lördag 27 maj 2017

cat lady?

Morgonens kaffesällskap på Altanen...


... undras om han kommer att gilla att bli skåning?

fredag 26 maj 2017

ledig finfredag

Årets första pion!
Det blev inget biljettköp till Patti Smith. Slutsålt på de flesta ställen, utom ett ockerställe som skulle ha över tusen spänn för en plåt. Icke, sa Nicke.

Men jag har gjort annat. Ett par vändor till Miljöstationen (idag: sleten utemöbel, lite färgburkar, och glas), fått naglarna fixade på salong (väldigt lyxigt), undvikit att krocka med en älg, gett bort två gamla laptops, hämtat hem en styck nyservad cykel och därvidlag pratat bort en stund med Cykelkalle och hans härliga barnbarnsbarn (som tyckte jag borde komma lite oftare och serva min cykel så vi kunde fortsätta prata om Rena Rama Rolf...), kollat in en liten trädgårdsssångare som hänger här, solat, ätit melon och druckt ett glas rosévin, lagt ut lite grejer på säljsidor (fälgar och balklänning), diskat och plockat samt telefonerat en timme med Linus.

Bra dag, helt enkelt. Nu tror jag att jag ska rosta lite potatis, i ugnen, och svänga ihop något till det.



onsdag 24 maj 2017

tomheten

Bilden "lånad". FY mig.
Fifan, vilken dag. Inte så att något dåligt eller trist har hänt. Nej, det har varit en bra dag. Men lång. Jag var på jobbet halvåtta och mejlade, bedömde, pratade i telefon, förberedde, körde muntligt NP nonstop mellan halvnio och halvfyra (tillsammans med kollega... vi hade lunch i 10 minuter), hade betygssamtal, svängde ihop/mejlade en komplettering att göras - till en elev och jag lovade rätta den på fredag (givet att den kommer in i tid), trots att jag är LEDIG då -, pratade med en kollega, satte igång diskmaskinen, pratade med chefen, plockade ihop det sista av arbetsmaterial till de lektioner jag inte kan hålla pga Englandsresan och la fram det till schyssta kollegor som ställer upp och tar det, kopierade upp en tidningsartikel och smällde upp på våra anslagstavlor, skrev sista-minuten-påminnelser på FB-sidan vi har för Englandsresan, skrev in betyg i betygskatalogen, plockade ur diskmaskinen och när klockan var halvsex kunde jag äntligen gå ut och slå igen dörren bakom mig.

Tanken var att jag skulle ägna kvällen åt att städa (sanera...) och fixa och baka bröd, eftersom Erica kommer över på frukost imorgon. Men jag insåg att det nog var lite väl optimistiskt tänkt så jag köpte ett gott, riktigt mörkt och surt rågbröd à la Finland, istället, på ICA, och visst har jag plockat och snyggat lite nu, men mer orkar jag faktiskt inte. Jag är helt tom i både kropp och knopp. Det får bli latfåtöljen och lite läsning, i stället.

Och så har jag lovat mig själv att om det finns biljetter kvar till Patti Smith (Ystad, 19/8), när lönen kommer på fredag, så ska jag överraska mig själv med en sådan.

Imorgon är en annan dag, som Scarlett O'Hara säger. Och den är... ledig!

tisdag 23 maj 2017

ljuset i tunneln

Idag kunde jag gå hem när jag skulle gå hem. Och dessutom känna att allt som ska vara i box är det. Två gruppers betyg ska rapporteras in i morgon eftermiddag, och en i studentveckan, när jag är tillbaka, efter att den muntliga delen av NP är klar. That's it.

Därför var det extra, extra roligt att frukten av ett av vårvinterns tema med en av mina engelskgrupper levererades igår eftermiddag och att vi kunde ha vår bokrelease idag! Jag har ju bara skrivit baksidestexten (novellerna i den har grymma elever skrivit och det är också de som gjort layouten på omslaget) men ändå fick jag skön hjärtklappning när jag lyfte upp den första boken och bara höll i den. Vilken känsla. Vilken tyngd. Plötsligt är texterna inte längre möjliga att förändra, annat än för de som läser och tolkar dem. De finns där på halvblankt, vitt papper bakom styva, svarta pärmar. En skön känsla, som jag vill uppleva igen. Så... jag får väl plocka upp min bok, den jag skrev så gott som klar för några år sedan, och fixa det sista och ge ut den.

Mellan jobbet och nu har jag också hunnit lämna min cykel hos gamle Cykel-Kalle, för att få växlarna justerade, och ta en fin Fenixfika med ett par kollegor. Resten av kvällen ska tillbringas i lättja...

söndag 21 maj 2017

assistenten och jag

Jag hjärtar den här lille killen.
Det har blivit ett par timmar på altanen idag också. Jag är trevligt brun, nu.

För övrigt har jag både små- och storpysslat här hemma. Egentligen tänkte jag bara plocka ihop en del mindre grejer och sortera upp men så ringde Linus och medan vi pratade jobbade jag på (headset är praktiskt) och plötsligt hade jag rensat ut hela garderoben (minus vinterkappor etc) med något av Konmarimetoden; jag har bara sparat de plagg som jag trivs i och som - framförallt! - gör mig glad.

Kvar hänger just dessa plagg, i garderoben (det är ju lite tidigt att packa ner dem), och på sängen ligger en liten hög som jag ska fundera över. Oerhört skönt! Dessutom har jag gett bort fem lastpallar (hämtade!), min gamla gräsklippare (till paret som köpt huset) och sålt alla mina bokhyllor (för avhämtning efter midsommar, så jag hinner packa ner böckerna). Sixten har, i vanligt ordning övervakat och dessutom kvalitetssäkrat flyttlådorna genom grundligt genomförda stickprovskontroller.

It's all in a day's work!

livet, liksom

Altanen, 06:40
Igår hade jag en sådan där bra dag då jag lyckades varva lugn avkoppling med grym effektivitet. Jag hann ha en lat morgon, köra två vändor till Miljöstationen (och då inte bara bli av med en massa att kasta bort utan dessutom en del annat, fungerande, som förhoppningsvis kan finna sin plats i andra hem), sola på altanen, med ljudbok, dammsuga och snygga lite, läsa en halv pappersbok i kvällssolen, med jordgubbar och vin, och sedan ha fransk filmkväll. Balans.

Lunchdags!
Idag är det betydligt svalare och mulet och det passar mig bra. Jag har sovit bra, även om Kung Sixten I av Parkgatan behagade komma hemramlandes fyra i morse, och på sällskapligt humör, dessutom. Det tog en stund att somna om...

Om en stund ska jag börja rensa och packa lite till. Jag är ute i väldigt god tid, men å andra sidan kommer en hel månad att trilla bort; det är England, Sweden Rock, en Malmöhelg och så midsommar i Oslo. När jag är tillbaka därifrån är det bara några dagar innan M & M flyttar (jag har lovat hjälpa till) och veckan efter går mitt flyttlass. Så min framförhållning kommer att betala sig!

Det kanske låter som att jag har en väldig massa att rensa ut. Egentligen har jag inte det, men på de sex och ett halvt år jag bott här har jag givetvis hunnit samla på mig en del - fast lite omärkligt, sådär.
Hur det än blir med lägenhet kommer jag ju att flytta till mindre än jag har nu, så en del av bohaget tänkte jag också sälja. Det är också skönt att ha gjort i god tid.

Förrätt!
Jag har haft tillfälle att tänka mycket den här helgen. Eller... egentligen hela veckan. Jag har tänkt mycket om två saker: vänskapens kärna och det faktum att det känns som att jag får en s k nystart på mitt liv i sommar, vilket känns både spännande och... läskigt. Vad ska jag göra av det? Vad ska det bli av mig? Vad vill jag? Jag återkommer till detta framöver.

Jag har nu överlevt sex dagar utan kaffe. Jag tänkte låtit det här bli den sista kaffefria dagen, men... just nu doftar det ljuvligt av nybryggt kaffe utifrån köket och det ska smaka underbart med en mugg!


fredag 19 maj 2017

en fin fredag

Vilken känsla att gå till jobbet utan jacka! Med halvbara ben! Och komma hem och kunna dra ut solstolen på altanen och ge sig själv nästan två timmar med en stor flaska kallt vatten och en ljudbok (The Handmaid's tale av Margaret Atwood).

Lite småpyssel är gjort, liksom en riktigt fin pratstund med Johanna, över telefonen. Kvällen får bli popcorn, något glas rött och en fransk film.

Imorgon blir det röj!

torsdag 18 maj 2017

parenteser

Sovit bra. Vaknar och längtar efter en mugg härligt, mörkrostat kaffe. Dricker örtte. Men jag gör det ute på altanen, med en sjal om mig.

Och frampå förmiddagen kom den - sommaren. Lunchmöte med ett par andra IKT-pedagoger ute i solen och när jag kom hem (efter ännu en orimligt lång arbetsdag där jag, uppepå allt annat, skulle göra en skattning bestående av nästan 200 frågor innan jag kunde låsa dörren till arbetsrummet) bredde jag några mackor och satte mig ute på altanen med en bok. Ljuvligt. Jag gick nyss in, för jag har några saker jag verkligen måste göra (allt annat är uppskjutet till lördag).

Jag satt därute och lät tankarna vandra (det blev inte så mycket läst, alltså). Kommer jag att sakna min altan? Svar: ja. Den har verkligen varit en fin plats att vara på oavsett om jag stekt i en solstol, suttit under taket och lyssnar på regn och åska, ätit och umgåtts med familj och enstaka vänner eller suttit ensam i sena sommarkvällar med shishan och ett glas vin. Kommer jag att sakna så mycket annat här, när jag flyttar? Knappast. Några på jobbet, jobbet självt, ett par, tre vänner - inte mer. Och när det gäller vännerna så kan vi ju ses ändå. Om vi vill.

Jag tänker också att... det finns väl andra altaner.

~~~~~~~~

Ännu en rockröst har tystnat. Fantastisk röst och helt klart en del av soundtracket till mitt liv.

onsdag 17 maj 2017

hej och hå

Resekompisen
Vaknade lite tidigt i morse. Utvilad. Ingen huvudvärk. Låg kvar en liten stund och lyssnade på regndroppar mor rutan. Struntade i att jag har minisovmorgon på onsdagar och gick till jobbet i vanlig tid. Och sedan fick jag en sådan där bra onsdag som jag inte haft på jag vet inte hur länge. Onsdagar är mina planeringsdagar (bara en lektion, alldeles mot slutet på dagen) men vanligtvis upptäcker jag vid lunchtid att jag visserligen gjort hundra andra saker, men inget av det jag faktiskt hade tänkt. Idag, däremot, blev det en Planeringsonsdag de luxe. Så nu har jag planerat allt fram till mitten på nästa vecka, då jag har mina sista lektioner för den här terminen. För det här läsåret. För alltid - på den här skolan (fast vi har ju tre heldagar med muntliga NP, förstås...). Men att det blev en så bra arbetsdag har troligen inget alls med avsaknaden av kaffe att göra.

Så, jag tar hand om mig - according to plan - och känner mig lite mindre stressad. Det är bra. Och även om jag köpt den själv, blev jag himla glad när en efterlängtad klassiker anlände idag. Jag har länge behövt en inte-så-stor rygga men har liksom inte kommit till skott. Men nu har jag äntligen köpt mig en skitsnygg reskamrat.

Och så skönt att kunna sitta om kvällen med altandörren öppen och Sixten springer ut och in.

tisdag 16 maj 2017

uppåt

Jag somnade med en tjongandes huvudvärk igår - och vaknade med densamma. Ståndaktigt skippade jag morronkaffet även om det känns fasligt fattigt att sitta där och sippa på en mugg örtte. Men frampå dagen försvann huvudvärken och hjärnan kickade sakta igång igen. I höjd med utvecklingsgruppens möte, mot slutet av arbetsdagen, jobbade den stenhårt. Typiskt.

Men jag ska nog fixa det här!

måndag 15 maj 2017

abstinent

Fy satan, vilken dag. Alltså... det är bara jag. Och frånvaron av kaffe, i mitt liv, då. Långt före lunch kändes huvudet alldeles suddigt i kanterna och frampå eftermiddagen kom huvudvärken. Eftersom jag aldrig skulle drömma om att låta något personligt gå ut över eleverna, eller kollegorna, så var jag sjukt trött när jag kom hem av ansträngningen att bara vara som vanligt. Det får bli tidig läggning ikväll...

söndag 14 maj 2017

snällvecka ahead!

Jag känner att den här vintern, och långa, kalla färden mot vad som förhoppningsvis blir ännu en sommar, har tagit ut sin rätt på mig. Trött, sällan utsövd och hyperglåmig är jag. Trasiga knät har bromsat upp mina träningsrutiner, dessutom. Glädjen är liksom inte närvarande.

Så jag tänkte utmana mig själv i veckan som kommer. Jag ska inte bara ge mig själv en lång och synnerligen rask promenad varje dag - jag ska också pigga upp mig med lite hemsnickrad detox som framförallt innebär något jag borde gjort för läääänge sedan, men alltid undvikit som pesten; jag ska inte kaffa på en hel vecka. COLD TURKEY! Sedan får jag se... jag ska såklart inte sluta helt, men helt klart ändra mina kaffevanor. I övrigt ska jag inte stoppa i mig en enda onyttighet och inte så mycket av annat heller. Som om inte detta vore nog ska jag pyssla om mig själv lite extra. Snälla mig med sköna crèmer och ta tag i kvällsmeditationen igen.

Jag ska helt enkelt ge kroppen - och själen - en möjlighet till comeback Big Time. Tycker ni detta låter tjatigt så läs inte bloggen på en vecka.

Vanligen börjar ju alla stora förändringar på måndagar, men eftersom jag också vill överraska mig själv en smula så börjar jag... idag, söndag!



(Ja, visst kan den ibland kännas väldigt mainstream,
men... den är ett mästerverk
 och den gör mig alltid glad hela vägen in!)

lördag 13 maj 2017

jobblördag

Krikonträdet blommar!
Med 90 delprov att hinna rätta har den här lördagen gått till historien som en arbetsdag. Nio timmar har det tagit mig men så blev jag nästan klar, också. Sedan återstår bara det muntliga innan betyg kan sättas. Det är inget vidare att man förväntas rätta sina nationella inom ramen för sin ordinarie arbetstid. Det går ju inte. Inte om de ska rättas innan betygssättning. Det finns varken tid, eller arbetsro nog, att göra det. Och då sitter man kvar om kvällarna - eller förstör en solig majlördag.

Någon långpromenad har det inte blivit idag, men jag har tagit ett par korta pauser ute på altanen. Solen har värmt, men det har också blåst lite kallt. Och nu är jag trött. Klyftpotatis, oumph med timjan och vitlök, lättförvällda sockerärter och ett glas rött får runda av den här dagen.

I morgon tror jag att jag ska ta och packa ihop mitt arbetsrum och ett par garderober. Och ge mig själv en runda i skogen. Min själ behöver det.



fredag 12 maj 2017

b r e a k i n g n e w s

Här är min nya arbetsplats från och med åttonde augusti! 

Ystads Gymnasium, Österport

Efter nästan elva år som lärare i Emmaboda (inkl ett år i Sth), varav de senaste sju och ett halvt på Vilhelm Mobergsgymnasiet, är det nu dags att ta klivet ut ur komfortzonen och pröva - och lära! - nytt. Det känns så spännande, pirrigt och roligt! Det känns också ganska läskigt.

Det känns på något vis viktigt att säga att jag inte flyttar från min nuvarande tjänst - som jag stortrivts med och som gett mig så mycket i form av härliga elever, goda kollegor, en och annan vän, viktiga och lärorika erfarenheter och gedigen utveckling (både professionellt och privat) och många varma, fina minnen - utan till en annan tjänst*. Jag har sökt - och fått erbjudanden om! - andra tjänster, i andra kommuner, som på olika vis inte alls kunnat matcha det jag har haft upp till nu. Det är min förhoppning att denna min nya arbetsplats ska vara det jag önskar och behöver och att jag inte ska sakna det jag lämnar alltför mycket. Mitt uppdrag kommer att vara lärare/ämnesutvecklare i engelska. Mesta delen av min undervisning kommer att vara engelska, men på sikt även religion, givetvis.

Boende är ju alltid lite knepigt att fixa när man flyttar till ett helt nytt ställe. Lyckligtvis har jag ett tillfälligt sådant ordnat för så lång tid jag behöver, medan jag i lugn och ro letar efter något att hyra, be it en lägenhet eller ett hus, i Ystad eller kringliggande byar, samhällen eller städer. Så här ser det ut (nej, jag ska inte bo i hela... utan bara i den halmtäckta delen... ;)):

Nej, jag ska inte bo i hela... ;)

Men... om någon vet något eller känner någon som osv. så får ni gärna sprida att jag söker en bostad att hyra - lägenhet (helst markplan mtp Assistenten), radhus, villa eller torp. Tre-fyra rum. Ju närmre Ystad, ju bättre. Ju närmre havet desto ännu bättre. ;)

Så... äventyret fortsätter! 

I Love You More Than You'll Ever Know - Amy Winehouse




*Däremot flyttar jag från Byn. Det sticker jag inte under stol med. Jag är färdig med Byn. Har varit länge.

torsdag 11 maj 2017

hell week

Nationella proven är över. Nu återstår rättningen. Ettornas är jag klar med. När jag rättat >90 delprov är jag klar med tvåornas också. Om två veckor måste jag ha satt betyg i alla kurser utom en. Dagarna fylls av planering, lektioner, repetitioner, elevers kompletteringar, möten, sena utvecklingssamtal, peppning av stressade ungdomar, prov och rättningar. Och mitt i detta intervju med Skolinspektionen som bestämt att detta är en bra tid att komma på visitation. Hurra, typ. Det är faktiskt inte så mycket som är kul nu. Möjligen tanken på flyttemballaget jag skaffade i Kalmar, i eftermiddags, när jag ändå var där på mammografi. Muntert värre, alltså.

video

söndag 7 maj 2017

ännu en helg

Det blev en liten Malmöhelg, igen. Jag körde direkt från jobbet, i fredags, och fick äran att hämta Sigrun på förskolan. Det var mysigt!

Lördagen gick åt till att vara publik och hejaklack till Matilda och hennes lag i Malmö Toughest. DÄM, vilken tuff dotter jag har (jag har fler och de är minst lika tuffa, fast var och en på sitt vis). Efter tävlingen hälsade vi på hos en familj som bor uppe i Turning Torso. Jag har faktiskt aldrig varit uppe där, så det var ju lite kul. "Bara" tjugoandra våningen men det räcker för mig. Underbar utsikt och vacker lägenhet. Bubbeldricka och lite prat och sedan hem. När Matilda duschat och Sigrun ätit lite körde vi ut för att smyga lite på nya huset, medan Mike grejade med en motorcykel. Det ligger så fint, i en rar liten by (Börringe kyrkby). Huset ser läckert ut, också! Nu är det bara en sex-sju veckor tills de flyttar! Sedan fick det bli thaimat (take away) och Scorceses Silence.

Innan jag körde hem idag hann vi åka och leka på Busfabriken en dryg timme. Och nu är jag hemma igen. En maskin tvätt snurrar i källaren och jag är rätt taggad för arbetsveckan. Och än är det ju några fria, lediga timmar kvar. Och sedan är det bara att gasa rakt in i nästa helg. För vilken jag inga planer har.

torsdag 4 maj 2017

pentti varg

"Jag tycker lite synd om dig fast man inte ska göra det", fick jag veta idag, av en god vän. Detta apropå flera saker som jag inte är så nöjd med i mitt liv och som vi pratat om. Det var givetvis sagt utifrån något han kände, och han ville ju vara snäll, så jag blev inte arg.

Men... det är INTE synd om mig. Jag lever det liv jag lever utifrån de val jag gjort, och är galoscherna i fel storlek är det upp till mig att lösa det. Och det gör jag.

Den enda som någonsin får tycka synd om mig är... jag. Och det ligger inte för mig.




kvällspromenad

Bara någon dag, nu... så slår det ut!
Jag fick så bråttom ut, efter jobbet, att jag glömde ta på mig mer gåvänliga pjucks. Fem kilometers powerwalk i Converse känns i knät idag. Men eftermiddagen var vacker och skogen skön.

Jag blev lite inspirerad där jag gick, så jag ringde en vän som har det tungt och undrade om hen hade ork och lust på en liten kvällspromenad. Jodå. Så efter min pw tog jag bilen iväg, en liten bit, och sedan gick vi, i mer sakta mak, några kilometer till.

Det är något helande och gott över en stilla promenad i vårkvällen, allt under det att man samtalar. I vårt fall pratade vi både om det som tynger och det som ändå känns lätt. Jag tror det hjälpte min vän - och jag kände själv att det var bra för mig. Om inte annat för att jag behöver ta fler initiativ själv till social samvaro, om än i dess enklaste form.

Idag blåser det lite och det ser kallt ut, men solen skiner från molnfri himmel och hittar jag ett litet hörn i lä, kanske jag kan ta en mugg kaffe ute på en bänk, på lunchen.

Walking On Sunshine - Katrina & The Waves 
(Those were the days...)

måndag 1 maj 2017

naket

Lycklig.
När vi vandrade i lördags kom samtalen alldeles av sig själva i sin egen takt. Emellanåt vandrade vi också i tystnad, i våra egna tankar. Jag lät mina glida omkring och bara ta in dofterna, ljuden och det gröna mossmjuka. En tanke som bubblade upp till ytan var den att om det till äventyrs skulle finnas en man, en kärlek, för mig någon mer gång... så måste det vara någon som vill just detta... som uppskattar detta enkla, sköna och som kan göra det utan åthävor. Som gör det. För även om jag ofta är ute på skogpromenader i min ensamhet, och tycker det är helt åkej, så är det faktiskt ännu finare att göra det med någon annan. Tror jag.

Så tänkte jag. Tänker fortfarande. Och kanske avslöjar jag mig som lite töntig, men... då är jag väl det då. Couldn't care less.

Born Under a Bad Sign - Albert King & Stevie Ray Vaughan

till fots

Jag har fikat på värre ställen.
Torsdag: Åkte ner till Malmö efter jobbet. Mysigt, och lite trött, häng med Matilda, Mike och Sigrun och tidigt i säng för oss alla. Matilda har börjat jobba och första veckan på nytt jobb kan ju vara intensivt för alla. Har en då en liten en som ska lämnas på föris, och plötsligt får mycket längre dagar där, blir en helt urlakad.

Fredag: Tidigt, tidigt upp och morronkaffa med Matilda, med tända ljus och lite småprat, innan hon stack till jobbet och Mike och jag gjorde Sigge klar och sedan lämnade henne på förskolan. Det skar mig i hjärtat att först se henne så glad, när vi följde med henne in, och sedan så ledsen när hon insåg att ingen av oss skulle stanna med henne. Jag minns det så väl med mina egna barn och där och då spelar det liksom ingen roll, för någon av oss, att barnet två minuter senare leker och grejar...

Förstelärarkonferens på St Gertrud och den var faktiskt väldigt bra. Inte en massa snack utan mer av riktig verkstad. Konkreta tips och modeller och tid att testa dem. Jag var tvungen att bryta upp en stund innan den var slut, dock, för att hinna med tåget till Göteborg och sista anslutningen till Kil. Jag hade tänkt jobba lite med mina anteckningar från konferensen men det orkade jag inte utan ägnade mig åt en ljudbok, i stället.

Lördag: Vi sov tills vi vaknade och tog det lugnt på förmiddagen. Framåt lunch fick vi skjuts av Per upp till Nilsby där leden börjar och så travade vi iväg, syrran Malin, hunden Killen och jag. Det började ganska tufft med en stig som gick ganska brant uppför. Och sedan blev det inte lättare. Seriöst var det den mest krävande vandring jag gjort. Rejäla höjdskillnader hela tiden, smal stig och hela tiden rötter, väta och stenar som gjorde att man inte för en sekund kunde låta fötterna bara gå. Det gällde att veta var, och hur, man skulle sätta ner varje steg. Väldigt bra utmärkt led vilket var tur eftersom det ibland var omöjligt att se var stigen gick. Ibland fick vi klättra uppför hala branter, ibland ta oss ner för sådana och försöka att inte halka och falla ner i någon ravin eller (jag) kraja knät. Flera gånger korsade leden små vattendrag och vid åtminstone två saknades spång/planka över och vi fick klura hur vi skulle undvika att bli blöta upp till knäna. Efter ungefär halvvägs var det ljuvligt att hitta en stor sten, slå oss ner och njuta äpple, nötter och kaffe. Vatten och hundgodis till Killen. Möjligen rastade vi en lite för lång stund för benmusklerna hann bli rätt stela och det tog ett tag att få igång dem igen, efteråt.

Vandringen gick genom flera nyckelbiotoper, enligt informationen vi fått, och vi skojade lite om det men faktum är att omgivningen skiftade hela tiden. Det var sly, tallskog, blandskog och ren urskog. Bäckar och små pölar och när vi gick genom trollskog med höga granar och allt på marken täckt av mjukaste mossa var tystnaden total. Kanske sög mossan upp allt ljud? När vi sedan kom till ljusare, mer blandad skog, var fåglalåten fantastisk. Vid ett par ställen passerade vi fornlämningar. Gravar. Ja, det var nog vackert och utsikt över sjön även för ett par tusen år sedan... och här och var fanns också skyltning om att området var skyddat för all framtid på grund av just den unika omgivningen. Som grädde på moset fick vi se tranor, mindre hackspett, kungsörn och lite annat. Inga vargar och inga björnar. Just varg hade väl inte varit någon omöjlighet. Min vän Kia, som bor ungeför en mil norr om vår utgångspunkt ser varg, och vargspår, för jämnan - och är alltid orolig för sina får.

De sista kilometrarna av den 19,4 km långa leden gick genom ett sommarstugeområde och ett friluftsområde. Det kändes smått lyxigt att gå på smal grusväg och sedan breda löp- och skidspår -  även om det var backe upp och backe ner även där. Och ganska tacksamt. Jag har starka ben. Väldigt starka. Ändå var de helt slut. Hur skönt som helst att sedan bli upplockade av Fanny, komma hem och ta en dusch och äta av Fannys goda rödbetssoppa. Gissa om jag somnade ovaggad...

Tack, Sixten. Tack.
Söndag: Jodå. Minsann om inte även jag har ett antal hittills okända benmuskler. Stel som tusan och inte överdrivet angelägen om att sitta stilla på tåg i timtal. Men det fungerade rätt fint. Tågbyte i Göteborg och jag passade på att gå en sväng där, och mjuka upp mig. När jag kom hem var allt i sin ordning (jag har ju världens bästa katt- och husvakt) bortsett från att katten någon gång under eftermiddagen rivit ner en liten korg med nagellack, i badrummet. Givetvis hade den stora flaskan med knallrött gått i klinkergolvet och det såg ut som ett blodbad. Katten var helt oskadd, men jag fick börja med att skura med aceton en halvtimme...

Avrundade kvällen med senaste avsnittet av Skam och så filmen om, och med, Gary Moore. Jag vet att många anser att han sålde ut sig, och blev ointressant, när han började spela blues. Jag tycker tvärtom. Jag älskar hans bluesgrejer!

Måndag: Jag har nyss vaknat. Solen strålar, katten spinner och kaffet är nybryggt. Ledig dag!

Det gick att städa bort.

söndag 23 april 2017

resa

Far, mor och syrran.

Matilda och Sigrun kom hit i torsdags eftermiddag. Promenad, andmatning och allmänt mys och på fredagen körde vi upp till min syrra Cia, i Örebro. Där hängde vi och hade det himla trevligt - bra och roliga samtal och smarrigt käk - och igår morse fortsatte vi upp till Kopparberg där mor och far bor nu.

Det känns så gott i hjärtat att se dem och vara tillsammans med dem och jag önskar så att de bodde mycket närmre så att vi kunde umgås mycket mer. De var båda riktigt pigga (det gör dem gott att inte längre bo i hus och hela tiden pyssla järnet, tänker jag) och mamma var inte så påtagligt minnesförvirrad som hon var sist vi träffades. Vi var oroliga att flytten skulle förvärra det hela, eller kanske rentav skynda på processen, men det kändes "lugnt" på den fronten. Det är inte bra, men det är inte heller så illa som det skulle kunna vara. Hon vet inte var grejerna i köket är, men eftersom hon/de kör samma struktur som de alltid gjort var det lätt att hitta det vi behövde. Och pappa har ju järnkoll. Sigrun charmade dem och de gjorde henne överlycklig med att ha köpt henne en liten räfsa. Den släppte hon inte på hela tiden och innan hon och Matilda drog hemåt idag (vi körde hela vägen tillbaka till Emmajävlaboda igår kväll) räfsade hon en god stund på min gräsmatta.

I morgon är det tillbaka till jobbet igen, efter tio skönt lediga dagar. Resten av terminen kommer att försvinna i en grisblink och jag försöker att inte tänka för mycket på det, eftersom det gör mig stressad.

Idag är det tvätt och mealprepp och om vädret kunde återgå till morgonens solsken (vi drack kaffe ute på altanen) skulle jag ta mig en lång promenad. Vi får väl se hur det blir med det.





tisdag 18 april 2017

lugna puckar

Jag tänkte röja i två garderober idag. Det tänkte jag faktiskt. Men gav upp när jag insåg att mer än hälften av innehållet i dem inte var mitt, utan Matildas, Mikes och Johannas. I stället pysslade jag lite, skrev en stund, bäddade och tvättade någon maskin och lyssnade på ljudbok. Mellan snöskurarna kom jag mig också ut på en lång powerwalkrunda. Det funkar bättre än att springa, knäwise, och jag tänker att det kanske måste bli så att jag får springa allt mer sällan om inte knät ska rasa ihop alldeles. Det är en ledsam och sorgsen tanke, men går det inte så går det inte. Jag har dock inte gett upp helt än. Tänkte nog ta en provsväng i morgon, faktiskt.

Träffade Erica och tog en Fenixfika också. Det var ett tag sedan. Alltid lika vilsamt och gott att prata med henne. Inga krusiduller. Rakt och ärligt. Me like.

måndag 17 april 2017

grit

Bättre dag, idag. Jag vaknade ganska utsövd och har både hunnit fylla på pellets, köra ett par tvättmaskiner, bädda rent i gästrummet (Matilda och Sigrun dyker in lite senare i veckan!) och handla hem godsaker till middagen, då Lena och hennes J, kommer över en sväng. De är båda devota karnivorer så det känns alltid lite nervöst att bjuda dem på veganskt. Idag blir det en enkel wok med risnudlar. Chokladglass (Tofuline) med krossade Oreos till kaffet. Vad dricker man egentligen till wok? Jag har några ale hemma, liksom vitt och rött vin. Och bubbelvatten kan jag fixa. De får väl välja själva.

Nu har nattens snö återigen smält undan. Det känns lite deppigt att se hur blommor och spirande pionbuskar täcks av det vita, kalla. Men de verkar vara ganska tuffa och härdiga, ändå.

Eftersom det är påsk ska man läsa/lyssna på påskekrim. Men efter Nesbøs sjukt spännande Törst stack jag först emellan med den lättsamma lilla bagatellen Dimma över Darjeeling (av Mikael Bergstrand, en fortsättning på Delhis vackraste händer) och nu Grit: The Power of Passion and Perseverance av Angela Duckworth. It's all the buzz i skolvärlden, just nu, i samma härad som till exempel James Nottingham (Challening Learning) och Carol S. Dweck (Mindset) och jag tänkte att jag skulle förkovra mig. Den slår fast en viktig sak - vi må ha olika grundförutsättningar; det som avgör våra framgångar är vår uthållighet, att vi inte ger upp, att vi anstränger oss. Vår resiliens.

Talang kan bara ta oss långt - resten är hårt arbete och vetskapen om att vi alla kan utvecklas. Det kan säkert låta opportunisktiskt men det handlar inte nödvändigtvis om att bli "framgångsrika" i dess mer materiella mening utan om att nå vår egen, individuella, fulla potential, oavsett om det handlar om studier, karriär eller att leva det liv man vill leva. Nå de mål man vill nå. Tyvärr (?) innehåller den också några kapitel om hur en ska göra... och det känns lite väl mycket självhjälpslitt för min smak. Men ändå... jag önskar att mina elever ville läsa den, eller åtminstone delar av den.

Jag tänker, medan jag lyssnar och pysslar. Jag har nog rätt mycket grit, själv. Jag sätter upp mål, även ganska långsiktiga, och sedan ser jag till att nå dem. Just nu går det väl inte så bra med min fysiska träning - jag håller mestadels bara på med underhåll - men på andra plan händer det desto mer...

Jag blir nog klar med boken ikväll och då återgår jag till påskekrimmet, igen. Jussi Adler Olsens Selfies ligger överst i listan.

True Grit är för övrigt en förbaskat bra film.


söndag 16 april 2017

mind over matter


Jag blir liksom handlingsförlamad ibland. Idag har det nog förvärrats av envis nästäppa med påföljande huvudvärk (bihålorna). Men jag tror faktiskt det är allergi och inte förkylning så jag har tagit tabletter för (mot) det. Av dem blir jag så himla trött, särskilt de första dagarna, så jag har liksom inte orkat något. Jag har inte haft lust heller. Och vem vill gå ut en aprilförmiddag när det är minusgrader och snö? Inte jag. Åtminstone inte idag. Men till slut fick jag igång tvättmaskinen, pratade med en ledsen Johanna en lång stund (det är tungt att hon har det tungt och att vi bor så långt ifrån varandra) och sedan kom jag mig faktiskt i träningskläderna och tog mig en ordentlig powerwalk. Snön hade smält bort och det var på det hela taget ganska skönt. Jag kom nyss in och känner mig något lite mindre less.

Borde köra lite uppmjukande yoga. Det borde jag. Men... orka. Jag lagar en kopp te istället.


lördag 15 april 2017

skitväder

Det känns ändå ganska skumt med snöyra i mitten april, även om det inte är alldeles ovanligt. Vi (Linus, Nathalie och jag) hade tänkt oss vandra runt Grimmansmålasjön, men det var råkallt och blåsigt och redan då hade snöblasket börjat så vi nöjde oss med en bilutflykt till The Tea Room i Ällebäck. Det var ju inte så dumt, det heller.



Nu har de kört hemåt (jag saknar dem redan) och jag har kollat Skam (Yes! Ny säsong!) och läser lite. Ute är det tyst och vitt.

Tomt och trist inne.


torsdag 13 april 2017

första... andra... tredje...

Glad Påsk. Typ.
Nu är mitt hus sålt!

Det blev budgivning och även om vi inte talar om någon jättesumma så fick jag mer än jag begärt och det är jag väldigt nöjd med. Kontraktet påskrivet idag. Och så påskledigt på det.

Jag firar! Med potatisskruvar, bubbelvatten och Call the midwife, på Netflix. Det är vad jag orkar ikväll.



Cheers!

tusan, också

Vaknade i natt och det kändes som sandpapper i halsen och näsan var täppt. Nu känns halsen bättre men näsan rinner, trots spray, och ögonen är irriterade. Kroppen känns varm också. Men som alltid när jag inte mår bra så är det något verkligt måste på jobbet, som gör att det blir ytterligare en ta-två-panodil-dag. Idag har jag bjudit in en föreläsare för alla elever som läser REL01 det här läsåret och det är liksom inget annat att göra än att traska iväg, om en stund.

Som om inte detta vore muntert nog så faller snöflingor, stora som mina lovikkavantar, därutanför. Jag förstår precis Assistenten som tvärvände i ytterdörren och med så bestämda steg som hans mjuka tassar tillät gick in i vardagsrummet, hoppade upp på sin favoritplats i soffan och rullade ihop sig till en boll. Så vill jag också göra. I stället får jag trösta mig med varma sockar på fötterna och ett par muggar nybryggt av Byns bästa. Det - och tanken på morgondagen, då jag kan kura inne hela dagen, om jag vill.



onsdag 12 april 2017

man håller ut

Jag är trött nu. Men bara en dag till och sedan har jag ledigt i tio dagar. Det ska bli så skönt. Så skönt, så skönt, så skönt. Sa jag att det ska bli skönt? Att vara ledig, alltså. I tio dagar. Mmm...

Jag har inga planer. Och jag har så många. Jag ska försöka få ihop det hela och koppla av under tiden. Linus och hans flickvän kommer ett par dagar, jag ska springa (yes!), jag ska bjuda ett par vänner på middag, jag ska pyssla och greja, se fjärde säsongen av Skam, Matilda och Sigrun kommer upp och så blir det en liten roadtrip upp till mina föräldrar.

Underbart kommer kännas kort.



tisdag 11 april 2017

dunder och brak

Fy tusan, så det har blåst i natt. Det har dundrat, smällt och knakat i mitt hus. Men det är en rejäl kåk så den står pall. Dock vaknade jag till, mitt i natten, och hade svårt att somna om. Då är det skönt att lyssna på lite poddradio och sedan somna ifrån. I natt fick det bli ett avsnitt av Människor och tro, om bland annat den från forskarhåll kritiserade utredningen av Muslimska Brödraskapet och om den australiska, statliga kommissionen som utreder och arbetar med hur framförallt katolska kyrkan (4500 fall), anglikanska kyrkan (1100 fall) och Jehovas Vittnen (1000 fall) mörkat - och därmed sanktionerat - sexuella övergrepp mot barn under många år (1980-2015). Eftersom jag kikar mycket på slutna religiösa rörelser, och hur de jobbar, är jag framförallt intresserad av den sista gruppen där. Hur de bland annat försvarar sitt oförsvarliga (!) handlande med att om det inte finns minst två vittnen till ett övergrepp så anmäler de inte till myndigheter... De har alltså inte anmält ett endaste ett av dessa övergrepp! Vi har sett detta även i Sverige. I början av 2000-talet avslöjades sådana här missförhållanden här och det finns ingen anledning att tro att de ändrat strategi eller synsätt. Sådant ska lösas inom församlingen och om offret överhuvudtaget blir trott, eller ens vågar berätta, så är det inte ovanligt att hen förväntas förlåta den som förgripit sig... Nå, jag ska inte gå vidare nu. Annars blir det här en väldigt lång drapa.

Vinden har mojnat, jag ser stora sjok av blå himmel och trots att världen till stora delar är galen och vriden så är det stilla och vackert och det blir en fin dag med extra mycket planering och annat pyssel, på jobbet, eftersom alla tvåor har kompledigt då det är tekniknatten ikväll. Och jag har många lektioner på tisdagar - enbart med tvåor. Synd bara att inte en sådan här dag kunde landa när det är dags att rätta nationella prov. Det hade verkligen behövts!


lördag 8 april 2017

men helvete, då

Gårdagens händelser i Stockholm ligger som en fuktig och lite sticksig filt över lördagen. Samtidigt går ju livet vidare. Katten behöver borstas, pellets kånkas in och kaffe drickas i vårsolen på min altan. Jag är inte överraskad - men väldigt ledsen, orolig och inte så lite arg - över denna terrorattack. Vad har vi för självbild om vi inbillade oss att vi skulle förskonas? Jag tänker detta medan jag är tacksam för att mitt Facebookflöde inte skummar över av självgoda vad-var-det-jag-sa eller förnumstiga köksbordsutredare, för att inte tala om de som säger sig redan "veta", ha en orsak fastställd, liksom en plan... Uppenbarligen har jag kloka och sansade vänner.

Lugn helg här, alltså. Själv. Men det är ju inget ovanligt. När jag körde till gymmet igår, efter jobbet, passerade jag Systembolaget. En tanke fladdrade förbi... om jag skulle stanna till och köpa lite gott rött, kanske? Men jag konstaterade i samma stund att jag har ett schysst förråd här hemma. Och att det beror på att jag helt slutat med ens ett endast glas vin, om jag inte har sällskap. Det känns totalt ovärt att öppna en flaska enbart för mig själv. Men nästa helg och några helger framöver har jag gott om trivsamt sällskap (la famiglia i olika konstellationer) så då, kanske?

Planen för dagen är den där förbenade pelletsen, då. Och kanske en sväng med dammsugaren. Möjligen en promenad. Gott så.

torsdag 6 april 2017

vemod

Jag blir varm och glad!
Ända sedan andra veckan på den här terminen har jag haft förmånen att ha två lärarkandidater (jag tycker det låter mycket finare än VFU-studenter), S och S. Vi har planerat, diskuterat, utvärderat, tänkt högt, resonerat, prövat, skrattat och de är så fantastiskt duktiga och engagerade! Jag har lärt mig mycket av dem - både helt nya grejer, men också att se mig själv och min egen undervisning och roll ur en annan synvinkel. Lärorikt, helt enkelt. Och nu är det dags att gå skilda vägar. Vi har våra avslutande samtal, där vi samtalar och sammanfattar praktiken och alldeles snart är de färdiga lärare. De skolor som får ha dessa två lärare hos sig ska skatta sig lyckliga. De är just sådana kollegor jag själv skulle uppskatta väldigt mycket att få samarbeta med! Så... det är en smula vemodigt och sorgligt att skiljas från dem. Det är ju tur att Facebook finns...

... och så har Paul O'Neill gått ur tiden. TSO är för alltid jul för mig.

söndag 2 april 2017

identitet ii

Jag är inte en person som springer lopp. Jag är inte en person som ens gillar att springa med en vän. Jag är ju till och med medlem i klubben Lonesome Runners. För mig är springandet en enskild angelägenhet. Och ändå lät jag Matilda övertala mig till något så vansinnigt som att anmäla mig till Midnattsloppet i Malmö - på hennes födelsedag. GAH. Men... det är ju under förutsättning att knät håller, förstås. Men skvatt galet, oavsett. Fem månader dit. Jag kanske hinner glömma bort det. Fast... Matilda lär påminna mig.

Idag har jag försökt avhjälpa ett fel på tvättmaskinen. Det gick inget vidare. Jag är inte en mekaniskt lagd person. Nu måste jag försöka få tag på en reparatör. Finns det ens sådana fortfarande? Eller förväntas en köpa nytt så snart något går sönder?

Och så har jag tagit en lagom lång promenad. Milt och skönt ute. Vår! Och tre av de fyra pelargonerna från förra söndagen visar livstecken! Kanske är jag en person med ljusgröna fingrar?


 


lördag 1 april 2017

ett litet glädjeämne

För trötta löpare?
Idag sprang jag en halvmil. Eller... jag powerwalkade lite emellanåt, för att inte fresta på lyckan alltför mycket. Men ändå. Det var så varmt att jag sprang i linne och ändå var det rejält svettigt.

Skogen var sådär vårful som den kan vara när allt fortfarande är gråbrunt och risigt och gamla löv sitter kvar på grenarna och inte vill släppa taget och göra plats för de små, nygröna. Men luften var varm, fåglarna sjöng, himlen var blå och mitt knä gjorde inte ont så länge jag bara tänkte mig för vid varje isättning. Det var helt enkelt tokskönt.

Löparkompis.
Hemma igen tog jag en snabb, och mycket välbehövlig, dusch och sedan tog jag med lite fikabröd och kvistade över till Lena en sväng, för lite kaffe och prat på hennes och Js uteplats. Gott med småprat, surrande humlor och okomplicerad vänskap.

Resten av dagen och kvällen är lugn. Jag läser lite, pysslar och nu får det bli popcorn och en film. Ära vare Buddha för Netflix.


identitet

Jag är en människa som älskar att läsa och som älskar böcker. Jag vill äga böcker. Till och med all min studielitteratur köpte jag - och behöll. I mitt hem har jag nästan som ett litet bibliotek. Därtill böcker i köket och i mitt så kallade arbetsrum. Två-tre hyllmeter av mina egna ägandes står på jobbet. En liten hög får plats på hyllan under soffbordet, och när jag tänker efter har jag några i gästrummet också. Plus några utlånade, förstås. Kanske lite drygt femtonhundra böcker? Möjligen lite fler, ändå. Artonhundra, typ.

Inför den kommande flytten (ja, jag är försiktigt optimistisk till husförsäljningen, även om mäklaren inte har återkopplat till mig, trots sex visningar den här veckan - och en bokad på måndag morgon) funderar jag seriöst på att göra mig av med böcker. Inte alla, men... många. Tanken på att flytta med dem är jobbig. Och eftersom jag lär flytta till en mindre bostad får jag troligen inte plats med alla mina bokhyllor. Jag gjorde ett svep i dem i morse. Några kommer jag aldrig att kunna skiljas från, men andra kommer jag inte ge någon omläsning och en del tycker jag ju inte ens om.

Det är ju inte som en musiksamling där en rätt vad det är kan ägna en kväll, eller natt, åt att lyssna igenom en massa gamla älsklingar. Förutom mina fackböcker. Många bläddrar, letar och läser jag i alltsomoftast. Morgonens snabbis resulterade också i insikten att jag har en hel del lyrik och den får följa med. Den har just den egenskapen att den går att ta fram både nu och då.

Men om jag inte har många, fullknökade bokhyllor... vem är jag då?

En lättad och befriad person, kanske?


onsdag 29 mars 2017

det rullar på, fast sakta...

Vårtröttheten är enorm. Och det blir ju knappast bättre av att jag har det ganska påställt om dagarna. Varje morgon har jag föresatsen att sticka och träna efter jobbet och varje eftermiddag är jag så trött att det enda jag vill är att gå hem och sova... Jag tar mig dock promenader, i förhoppning om att solljuset ska ha någon positiv inverkan, och kanske blir det ändå ett pass i eftermiddag? Jag intalar mig, just nu, att det säkert blir så.

Jag stressar också upp mig för husförsäljningen. Vanligen har jag en optimistisk approach till det mesta men när det gäller det här är jag möjligen försiktigt o-pessimistisk. Inte för att det skulle vara ett hus som ingen vill ha, utan för att jag så gärna vill sälja det och gå vidare. Just nu står det som en jättekoloss och stoppar mig från att ta nya tag. Men... fyra sex sju visningar på en vecka inger ändå en smula hopp.

Egentligen mini-sovmorgon idag, men dagens två visningar får mig att kliva upp i vanlig tid och försäkra mig om att golven är soprena och badrummet blänkande. En arbetskamrat retades med mig och sa att han tyckte huset såg superfint ut, på hemnet, men att han var lite överraskad att Vita-hems-häxan uppenbarligen hade varit hemma även hos mig. Haha... Ja, så ser det ut på ovanvåningen. Åtminstone i sov- och gästrummet. Vita väggar gillar jag, framförallt som alternativ till de mer färgstarka inredningsval jag haft i mina tidigare hem, och dessutom har jag mitt sovrum till att... sova i. Då vill jag inte ha en massa störande prylar. Arbetsrummet, däremot, är ju mer uppsnofsat pga fotografering (men det där med att stagea sitt hem har jag skippat), och den uppmärksamme kan notera att det egentligen finns en väldig massa o-vita saker där... Den nyfnikne kan ju kolla här.

Annars, då? Jag har köpt mig en biljett till Sweden Rock. En smula motvilligt. Jag åker mest för att det är så himla roligt att umgås med Netti och för att vi tummade på att göra om det, förra året. Och sedan finns det ju, när jag väl är där, ganska många andra väldigt trivsamma människor. Musiken ser väl ut att bli okej, också. Men... detta ÄR sista gången jag åker.


söndag 26 mars 2017

i feel life...


Sigrun här och hälsar på. Som vanligt är det fullt med ett-och-ett-halvtåringsaktiviteter. Klossar, sagor, promenader och besök på de bästa lekplatserna. Vi har också krattat lite på gräsmattan men Sigrun tröttnade fort, och blev en smula förbannad, eftersom krattan var minst tre gånger så lång som hon själv och därmed ganska otymplig. Men hon hittade fina kvistar och jagade katten lite, istället.

I fredagseftermiddag, innan hon dök upp här, gick jag ner i källaren för att göra mig av med en massa pelargonlik. Några höstar har jag uppenbarligen känt mig optimistisk och ställt ner ett antal sådana för vintersömn. Men jag har, mig veterligen, aldrig tagit upp några, om våren. Så nu tänkte jag slänga alltihop. Och upptäcker då, mitt i allt det gråbruna, risiga, att fyra av dem har små ynkans blekgröna blad. En blommar till och med! Efter minst två år i min källare - utan ljus och vatten.



The force is strong with these... Så dem behöll jag. Igår, när Sigge sov middag, tog jag ut dem på altanen och klippte ner dem och planterade om dem.  Nu hoppas jag att inte chocken blivit för stor för dem, utan att de kan komma sig och trivas och frodas i mitt köksfönster.