligt - även om kvällen.



Som grädde på moset är priserna så rimliga att man kan ha det väldigt gott på en ganska lätt budget.

Just den här bilden har jag snott på nätet, eftersom
man inte fick fotografera inne på badet.
Laglydig som få...



Nu är jag hemma igen och en hel helg ligger ograverad framför mig. Undras vad jag ska hitta på?





söndag 29 oktober 2017

den andra dagen

Jodå. Hallonen mognar, trots att det är i slutet av oktober...
Allt går planenligt. Jag har legat och läst sent om kvällen, utan tanke på morgondagen. Jag har läst en bok till. Jag har tvättat och lekt med Sigrun och börjat se en verkligt spännande serie - Mindhunter - på Netflix, med Matilda. Vi har varit ute och promenerat lite, småplockat i trädgården och struntat i att laga stormiddag och om en stund, när Sigrun sovit middag, ska vi köra in till stan (Malmö) för lite ärenden. Ikväll ska jag väl packa lite.

Jag sköter det här riktigt bra.

fredag 27 oktober 2017

freedom

Jag tror det var ganska längesedan jag såg fram emot, och behövde, en ledighet så mycket som det här höstlovet.

Det känns helt enkelt ganska fantastiskt att vara ledig i nio hela dagar. Jag ska förvalta dem väl. Jag ska läsa och skriva. Jag ska resa och njuta. Jag ska vila och promenera. Jag ska resa och vara hemma.

Det här blir bra!



fredag 20 oktober 2017

avstämning

Varje måndag skriver jag, i min analoga planeringsbok på jobbet, en målsättning för veckan. Det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt. Det kan vara en arbetsuppgift jag vill vara klar med, innan jag går hem på fredagen. Ibland är det en känsla jag vill ha när jag stänger dörren till arbetsrummet bakom mig. Och innan jag gör just det, går hem, sätter jag mig ett par minuter och utvärderar det där målet. Stämmer av med mig själv. Sedan låter jag udda vara jämnt, tar på mig jackan, låser och går. Det känns om ett bra avslut på arbetsveckan och på något märkligt vis förhindrar det mig från att ta med jobbet hem, om så än bara i tanken.

Nu är det tidig fredag kväll. Dimman ligger tät och skymningen faller. Bristen på klar himmel gör att jag missar meteorsvärmen orioniderna. Det kan jag leva med, även om det är ett vackert och fascinerande skådespel. Det är, just idag, lite värre med bristen på någon att komma hem till, kura ihop sig med, dricka lite vin, se en riktigt bra film och småprata med. Det kan jag sakna ibland. Just ikväll är ett sådant tillfälle.

Men HEJ! jag är ju inte ensam. Borta i andra köket preppar Mike och Matilda årets szechuan hot pot, vi har skålat i bubbel för att kollektivmamman Helene har landat ett nytt jobb innan hon ens hunnit lämna det hon, på grund av arbetsbrist, blev uppsagd ifrån och om jag vill kan jag ju sammanstråla med de andra i tevesoffan, när de små somnat och det är filmtajm. Jag får se hur jag gör. Kanske vinner min inre ensamvarg, ändå.

Resten av helgen? Jag vet faktiskt inte. Troligen lite lamt.

måndag 16 oktober 2017

full speed ahead


Idag gick jag tillbaka till jobbet. Det känns som att jag varit borta länge. Märkligt. Hur eller hur kändes det faktiskt gott att vara tillbaka och jobba. På onsdag ska jag ta upp morgonträningen igen. Ett steg i taget.

Budapestresan kommer allt närmare och jag är taggad! Jag har checkat in mig på flyget men inte läst på något om staden. Jag och Johanna tänker nog mest ta dagarna som de kommer och ägna dem åt diverse upptäcktsfärder. Av en kollega har jag fått tips om ett riktigt bra spa som vi troligen kommer att besöka. Någon sa också att vi måste leta upp den stora saluhallen och en tredje sa att vi bör leta oss fram till det som tidigare var ett judiskt ghetto och idag är en originell, konstnärlig och lite "alternativ" stadsdel. Vi får väl se vad det blir och var vi hamnar!

Annars är det väl som vanligt här. Assistenten drar hem några möss om dagen, Sigrun är sötare och roligare än någonsin och kollektivet rullar på. Träden häromkring är vackert gulröda och när jag kör in till Ystad går gryningshimlen i rosa och guld och i alla sänkor i det kurviga landskapet ligger dimman och drömmer i täta sjok. Vackert är vad det är.

fredag 13 oktober 2017

lazy, lazy

I'm learning from the best.
Ja, jag känner mig lat. Lyxigt, härligt och lite förbjudet lat. Jag sov länge (fast först gick jag förstås upp i ottan och sjukanmälde mig och ställde in lektioner och hade mig) och sedan har jag i stort sett framlevt dagen i min sköna fåtölj, tittandes på Netflix. Först nästan hela serien om The Royal Family of Windsor. Sedan filmen Our Souls at Night om två pensionärer som börjar sova hos (hos, inte med) varandra för att känna sig mindre ensamma. Givetvis en smula amerikanskt och givetvis är de två snygga gamlingar (jag menar... Jane Fonda och Robert Redford...) och givetvis blir de kära, men jag gillar idén. Varför vara ensam, om man inte vill, bara för att man inte har någon partner? Jättedumt, helt enkelt.

Ikväll har det i alla fall inte varit ensamt. Stärkt av mycken vila och två panodil har jag deltagit i kvällens middag där det varit glatt, högljutt och intressant på svenska, danska och engelska. Utöver husets två familjer, och mig själv, har en morfar och mormor från Viken varit här samt en av Mikes gamla barndomskompisar och hennes danska kille. Nu känns det dock som att det är dags att krypa ner under täcket. Kroppen behöver mer vila.

torsdag 12 oktober 2017

sjuknärvaro?

Synd att jag tog med den här till jobbet. Idag
hade jag ju faktiskt kunnat läst den...
Idag är jag hemma från jobbet. Det kan hända att mitt minne spelar mig ett spratt men jag tror att det senast hände i januari 2011. Hela veckan har jag haft ont i hela kroppen och huvudet har värkt så jag mått illa men eftersom jag är ett typexemplar ur en av de yrkeskategorier som har högst sjuknärvaro har jag tryckt i mig panodil och gått till jobbet i alla fall. Som alltid. Men när jag vaknade i morse kände jag bara att det faktiskt inte var hållbart. Så jag gick upp och fixade mig kaffe och meddelade alla berörda parter och nu är jag tillbaka i sängen igen. Om en liten stund ska jag försöka sova ett par timmar och se om det lättar. Sedan vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag lär ju inte kunna sova hela dagen. Vad gör folk när de är sjukskrivna? Kanske kan jag kolla de senaste avsnitten av Star Trek, som jag missat? Läsa lite? Jag ska absolut försöka hålla tassarna borta från skolans plattform eller från det trevliga Timelineprogrammet jag upptäckt och som jag ska använda när vi läser böcker gemensamt...


söndag 8 oktober 2017

feuer!

Började dagen i stillsamt tempo, som oftast. Men sedan tog det sig och förutom att ha två större fikasällskap i huset, och därvidlag socialiserat en smula, har jag kört tre maskiner tvätt, klippt 12048457 kvm gräsmatta (åtminstone pratar vi om dryga 2000, men kroppen säger mer...), för vad som torde vara sista gången för i år, och eldat pinnar i tunna. Livet på landet!

Nu kan måndagen snart få komma. Men först ska jag ut och mata tunnan lite till. Det är beroendeframkallande! Och sedan laga mig en pastamiddag.



lördag 7 oktober 2017

never let me go

Den bästa av lördagsmorgnar börjar med en god natts sömn. Det här är en sådan. Att sedan sippa på en stor mugg kaffe och lyssna på Lundströms bokradio, i sängen, medan katten kommer smygande och rullar ihop sig längs ens ben, gör det hela ännu bättre. Jag multitaskar så medan jag lyssnar, sippar och skriver det här läser jag också ett meddelande från Johanna som bokat Airbnb åt oss i Budapest. Inte så långt kvar nu! Jag har faktiskt skaffat mig en ny kabinväska. Den gamla röda var så himla tung och trög att dra, upptäckte jag när jag var i England innan sommaren. Inte så konstigt; ett par av hjulen var inte bara helt utslitna - de var borta! Den har varit med mig kors och tvärs i sju år så det var dags nu att hiva den och ersätta med en ny.

Efter jobbet igår tog jag mig en promenad i Ystad och satte mig sedan på ett café, och drack kaffe och kisade mot solen. Jag tror det ska få bli en skön fredagsvana. Ännu trivsammare när jag sedan bor där, men varför inte ta mig an staden redan nu?

Kazuo Ishiguro. Jag blir glad när författare jag läst - och gillar - får Nobelpris. Av hans romaner har jag bara läst The Remains of the Day, men han har också skrivit vackra noveller och av dem har jag läst ett par, tre stycken. Bara häromdagen plockade jag fram A Family Supper för att läsa tillsammans med en grupp i ENG07. Nu är jag nyfiken på Never Let Me Go.

onsdag 4 oktober 2017

alltsomallt

Jo, men det går ju rätt bra med, och på, jobbet. Ändå. Jag har några riktigt roliga klasser och de kollegor jag har i min närhet är både trevliga, proffsiga och lite kul. Vi har ett gott utbyte av tankar och idéer. Så jag trivs gott. Men arbetsglädjen vill inte infinna sig. Jag tror att det är något jag får leva med. Jag har väl varit ovanligt privilegierad i det avseendet, tidigare, och jag får väl acceptera att det är på annat vis nu. Kanske ordnar det sig med tiden.

Ny månadsdekoration i min Bullet Journal
Jag tränar varje morgon, innan jobbet. Jag tror jag är inne på fjärde veckan nu och har liksom fått in vanan att kliva upp, dra på mig träningskläderna och när kaffet är klart hälla upp det i en mugg med lock och sedan köra in till Ystad. Förberedelserna gör jag kvällen innan. Gymmet bidrar faktiskt till min trivsel och det är en skön start på dagen. Dessutom har jag eftermiddagar och kvällar fria om något trevligt skulle dyka upp, eller om jag behöver hämta Sigrun (vilket i och för sig också är trevligt). Oftast gör det ju inte det, men ändå. Om inte annat så har jag tagit för vana att avsluta min arbetsvecka med en fika på stan och det känns bra. Jag fick en fråga idag om det är Ystad jag vill bo i, sedan, eller om jag kan tänka mig någon annan ort i närheten, eller pendla in från Malmö. Men... nej, jag vill bo i Ystad. Jag vill bo vid havet, nära jobbet och i en fin liten stad. Dessutom vill jag bo så jag snabbt kan ta tåget in till Malmö, eller över Sundet.

Resan till Budapest börjar närma sig, så smått, och det ska bli riktigt kul. Alltid roligt att resa med Johanna och tillsammans strosa omkring och bara upptäcka och uppleva. Prata, äta gott, dricka gott och kanske ge oss en spabehandling (för det hör ju liksom till när man är där) och fika på mysiga caféer. Kolla på folk och njuta av oplanerad, fri tid.

Kollektivet är utvidgat igen. Ett par kompisar till M&M har flyttat in, med sin lille son som är lika gammal som Sigge, och ska stanna här tills de kan flytta in i sitt nyköpta hus, om åtta veckor. De är rara och det är kul att se Sigrun leka och leka och leka med sin kompis. Och jag kan ju alltid dra mig undan till mitt om jag tycker det blir för mycket. Jag tänkte bidra till stimmet genom att be hit vännen Lena, från Emmaboda, framöver. Och Erica. Och jag skulle vilja ha en glöggfest i början av december. Tur här är gott om plats för det är ju lite svårt med kommunikationerna när folk har glöggat och ska hem...

Tom Petty har gått ur tiden. Jag har aldrig varit något stort fan, men han har gjort mycket jag gillat och många av hans texter har haft något att säga mig.


söndag 1 oktober 2017

babysitting

Nu är ju inte Sigge någon baby, längre, men jag passar henne ändå. Föräldrarna är i Köpenhamn för fest, hotellsovning och dito frukost. Vi roade oss med att vara på Ystads djurpark, igår eftermiddag. Jag är kluven till djurparker, men här hade djuren gott om plats och verkade trivas. Alla utom rhesusaporna som såg väldigt uttråkade, för att inte säga deppiga, ut. Extra spännande var det för Sigge att alpackor och getter gick fritt så hon fick möjlighet att se dem på nära håll, och klappa på dem. Den stora tuppen var roligare än lemurerna och de små, blyga wallabyerna ville hon sitta och kolla på en lång stund, fast de mest var stilla och softade. Men populärast var, by far, zebrorna. Särskilt den som kom fram och som hon matade med små gräsknippen! Och så vår matsäck, förstås. Ingen riktigt utflykt om man inte har med sig mackor och frukt. Och kaffe!



Idag får jag se vad jag ska göra, förutom att ta ett varv med dammsugaren i min del av huset. Vädret är underbart så det kan nog bli en långpromenad. Och så ska jag veckoproviantera till hushållet, också.

fredag 29 september 2017

aw


Studiedag. Eller "A-dag" som det, av någon outgrundlig anledning, kallas här. Jag hade så mycket tid att ta ut att jag kunde kompat hela dagen, men när jag insåg det hade jag redan bokat en morrontid hos frisören, så jag gick upp i vanlig tid, för gymmet, sedan till frisören och så tillbaka till jobbet ett par timmar och så ett par timmars strosande, och fika, i stan innan jag körde hem och hade lite after work. Om ingen annan vill så får jag väl göra det själv, då.



Ikväll står Mike för middagen, en veckans träningskläder rullar i tvättmaskinen och kanske kollar vi en film ikväll. Eller Star Trek, på Netflix. Framför allt ser jag fram emot att lägga mig o-sent och sova tills jag vaknar, i morgon.

Hos frisören, i radioflödet, dök plötsligt en gammal ABBA-dänga upp. Det kan inte hjälpas; jag blir alltid glad av ABBA.

onsdag 27 september 2017

söndag 24 september 2017

inte mindre flitigt

Söndag.

Låg kvar i sängen till halvnio, i alla fall. Segade mig upp och drack kaffe. Macka med Matilda och skriva veckohandlingslistan. Fick en köttgryta på spisen, till de som äter dylikt, och en vegovariant, med jackfruit, till mig själv. Lät det stå och gotta till sig, ordentligt. Slängde i någon tvätt. Medan Sigge sov middag spacklade Matilda i det blivande biblioteket och jag rev tapeter i gästrummet tvärsöver. Mike sågade och satte taklister i hallen. Fixade med mer tvätt. När Sigrun vaknat körde vi till ICA, hon och jag, för proviantering. Utöver detta har jag tvättat mer, organiserat i min garderob (två kartonger färre och mer plats, då) och mixat nice cream till dessert. Allt som allt ännu en produktiv söndag. Därmed inte sagt att söndagar måste vara det. Snarare tvärtom; de kan också vara långpromenad i höstväder, te och mackor och goda böcker. Tur det kommer fler söndagar.

Nu: sängen med ljudboken. Sixten värmer mina fötter.

flitigt

Igår körde jag ett par maskiner tvätt och maskinskurade klinkergolvet i det stora vardagsrummet, åkte in till Malmö och shoppade loss på Lucu Food (himlen för oss som gillar mellanösternkäk, fräscha grönsaker och frukter, och burkar med spännande innehåll) med Linus, Matilda och Sigrun, och bakade bullar, med Sigge,när vi var hemma igen. Ändå känns det som jag borde gjort mer..? Inte så att denna förväntan på något som helst vis kom från någon annan. Absolut inte. Hetsarna har åkt hem. Det är bara jag...

Idag ska jag organisera min garderob. Efter visst övervägande har jag beslutat mig för att stanna kvar här i huset fram till sommarlovet och behöver då se över lite saker, för att göra min vardag så smidig som möjligt. Därutöver ska jag laga en libanesisk middag och kanske måla ett litet bibliotek.


lördag 23 september 2017

förväntningar

Lördagsmorgon.

Jag vaknar alldeles lagom så jag hinner fixa kaffe och krypa ner under täcket igen innan Lundströms bokradio börjar. Jag gillar formatet på programmet. Hyfsat opretentiöst. Om lördagsmorgnarna lyxar jag med het sojamjölk i kaffet. Det smakar lent och gott. Långt borta i huset hörs Sigruns små illpoj. Planen för dagen är att skura vardagsrumsgolvet (maskin inlånad och jag tror jag minns hur en sådan funkar) och att besöka en stor "asian store" inne i Malmö, med Linus och Nathalie. Jag hoppas på härliga grönsaker och mogna frukter. Och ikväll blir det väl något gott att äta (jag tänker en het wok på sagda grönsaker) och kanske en bra film i storsoffan.

I tisdags hade jag faktiskt mitt allra första egna besök här, sedan flytten! Sköna vännerna Andreas och Daniel ringde och undrade om de kunde komma förbi på en fika. Klart de kunde! Jag hoppas på fler besök av den sorten.

Ptja. Sådant är livet just nu. En dag i taget och inte alltför mycket hittepå. Jobbet... jo, jag trivs. Ibland ganska mycket. Men den där sköna arbetsglädjen som kommer av kreativ frihet och att ha back-up om något knasar... den vill inte riktigt infinna sig. Jag definierar det som ett ledningsproblem. Inget som på något vis drabbat mig. Än. Men att höra om kollegors erfarenheter i den vägen räcker. Långt.

Och så får jag en helt oväntad slutlön från gamla jobbet. Det får gå rakt in på resesparkontot, det. KA-TCHING! Island. Och... Japan?


måndag 18 september 2017

feel the difference


Det är skillnad på att trivas på jobbet och att känna arbetsglädje. Det tänker jag ofta på.

In i arbetsveckan bär jag med mig helgens möten med goda vänner, sköna samtal och vackra skogar i grönt, gult och rött. Det känns gott. Men det var fint att komma hem igen, också. På hemvägen stannade jag till vid en liten skogsväg, strax utanför Byn, och gick in och "hämtade" några fina exemplar av Skogens Konung (Karl Johan). Väl hemma rensade jag och fräste upp dem och ikväll fick de bli pålägg på varma mackor. Det räckte till oss alla. Sigrun verkar inte gilla svamp, men för oss andra var det gratis gourmetkäk!






fredag 15 september 2017

fredagsbestyr

Jag kör norrut, från jobbet. Kör genom Österlen och kommer ut på motorväg strax innan Kristianstad. Matar på ganska bra via Karlshamn (nästan) och ungefär i höjd med Tingsryd blir hösten plötsligt mer märkbar. Björkar och bokar skiftar i gult och det lyser rött här och där bland tuvor i skogarna.

I Emmaboda är allt sig likt. Förra gången kändes det lite som ett vemodshugg att köra in i Byn, men den här gången har jag mer distans. Jag försöker tänka hur det skulle vara att köra hem till "mitt" hus på Parkgatan... att faktiskt bo här...men jag känner ingen som helst dragning åt det hållet. Snarare tvärtom. Jag fick lite ont i magen vid tanken. Vad skulle jag göra här? Däremot har jag haft en trivsam kväll här hemma hos vännen Lena och hennes man. I morgon ska vi köra till Nybro och träffa en annan efterlängtad kollega och vän och på eftermiddagen tänker jag köra rakt ut i den djupa skogen och hälsa på Erica en sväng, på hennes torp. På söndag kör jag söderut igen. Hem.

Jag vill skriva mer om jobbet. Tankar och känslor jag har - eller saknar. Men jag är för trött ikväll. En annan dag. Kanske i morgon.

söndag 10 september 2017

sammanfattningsvis

Det var ju rätt livat igår, eftersom Matilda och hennes kära väninna Agata, hade fixat en babyshower för en annan kär väninna, Sofie. Tjejerna har hängt ihop sedan de gick på högstadiet och för mig, som sett dem växa upp från hyfsat vilda tonåringar till sköna, vuxna kvinnor är det ju alltid roligt att se dem tillsammans. Givetvis var det fler tjejer här och ett par barn, dessutom. Men det var ju inte min fest så jag var med en stund och kunde sedan dra mig tillbaka och ha det lugnt och skönt.

Idag skjutsade jag sista väninnan till flyget, rev av veckohandlingen och sedan tog vi en lång, solig promenad, Matilda och jag. Sigrun hade låtit sig övertalas att åka i vagnen och däckade nästan direkt och vi gick där i riktigt rask takt och njöt av landskapet, ett par kronhjortar (de är stora!), värmen och gott samtal. När vi kom hem pysslade vi lite i trädgården på baksidan, lekte med Sigrun och drack kaffe i solskenet. Minsann om vi inte hittade ett par kanelbullar i frysen också. Jag bakade dem förra söndagen, men hade glömt. Sixten bidrog till den trivsamma stämningen med att gå och hämta sig en liten sork att snacksa på, till mellanmål. Sigrun tyckte det var spännande. Ja, hon såg inte när han mumsade i sig den lille gnagarens främre halva, utan bara när den låg och såg ut som den sov...

Förkylningen går det sådär med. Jag tog ett par Panodil, i morse, och sedan har det känts rätt okej. Nu börjar jag känna mig rätt slut så jag får väl förbereda lite för morgondagen och sedan krypa ner under täcket. Jag har bara femtioåtta timmar kvar av Atlas shrugged och det är inte ens två veckor kvar tills Ken Folletts A Column of Fire släpps på Storytel. Lägga sig tidigt innebär en god stunds lyssning innan ögonen trillar ihop. Åtminstone är det vad jag tänker. I själva verket hinner jag sällan lyssna mer än en kvart innan jag glider bort. Lika bra är väl det, kanske.


lördag 9 september 2017

random rants

Jag har sovit gott i natt. Själva vetskapen om att ingen väckarklocka kommer att störa min morgonsömn verkar ha en positiv inverkan på sömnkvaliteten. Dessutom har Assistenten tagit upp sin vana att sova vid mina fötter. Det är så rogivande att höra hans små snusningar och känna värmen mot benen.

Däremot har jag en mycket lätt huvudvärk och något som svider lite i halsen. Det får bli en dag av panodil och mycket hett te. Bli sjuk har jag inte tid med. Inte lust, heller.

Jag ska köra ett par tvättar, hjälpa Matilda med något och hänga lite med Sigrun och i övrigt försöka komma mig lite ikapp på saker jag försummat alltför länge, så som intressanta klipp/tal från TED och Youtube, senaste avsnittet av Ett fall för Vera och lyssna vidare på min ljudbok (den tar jag med på regnpromenaden jag tänker ta mig, senare i eftermiddag).

Ikväll kan det mycket väl bli en film och lite popcorn, med Matilda. Mike är på jobbresa (till Japan, den stackaren...) och alla överflitiga amerikaner är hemresta... Alltså kan vi ha en avkopplande lördagskväll. Ja, missförstå mig rätt; Mike är lika bra som vi på att softa, tro inget annat.

Skön avslutning blev det på arbetsveckan igår. När jag kom ner till gymmet var den sista kollegan just på väg ut och jag fick nästan två timmar alldeles för mig själv. Fatta! Ett komplett gym - att leka loss i! Jag körde hög musik, fuldansade lite, körde ett fetinghelkroppspass och avrundade med några kilometers intervaller på löpbandet. Min hjärna hatar löpbandet. Jag springer en halvtimme och när jag kollar klockan har det gått två och en halv minut. Men... min kropp gillar det. Särskilt bråkiga knät - och jag gillar att samarbeta med min kropp, så... och efteråt tyckte nog även hjärnan (inte minst pannbenet) att det var en bra sak, ändå.

Medan jag skriver det här lyssnar jag på ett alldeles fantastiskt skönt program för oss som älskar hösten. Jag tror dessutom att det kan vara ett program för alla dem som inte.

Det börjat bli lite småkallt, om morgnarna. Jag trodde att mina stövlar och jackor låg i ett par lådor i min garderob, men tji fick jag. Så jag måste upp på vinden och lokalisera dem. Bara kofta, eller kavaj, räcker inte riktigt längre - inte ens kompletterat med en varm skön sjal.

Pratade med Johanna häromdagen. Hon är in charge för att välja, och boka, boende i Budapest (höstlovet). Hon har hittat en liten trevlig lägenhet, supercentralt, som dessutom råkar ägas av en av hennes arbetskamrater. Fint. Då kan man fixa sitt kaffe exakt när man vill. Och det verkar vara nära till det mesta. För övrigt lär vi ju inte sitta där och trycka - vi ska ju ut och strosa! Jag längtar dit. Och det känns ju en smula trevligt att jag flyger från Sturup (som vanligt flyger vi in från olika håll och ses på plats) som ligger så nära att jag i princip skulle kunna gå, eller cykla, dit... :)

Så. Lördag, alltså. Panodil, te och lugnt-tagning.

onsdag 6 september 2017

mittwoch

Sixten Sorkbane vilar ut efter kvällens jakt.
Om jag går upp bara tio minuter tidigare, på onsdagar och torsdagar, hinner jag ner en sväng till gymmet, på jobbet, innan arbetsdagen börjar. Idag cyklade jag en timme och det var faktiskt riktigt skönt. Särskilt efteråt. Energinivån var god när jag kom upp på översta våningen, där mitt arbetslag huserar.

Bra arbetsdag. Gott samtal med en kollega som kan visa sig vara en bra samarbetspartner. Generös, kunnig och ganska prestigelös. På en av lektionerna såg vi en bit av The Secret Life of Walter Mitty och det där Islandssuget drabbade mig med orkanstyrka. Måstemåstemåste, till sommaren! Eller... påsk? En del planeringsfix hanns med. Och sedan dra som en fredagslöning för att hinna hämta Sigrun på förskolan i Svedala. Det kändes så gott att se hennes glada ögon och få en gosig kram och sedan åka hem medan vi spelade musik och sjöng. I morgon ska jag lämna henne. Det återstår att se om det är lika livat.

Utanför min dörr ligger en död mus. Tack för den, Assistenten. Jag orkar inte ta bort den nu. Prokrastinerar. Jag hinner i morgon bitti. Innan lämningen.

måndag 4 september 2017

here we go again

Det finns måndagsmorgnar då jag ifrågasätter meningen med livet. Och verkligen, verkligen begrundar möjligheterna att hoppa av det här ekorrhjulet.

Och sedan... dricker jag upp mitt morronkaffe, biter ihop och kör vidare.

söndag 3 september 2017

söndag

Från min uteplats
Vaknar alldeles för tidigt, men kan unna mig lyxen att ligga kvar. Halvslumra och låta tankarna fara vida omkring. Så småningom går jag upp och får på en kanna kaffe. Medan den blir klar viker jag en torr tvätt från tumlaren, lägger i/hänger upp en ren, våt och lägger en ny omgång i tvättmaskinen. Sedan värmer jag sojamjölk i muggen, fyller på med hett, starkt kaffe, drar upp rullgardinen ut mot ängen och går ut en sväng på den fuktiga uteplatsen innan jag kryper tillbaka ner under täcket. Kollar lite sociala medier, kommunicerar och börjar lyssna på Ayn Rands Atlas Shrugged. Sakta vaknar huset upp. Borta från mittenhuset hör jag Sigrun prata.

Födelsedagsmiddagen igår blev trivsam. Prosecco och liten paketöppning. Maten smakade som Matilda mindes den och Linus gav den veganska varianten klart godkänt. Jag använde jackfruit som alternativ till kött och tänker att jag ska laga rätten snart igen. Till kaffet blev det tårta, med kladdkaka och glass som veganskt alternativ. Och så sitta länge och prata och skratta tillsammans och trivas och ha det gott. Familjeliv när det är som bäst.

Vad resten av dagen ger får jag se. Inga särskilda planer gjorda.

lördag 2 september 2017

happy birthdays


Två födelsedagar den här veckan. Först Sigge (2) och idag Matilda (35). Det är liksom svårt att greppa att det gått så många år sedan den där dagen, som jag ju minns med sådan skärpa. Tid... och nu är hon själv en mamma som kommer att uppleva samma fenomen.

För Sigrun var det två sånger (Happy Birthday och Ja må hon leva) och tårta, efter middagen i onsdags, och ballonger och presenter och en väldigt glad unge. Idag blir det inget party, men Matilda har önskat middagen (jag ska ge mig på att laga en libanesisk rätt jag inte gjort på kanske 15 år...) och Barb & Brenda fixar tårta. Kanske kommer Linus och Nathalie förbi, i eftermiddag, och det blir såklart en och annan, än så länge hemlig, present. Det enda Matilda har uttryckt en önskan om är ett par rejäla gummistövlar.

I veckan som var flöt mina lektioner på som jag tänkt och den delen av mitt arbete är så rolig och givande. Många sköna ungdomar. Uppepå detta förväntas jag inte bara dela mina lektionsplaneringar med eleverna, via schemat (vilket känns ganska självklart, så har jag alltid jobbat), men också ha en jeffla massa pedagogiska planeringar dokumenterade på vårt intranät. Det känns väldigt mycket högstadiet... men rektoŕerna vill ha det så och då är det ju bara att börja knåpa ihop dylika. Det känns dock väldigt statiskt eftersom jag givetvis har en klar och tydlig pedagogisk planering inne i mitt huvud men ständigt reviderar, ändrar och anpassar utifrån såväl grupper som individer - och så funkar inte verktyget på lärplattformen. Där ska allt ristas i sten och tidssättas. Så jag gör långa dagar, för att liksom komma ikapp. Igår, på väg ner till gymmet, insåg jag att jag inte varit ute i friska luften sen jag vet inte när. Så jag satte mig i bilen, körde ner till stranden och gick en lång stund längs havet och bara andades. Det behövde jag.

I torsdags, förresten, var jag på Teaterbion Scala och såg The Square. Underbart hur Ruben Östlund kängar till den uppblåsta delen av konstvärlden - och en skön metaupplevelse att publiken (som mestadels bestod av kultursjalar av båda könen... tänk Österlen... ;)) satt och skrattade gott... En film som jag gillar. Den ställer frågor som jag kan gå och tänka över länge. Och där fanns en fin värme, i Christians samvaro med barnen... Det var också roligt att se filmen tillsammans med några trevliga kollegor och att äta en italiensk pizza innan...

torsdag 31 augusti 2017

över en mugg morronkaffe

(Bilden "lånad"...)

Det sägs att språket och kulturen är invävda, och beroende, av varandra.

När någon av husets amerikanska gäster ska åka till ICA och proviantera säger de alltid att "we need to/I'm just gonna pick up some groceries". Uttrycket är spännande. Det förmedlar, för mig, en känsla av att det liksom bara är att åka och hämta. Lite som när barna var små och trodde att pengar vara något som bara var att plocka fram ur bankomaten, när man behövde mer.

måndag 28 augusti 2017

lugn och fin

Om kvällen...
Måndagsmorgon. En känsla av overklighet när det inte längre är ljust när jag vaknar. Det är hösten som kommer. Även om kvällarna smyger sig mörkret på och snart ska jag börja tända ljus i mina utelyktor.

Arbetsveckan ligger framför mig och jag har svårt att uppbåda den stora entusiasmen, men det känns liksom ändå bra. Det är som det är. Att gå utanför sin komfortzon kostar på och jag kan komma på mig med att tänka på hur tryggt det vore att vara kvar på min gamla arbetsplats - och då blir jag arg på mig själv. Jag behövde det här om inte hela mitt liv skulle stelna och jag skulle bli fast i Småland för evigt.

Det var faktiskt roligt när gänget kom tillbaka från Öland, igår kväll. Jag gillar Mikes syster Deb. Hon är rolig, rättfram och lagom energisk. Jag önskar hon kunde stanna längre så vi kunde hänga lite mer. Nu flänger hon mest från sevärdhet till sevärdhet innan hon åker hem på fredag, igen. Men det blir väl fler gånger.

söndag 27 augusti 2017

söndagsmorgon

Bara Matilda, Sigge och jag i huset. Resten av klanen åkte till Öland över helgen. Igår gjorde vi ärenden i Svedala, på Emporia (osexigt men går mycket snabbare än om man ska hitta parkering inne i stan och sedan gå till olika affärer...) och IKEA (Sigrun behöver en liten garderob och en förvaring för leksaker). Vi shoppade inga massor men fick tag på det vi tänkt oss. Jag hittade till och med ett par snygga skor/boots i svart mocka - något jag ville ha men inte trodde jag skulle hitta. Vi lät allt ta den tid det behövde ta och när vi kom hem lekte jag med Sigrun, och diskade och plockade, medan Matilda skruvade möbler och målade en dörr. När Sigge somnat tog vi oss varsitt glas vin och såg en film, Looper, som var alldeles lagom klurig (tidsresor och deras möjliga konsekvenser) innan vi sa go'natt.

Nu sover de andra två och jag njuter en kopp kaffe medan en maskin tvätt rullar och Sixten Näbbmusbane är ute på jakt. Efter att ha uppgraderat sig till mindre sorkar får han väl byta namn, även om han nu mest fångar - och drar hem... - möss, som han äter upp hälften av. Oftast huvudändan. Inte så kul att städa bort, men jag är samtidigt lite stolt över den rackaren. Åratal av bortklemande har inte kunnat sudda ut hans jaktinstinkter.

Idag ska jag ta mig en lång promenad, tänkte jag, och så är det dags för veckans storhandling, som jag brukar ta på mig att göra. Annars blir det en lugn och fin dag. Hoppas jag,

I morgon är det måndag, igen.

torsdag 24 augusti 2017

familjeliv

Huset fullt. Det är Matilda, Mike, Sigrun, farmor Barbara, Aunt Brenda, Deb (Mikes syster), Kusin Ciaran och Kusin Aidan. Och jag. Och Sixten. Jag är inte ensam. Känner mig inte ensam, heller. Snarare är det kanske en smula för mycket av det goda, ibland. Jag har också trevligt och gott utbyte av åtminstone två av mina nya kollegor. Samtal som inte med nödvändighet rör jobbet utan mer livet. Men jag tänker på Vänner. De där som tyckte det var så kul att jag skulle flytta närmare. Som absolut ville ses. Som ville hitta på utflykter och trevligheter. Komma och hälsa på och dricka gott vin och ljuga lite. Kanske bara ta en fika. Dem tänker jag på. Jag undrar vart de tog vägen, den här sommaren. Måste jag alltid hålla på och dra i folk?

Hur eller hur. Livet mitt börjar landa i något som gör att jag känner att jag gjorde rätt. Det är tufft på jobbet med stora, stora klasser och väldigt långa lektionspass. Ett nytt sätt att planera så att både eleverna och jag själv håller. Men de är så trevliga och duktiga och kollegorna välkomnande och professionella och jag tränar minst tre gånger i veckan nu, i skolans personalgym. Så snart min chef hinner klottra ner en signatur på ett papper kan jag dessutom kvittera ut träningskort på annat ställe och jag tänker mig kanske yoga. Eller simning. Kanske både och? Jag läser och lyssnar på ljudbok och har hittat tillbaka till min snälla morgonrutin med en kort stunds skrivande över ett par muggar kaffe. Livet startar om och jag tror att det kan bli bra, det här.

Synd med Vännerna, bara.

lördag 19 augusti 2017

mångkulturellt



Vilken vecka. Uppstartskonferens i måndags. Så nära hemma att jag kunde cykla dit, i solskenet. Jo, för det är givetvis så att bara semestern är slut så kommer finvädret i språngmarsch. Tisdag var en hel del möten och fix med allt som är nytt och som man förväntas få kläm på pronto. I onsdags kom våra ettor så det var fullt kör hela dagen och sedan info för all personal i aulan. Det finns alltså en aula på min nya arbetsplats, tänka sig. Det är jag inte van vid. I Emmaboda fick vi använda Folkets Hus och kyrkan för större tillställningar.

I onsdags kväll körde jag direkt upp till Emmaboda. Det kändes i magtrakten när jag närmade mig Byn men känslan var inte enbart negativ. När jag svängde in över järnvägsbron, ner mot "centrum", kändes det ganska gott att återse alla välbekanta hus, träd, människor. Jag kvistade in på ICA för att köpa lite vatten och frukt och givetvis träffade jag på några elever som ville småprata lite. Jag körde förbi mitt gamla hus och det ser fortfarande inbjudande och mysigt ut. Nya ägarna gör det till sitt och det är precis som det ska vara. Jag tog ett varv runt samhället - och kände inget av det arga, taggiga jag kände när jag lämnade Byn för Stockholm för åtta och ett halvt år sedan, utan kan gott tänka mig att återvända ibland - innan jag körde hem till Lena, som generöst erbjudit mig en sovplats för natten. En timmes prat över tidigt morronkaffe hann det bli, på torsdagen, innan jag körde till Kalmar för att vara med på en konferens, kring mindset, med Carol Dweck och Martin Renton. Egentligen skulle jag varit på vandring med eleverna, mellan Brösarp och Haväng, men när skolchefen i Emmaboda erbjöd mig en plats så bad jag min nya rektor snällt om lov och det var helt okej att åka. Väldigt bra dag. Och som grädde på moset, smör på fläsket, lök på laxen fick jag träffa några av de kollegor jag vet jag kommer sakna allra mest! De trettioen milen hem kändes ganska tunga, dock. Inte minst när det var dags att stiga upp igår. Kort träff med eleverna igen och sedan föreställning med TUMMEL som körde grymt svängig balkan/klezmer och berättade om "flyttfåglar". Vi är många och av olika sorter. Jag har ingen dramatisk flyktinghistoria men i min familj är ju alla på mammas sida ättlingar till vallonska arbetskraftsinvandrare, min pappa och hans familj gjorde resan från småbruket på landet in till textilfabrikerna i den stora staden (och därmed möjligheterna för barnen att studera vidare efter den sjuåriga folkskolan), mina barn har alla rest bort - kort och långt - för att söka arbete och äventyr. Själv har jag gjort flera förflyttningar. Såväl sekventiellt som parallellt. Flyttat, bytt skolor, vänner, fortsatt mönstret som vuxen om än i mycket längre intervaller, vanligen. Brutit mönster och till och med bytt liv. Just nu har jag ju migrerat från de småländska skogsbygderna ut i det sydostskånska odlingslandskapet. Efter lunch fick jag plötsligt flow och fick massor av viktig planering gjord. Det firade jag med att gå ner till personalgymmet, när arbetsdagen var slut, och köra ett pass. Jag fick lokalen helt för mig själv. Underbart!

Igår kväll blev det ett av de där verkligt sällsynta tillfällena, den här sommaren, då vi alla blev sittande kvar i timmar efter middagen och bara samtalade. Barnen (ja, det är nya gäster i huset) hade somnat redan före middagen och ingen bröt upp från bordet för att spackla eller måla eller kratta löv och whatnot. Intressanta och spännande saker pratade vi om och det var en fin kväll. Givetvis kom jag i säng alldeles för sent och nu är jag  ganska trött och seg, men inte på ett oöverkomligt vis.

Husets amerikaner har för vana att alla dagar, som inte är uppenbara arbetsdagar, fråga vad ens planer är för dagen. Mitt svar blir ofta svävande eftersom jag sällan har några, förutom att köra någon maskin tvätt (eller fem... jag kör ofta kollektivtvätt när jag ändå håller på), läsa, ta en långrunda eller kanske småpyssla med köksgrejer, skriva eller något. Jag anar en kulturkrock. Big Time. Men det är inte alltid jag som ska anpassa mig. Så alldeles nyss fick jag hela kåken (>300kvm) för mig själv (och katten, då, men han är ute och jagar sork, eller något) och jag ska lässa skön musik svinhögt, fuldansa lite och komma ikapp mig själv. Jag ska faktiskt jobba lite, också. Ja, jag veeet. Det är emot alla mina principer, men jag säger som Groucho Marx: "Those are ny principles. If you don't like them I have others." Och jag tror faktiskt att detta är det sista hemmajobbandet i år. Jag har bara pyttelite kvar nu, planeringsmässigt, för att vara helt i fas. Egentligen är det nästan överkurs att, som lärare ha en PLAN, när skolan inte lyckats producera ett SCHEMA. Ettorna började i onsdags och på måndag kommer resten... Mer än 1.600 elever - och inga scheman... Joråsåatte...


tisdag 15 augusti 2017

livet på på landet

Det är så tyst och stilla om kvällarna här. Ja, till och med inomhus - i min ände av huset. Katten knaprar kattmat ute i köket och ljudet känns öronbedövande. När jag kommer hem, ganska sent och tämligen slutkörd, efter jobbet tar jag ett handtag i köket och vi äter gemensam middag. Hjälps åt med disk, undanplockning och ibland nattning av Sigrun, även om det privilegiet såklart främst är Mikes och Matildas. Sedan drar jag mig tillbaka. Ibland med Ett fall för Vera, ibland med musik, eller med en ljudbok. Jag somnar fort och tidigt och går upp igen före sex. Jag vet att om några veckor har det mesta satt sig och det blir riktigt roligt att jobba, men idag hade jag mer än gärna bytt jobb med städerskan... Samma visa varje år, förstås, men i en ny tonart på nytt jobb. Tankarna vandrar ibland tillbaka till dem jag lämnat bakom mig. Men jag ångrar mig inte. Det blir bra, det här. Det är bra. Jag känner mig välkommen och vilar i min professionella trygghet.

Nu ska jag dock vila i min sköna säng, under ett fluffsigt täcke...

lördag 12 augusti 2017

taking care of business


Första arbetsveckan överlevd. Trevliga kollegor och en god portion ordning, reda och rutiner. Inget schema än, dock. Stressande.

Här är huset, som vanligt, fullt. Förutom oss lite mer bofasta (Matilda, Mike, Sigge, jag, Barb, Brenda och Ciaran) har vi tre saudiamerikaner och en vanlig amerikan i huset. Jag förstår Matilda och Mike. De vill ha det så och en gång växte Matilda själv upp på samma vis. I mitten av maj brukade vi alltid skoja om att Pensionat Olsson öppnat för säsongen. Huset fullt hela somrarna - och ganska ofta även dessemellan. Det är väl jag som blivit van att vara mer för mig själv, och som också fått ett ökat behov av det. Men jag reder mig fint. Idag drog jag iväg på en ordentlig bokskogspromenad medan övriga invånare var på Kullabarg, Malmöfestivalen och annat. Det var skönt att bara trava på, tvingas vara uppmärksam på knotiga rötter och lösa stenar och vara själv med mina tankar under lövkronorna. I morgon ska Sigruns morfar komma på fika tillsammans med hustrun och en hund som åker i en handväska... Jag tror jag ska ut och reka mer på min cykel.

onsdag 9 augusti 2017

då kör vi väl, då

Liten stadspromenad
efter jobbet.
Första dagen avklarad. Men det var ju bara, förutom rektorerna och någon administratör, alla vi nyanställda. Mitt tidigare intryck av ordning och reda verkar hålla i sig. Schemat är visserligen inte klart, men annars är det struktur och rutiner på allt. Idag blir det såväl parkeringstillstånd som en arbetsplats, nycklar, dator, inloggning, genomgång, möte med arbetslaget och whatnot. Magkänslan fortfarande god även om jag vaknade illamående av huvudvärk. Att jag aldrig lär mig. Matilda och jag tog ETT glas vin igår kväll - och jag har sovit som en kratta. BLEH. Jag får återgå till min arbetsveckonolltolerans. Semestern ÄR slut.

Ute är det gråmörkt och duggregnigt. Igår sken solen och jag kunde ha ärmlös skjorta. Idag blir det tisha, kofta och sjal.

måndag 7 augusti 2017

swoooosch

Men Assistenten har det fint. Mycket att assistera med,
och nya, stora domäner. Gott om näbbmöss, också.
Sommarledigheter har en tendens att alltid gå väldigt fort men i år tror jag fanimej det var rekord. Jag börjar ju dessutom en vecka tidigare än vad jag är van vid.

Nu i helgen hade vi stor familjeträff, på sätt och vis. Syrran Cia och hennes tre grabbar, med flickvänner och en hundvalp, kom ner i torsdagskväll. Johanna anlände redan på tisdagen och Linus och hans tjej, Nathalie, dök upp i fredags. Det blev en bra mix mellan trädgårdsröj, gött snack över god mat & dryck, och lite sightseeing i Ystad. Det blev tomt och lite trist igår när alla sedan dragit hemåt igen.

Men nu börjar jobbet och jag tycker det ska bli roligt. Jag är redo. Det har ändå varit ganska jobbigt och då menar jag varken Siggehäng eller flyttar och sådant. Det handlar mer om personkemi, samarbete och attityder och inte mellan mig och husägarna, då... Mer vill jag inte skriva här. Är någon nyfiken kan ni ju fråga.

Idag bet jag i alla fall ifrån (eller snarare: jag gjorde det igår) för att få en dag helt för mig själv. Sovmorgon, kaffe ensam, P1 och börja se över arbetsmaterial och annat som jag kan komma att behöva. Jag ska ta mig en kort springrunda också, i eftermiddag.

På fredag börjar Malmöfestivalen och jag fundrar på att åka in på fredag, eller lördag, om det är något hörvärt.


söndag 30 juli 2017

like magic


Tänk vad även en liten springrunda kan göra för själen min. Jag drog på mig springkläderna, skönaste skorna (har ju några par att välja mellan) och körde bort till Svaneholms slott, där jag hört att de ska ha ett väldigt fint, men kort, motionsspår runt den lilla sjön. Visserligen en verklig minirunda på ynkans tre kilometer, men knät höll och det var det viktigaste. Jag ska nu snällt springa väldigt korta rundor tills jag får tillbaka knät i bra skick och sedan utöka lite i taget. "Lett å seje", som di säger i reklamen...

Denna lilla runda, helt utan krav på prestation, i ensamhet och utan minsta förväntningar från omgivningen på att jag skulle komma snart hem igen, räckte för att lyfta mitt humör ordentligt. För min egen, och andras, skull ska jag fortsätta med denna enkla rutin, några gånger i veckan och troligen på samma ställe. Det var så lummigt och vackert och luften var fuktig och mättad efter åskvädret och ösregnet. Ett tillfälle att minnas.

lördag 29 juli 2017

höst

Sigrun fundilerar i Nyhavn.

Gårdagen var en dag av sol och det fick bli en tur till närmaste huvudstad. Det ska jag väl vara jävligt tacksam för, tänker jag. För nu är hösten tillbaka med regn och blåst och stugsittande med liten tjej. Vi har varit ute idag. Promenerat och åkt rutschkana och kollat på sniglar. Men trots vettiga kläder var det ingen av oss som riktigt uppskattade det hela. Nu sover hon middag och jag är negativ, tråkig och avtänd på det mesta.

Också en semester...


torsdag 27 juli 2017

semesterjobb

När jag började bekanta mig med min nyinskaffade chromebook fick jag en smärre chock när jag inte hittade några av alla de filer jag delat till min privata google drive från jobbditon. Först förträngde jag bara alltihop, men i förrgår kväll började jag leta på jobbkontot, som jag ännu har åtkomst till, och där lyckades jag hitta alltihop, fast bortkastat. Detta hade tydligen gjort så att allt delat också försvunnit, men hur eller hur lyckades jag faktiskt återställa allt i jobbdriven och sedan har jag lagt ner ett ganska stort arbete på att inte dela utan kopiera varje enskild fil till nyskapade i privata driven och nu har jag just lagt sista handen vid det. JOBB, alltså. Mitt på blanka semestern. Men det var det värt. Mapparna/filerna innehåller i stort sett planering och material för ett helt läsår, i samtliga mina kurser... Visst gör jag mycket nytt varje år - hur trist skulle inte jobbet bli annars? - men det som känts och funkat riktigt bra vill jag ju återanvända. Jag känner en enorm lättnad just nu. Det blir nog mycket ändå, när det nya jobbet drar igång.

Annars är semestern ganska mycket småbarnsföräldersliv, just nu, och jag har inte riktigt orken som krävs. Mamman och pappan tar ju hand om allt nattetid och annars också, om de är hemma, men i övrigt är hon min, det lilla hjärtat. Älsklig och rolig men också två fulla händer... Om kvällarna är jag helt slut och vill helst gå och lägga mig efter middagen men hur asocialt är inte det, då? Så jag stannar uppe en stund, sitter och pratar med någon av de andra i kollektivet, tar ett glas vin, kanske, och bara ÄR. Sedan kryper jag i säng i akt och mening att lyssna på ljudboken (just nu The Moth Catcher av Ann Cleeves) en god stund, men däckar efter fem minuter och sover hårt, men inte drömlöst, i min nya,sköna säng (drömmarna är ganska specifika, men... jag tror jag behåller dem för mig själv...). Upp igen före sju och så drar dagen igång, igen. Efter den här semestern behöver jag... semester. Haha!

Jag var på rymmen igår igen, förresten. Håret såg ut som ett skatbo så jag var inne i Ystad och blev klippt. På samma salong kan man få naglarna fixade och jag passade på att göra det, också. Det känns som en väldig lyx att låta någon annan lacka dem och med gellack håller det ju i veckor. Den flärden tycker jag att jag kan tillåta mig, när jag inte reser någonstans alls i sommar, utom möjligen en augustihelg till Öland och vännen Lenas stuga.

Resor... Höstlovet ska få bli en storstad. Jag har aldrig varit i Budapest, så dit reser jag om Johanna kan resa tillsammans med mig. Annars tror jag faktiskt att det blir London, igen. Dit funkar det ju lätt att åka själv. Och redan nu har jag bestämt mig för en tripp till, och på, Island nästa sommar. Och säkert något mer, som jag inte kommer på nu. Eller ens vet, kanske?


måndag 24 juli 2017

på rymmen

Jo, men det kändes nästan lite så. Att peta Sigrun i säng för att sova middag, efter en förmiddag med utelek i geggamojan, och sedan köra in till Ystad för att träffa kusinen Anna, som sedan visade sig ha fått förhinder. Utan att tveka valde jag att ändå stanna i Ystad och känna staden lite på pulsen. Förfärligt många turister, if you ask me, men jag tänker att det ändå är en trivsam, ja rentav mysig, liten stad.

Jag fick med mig en lång, snygg kofta hem efter att ha strosat runt, rekat ut en frisörsalong som såg seriös ut - utan att fördenskull ta sjukt mycket betalt för att toppa -, boka en tid och sedan fika på ett litet mysigt, hipsterbohemiskt (det kändes liksom inte riktigt övertygande) café. Det är så himla skönt att bara strosa för sig själv, ibland...

Och härhemma stretade delar av kollektivet på med målning och trädgårdsarbete, medan andra (M &  M) var på jobbet. Som tack för friheten lagade jag en grym fiskgryta till de andra (jag tog undan en del till mig, redde av med havregrädde och hade i tofu istället för fisk och det fungerade alldeles utmärkt). Nu är jag dödsens trött och jag tror att jag strax ska ropa in Sixten och sedan krypa till kojs med min ljudbok som sällskap.