måndag 24 juli 2017

på rymmen

Jo, men det kändes nästan lite så. Att peta Sigrun i säng för att sova middag, efter en förmiddag med utelek i geggamojan, och sedan köra in till Ystad för att träffa kusinen Anna, som sedan visade sig ha fått förhinder. Utan att tveka valde jag att ändå stanna i Ystad och känna staden lite på pulsen. Förfärligt många turister, if you ask me, men jag tänker att det ändå är en trivsam, ja rentav mysig, liten stad.

Jag fick med mig en lång, snygg kofta hem efter att ha strosat runt, rekat ut en frisörsalong som såg seriös ut - utan att fördenskull ta sjukt mycket betalt för att toppa -, boka en tid och sedan fika på ett litet mysigt, hipsterbohemiskt (det kändes liksom inte riktigt övertygande) café. Det är så himla skönt att bara strosa för sig själv, ibland...

Och härhemma stretade delar av kollektivet på med målning och trädgårdsarbete, medan andra (M &  M) var på jobbet. Som tack för friheten lagade jag en grym fiskgryta till de andra (jag tog undan en del till mig, redde av med havregrädde och hade i tofu istället för fisk och det fungerade alldeles utmärkt). Nu är jag dödsens trött och jag tror att jag strax ska ropa in Sixten och sedan krypa till kojs med min ljudbok som sällskap.



tisdag 18 juli 2017

kaos, pt iii

Krysseboda. My happy place.
Allt har varit galet rörigt sedan förra helgen. Min flytt och få någorlunda ordning i min del av huset och samtidigt renovering av rum och få katten att känna sig som hemma och så huset fullt av folk. Förutom Matilda, Mike, Sigrun och jag är det ju Grandma Barb, Aunt Brenda och Cousin Ciaran. Flytthelgen var dessutom Mikes gamle barndomsvän från Alaska, Brian, här och nu i helgen var Jenny och Kristofer här, från Oslo, plus att Linus och Nathalie kikade förbi på fredagen och på lördagen grillade vi allihop och då var Matildas bästis Sofie här också. Enstaka vänner kikade förbi och sa hej, gick husesyn och fick sig en kaffe också, under dagen. Ja, ni fattar... Därför kändes det som en slags lättnad när jag körde upp till Byn, i söndags, för att kolla flyttstädningen och äta middag (och sova över) hos Lena och hennes man. Igår var jag in till oralkirurgiavdelningen i Kalmar för att få öppnat en spricka i tandbenet (troligen orsakad av cykelvurpa 2008...) och det var en snabb affär (dock är jag svullen och lite öm idag, men det ser ut att läka bra och stygnen ska trilla bort av sig själva) och sedan gjorde jag några hittepåärenden i Byn, långfikade (dvs drack kaffe och läste - fick ju inte äta förrän frampå kvällen) och som sista anhalt träffa mäklaren och köparna på banken och avsluta husaffären. Nu är jag fri.

Men det kändes ändå vemodigt att lämna Byn. Denna hatkärlek... jag har ändå bott där i elva år och det sätter sina spår. Ny är det dags för nya.

Och så denna "sommar". Kallt, grått och blåsigt verkar vara grundinställningen och enstaka avvikelser i form av sol känns överraskande och nästan lite... udda. Det är synd för det är så fint här runtomkring huset. Jag skulle vilja sitta ute, sola, ha det gott, läsa eller skriva, leka med Sigrun och lyssna på det hysteriska fågellivet. Allt från små, sköra sångare till kaxiga glador. En stork har jag också sett! Istället får jag dra på mig jacka när jag måste göra mig ärenden utanför huset. Trist. Som fan.

Men.... annars är det bra. Jag har stereo igen! Kan spela mina CD-skivor! Och det gör jag! Och Sixten - numera även känd som Näbbmusbane - är hemtam nu. Går ut och in och bevakar sitt nya, stora revir. Sover gott på någon soffa mellan varven. Och jag har tre veckor kvar av min semester!


Bräkneån



torsdag 6 juli 2017

kaos, pt ii

Myspaus med Kung Sixten I, av Parkgatan, aka nussenosen
 a k a Assistenten
Det har funnits stunder, den här veckan, när jag fått lust att sätta eld på kåken. Men så är det ju när en ska flytta. Man ska liksom över den där puckeln. Och nu är det klart. Återstår bara att ta ner kökslampan, köksgardinen, skruva ner gardinstångsfästena och få ner mina stora utekrukor i ett par lådor så är jag helt klar. Om nu bara de vidtalade gubbarna kommer och bär bort kylen & frysen i källarn, sängen och annat skrafs så tror jag att jag packar in småpinaler i bilen och kör ner till Börringe i eftermiddag. Erica har redan lovat vakta katt och hus isåfall. På lördag är jag, i vilket fall, tillbaka med lastbilen.

I natt drömde jag om en god vän. Mitt hemliga hopp, på något vis. Fast drömmen handlade bara om att vi plötsligt, och överraskande, var kollegor. Och det var gott nog.

måndag 3 juli 2017

kaos, pt i

The Ocean at the End of the Lane...
Helgen var flyttkaos. Dock inte mitt, utan Matildas och Mikes. Men så är det ju när man flyttar. Någonstans mitt i känns det som om det är ett omöjligt projekt, och man tappar nästan sugen, men så plötsligt är sista lasset urlastat, saker och ting börjar finna sina platser och när vi satt där, i skenet av tända ljus, drack ett glas vin och samtalade medan Sigrun snusade så gott i mammans och pappans stora säng, tillfälligt placerad i vardagsrummet, så kändes allt plötsligt roligt och fint igen.

Nu till helgen är det min tur och jag har några dagar på mig att packa det sista. Hantverkaren Tino har just varit här och satt fast en täckplåt som blåst ner från taket, jag har pratat med en Göran som ska hjälpa mig forsla bort diverse junk, vännen Annhelen kommer förbi och hämtar de sista bokhyllorna och fikar, i morgon kväll, larmet ska monteras ner i morgon, min lilla bil ska packas med grejer som är bråkiga att ha i en flyttbil (exempelvis vattenpipan, lampor, småmattor, ytterligare några orkidéer, ett litet glasbord, en ihoprullad pusselmatta, ljuslyktor som står ute och sådant pyssel) och jag tror faktiskt att jag har styr på allt. Peppar, peppar...

Natten mellan lördag och söndag sov jag i mitt nya kombinerade sov- och vardagsrum och jag sov gott. Utan att vara det minsta New Age-ig så tycker jag mig ändå kunna känna om ett hus är varmt, välkomnande och vänligt - eller inte. Mitt hus här på Parkgatan har alltid varit det, och det nya stället känns likadant - bara så väldigt mycket större.

torsdag 29 juni 2017

rain

Grått och vått ute. Varmt och gott inne.
Nu verkar det komma häråt, det utlovade ovädret. Det blåser rätt bra och regnet smattrar mot fönstren. Förmiddagen har ägnats åt ärenden, Erica har varit här och käkat lunch, den ytterst sociale sotaren har sotat och om en liten stund ska jag dra igång en ny röj- och packsession, igen. Och så ska jag baka focaccia och fixa ihop en matig sallad att ta med ner till Börringe, i morgon. Men först ska jag kaffa och skriva upp lite viktiga grejer i min bullet journal. Sedan jag började med den faller allt på plats, inget glöms bort och stressen minskar.

I morse fick jag mejl, från nya jobbet, med min tjänstefördelning. Jag får två kurser i religion, också! HURRA!!! Det trodde de inte gick att ordna till nästa läsår, men det gick alltså och det gläder mig. Hjärnarn började dra igång, men jag plockade ner den. Nu är det semester. Tids nog ska jag börja jobba...

onsdag 28 juni 2017

det rullar på

Lite lugnare tempo på packningen idag.

Assistenten har inte varit till någon större nytta eftersom han, trött efter att ha varit ute på tjosan hela natten, mest legat och dåsat i stora fåtöljen. Men jag har ändå fått undan en del (bland annat plockat ihop och packat det som var i prylgarderoben , fått ner det sista av mina jobbgrejer i en låda och påbörjat rensning av skafferiet) och så har jag varit och hivat lite grejer på Miljöstationen, gjort några ärenden, ringt viktiga samtal, långfikat med Lena och bakat en driva kardemumma- och kaneldoftande bullar.

Det får räcka för idag.

tisdag 27 juni 2017

boxing day

Annhelen fick inte med sig alla hyllorna idag...
Att flytta är bra fysisk träning. Annhelen, som köpt mina bokhyllor, undrade om hon kunde hämta dem idag på eftermiddagen så det var ju bara att köra igång, efter morronkaffet (som drog ut lite på tiden för är jag ledig så är jag, ju). Nu är alla böcker inte bara nerpackade utan också sorterade. I lådor märkta med BOOKS, och en bokstav som avslöjar den alfabetiska ordningen, ligger böckerna som Matilda & Mike ska ta hand om. På mina kartonger står det antingen bara BÖCKER (vilket talar om att det är böcker jag ska ha i en bokhylla) - och det står det bara på tre kartonger! - eller BÖCKER REL/HI/osv för de jag ska magasinera i något framtida vinds- eller källarförråd.

Assistenten kvalitetssäkrar.
Av bara farten har jag också plockat ner spel, pussel och mina få andra små föremål som bott i hyllor och på fönsterbrädor. CD-skivorna ligger nerknökade i två tunga kartonger (alla fick inte plats så de resterande hamnar väl i någon slags randomlåda) och DVDerna har jag avhänt mig, sånär som på enstaka juveler. Även musikDVDerna. Tittar folk ens på sådana nuförtiden? Ja, alltså... någon gör det ju uppenbarligen eftersom ett par stycken hörde av sig och den som var först fick hela kassen. Jag tänker som så att har jag inte kollat på dem de senaste fem åren lär jag inte sakna dem.

Men böckerna. Nå. Jag får framledes definiera mig som något annat än en som har en förfärlig massa böcker. Läsare kommer jag alltid att vara men jag är ganska tvärsäker på att jag inte kommer att sakna all denna barlast. Däremot har jag köpt mig en CD-spelare. Spotify i all ära, men ibland vill jag spela mina CD-skivor. Vem vet? Kanske skaffar jag mig rentav en vinylspelare, någon gång?

Nu är jag ganska slut. Det får bli tidig läggning ikväll. I morgon ska jag ta prylgarderoben, städskrubben och skafferiet. Några köksskåp också. Det blir ingen avancerad matlagning mer, för min del, i det här köket.

måndag 26 juni 2017

resa i midsommartid

Sommarjenny!
Jag är hemma igen efter några dagar med Johanna, Jenny och Kristofer, i Oslo. Om vår samvaro har haft ett tema har det varit de goda, fina samtalen. Vi har hunnit stadsstrosa, hänga på balkong, takterass, i park och på mysiga uteserveringar. Det har varit en fin midsommarfest och vi har spelat mölkki. Men framför allt har det varit så många sköna samtal, både med varandra och med gästerna på midsommarfesten. Jag har ju nästan glömt hur det är att sitta ner runt ett matbord, till exempel, och ha intressanta och spännande samtal med middagsgästerna - och inte bara By- och jobbskvaller, vilket tyvärr ofta blir fallet när jag umgås med aldrig så vänskapliga arbetskamrater.

Och det har, förstås, varit kärlek och många kramar. Jag önskar jag kunde träffa mina fina norgeflickor oftare. Och Jennys sambo Kristofer, också. Grym kille!

onsdag 21 juni 2017

äventyret fortsätter

Jag är rik! På pioner.
Jag var liksom ganska slut när jag kom hem runt lunchtid. Så jag tog det lugnt. Lyssnade lite på ljudbok (fjärde och sista delen av Elena Ferrantes Neapelkvartett) och slängde i någon tvätt. Senare hällde jag upp ett glas vin och sorterade ut de böcker jag vill behålla för egen räkning. Det blev knappt en och en halv låda. Det syns inte, i bokhyllorna, att jag plockat ur något. Erica ska få ta några, om hon vill, och resten packar jag ner och låter Matilda & Mike ta hand om. Det känns befriande. Jag har inte bestämt hur jag ska göra med DVDerna. CD-skivorna behåller jag, men behöver köpa en spelare.

Jag har också, i huvudet, tänkt ut vad jag ska ta med över helgen och jag har vattnat mina växter så de inte avlider över helgen. Katt- och husvakt är kirrat. I morgon bitti ska jag packa och ta ett varv med dammsugaren. Sedan blir det Oslo, några dagar. Det ska bli fint att träffa Jenny och Johanna! Ja, Kristofer och Stitch också. Det blir restaurangbesök, parkhäng med mölkky, promenader och kanske en lat söndagseftermiddag på favoritstället Blå.

När jag kommer hem ska jag seriöst börja packa ner mitt hem.


tisdag 20 juni 2017

randomly

En stunds kontemplation och skrivande av Morning Pages, på altanen, startar mina dagar den här veckan. För flera år sedan skrev jag en stund varje morgon. Inte på något skrivprojekt utan bara rakt av. Tre sidor av sådant som rann ur min hjärna, genom armen och handen och ut på pappret. Länge har jag tänkt att detta var en god vana som jag borde ta upp igen eftersom det hjälpte mig att starta dagen med ett större lugn och fokus. Förra veckan började jag igen och jag tycker redan att jag tänker lite klarare, lite mer strukturerat, när jag kommer till jobbet. Eftersom skrivandet inte särskilt syftar till att starta upp just arbetsdagen utan mer dagen i allmänhet, kommer jag att fortsätta med det även när jag går på semester. Det jag skriver är inte för någon annans ögon. Jag läser det inte ens själv, utom möjligen efter en längre tids skrivande då jag kanske kan få syn på tankemönster eller flöden jag annars inte upptäcker. Jag redigerar inte och bestämmer inte i förväg vad jag ska skriva om utan liksom bara tömmer systemet på det som snurrar runt - ibland rent omedvetet. För att inte behöva gå upp ännu tidigare än jag redan gör har jag bestämt att jag, till att börja med, ska skriva tio minuter. Jag sätter klockan och så kör jag. Under veckorna framöver, när jag kommer vara ledig, tror jag att jag ska låta det bli tre sidor, istället. Det kommer att ta ungefär tjugo minuter, vilket känns lagom.

Man kan använda vilken skrivbok som helst, såklart. Ett gammalt kollegieblock fungerar säkert alldeles utmärkt, men skrivboksnörd som jag är plockade jag fram en ljuvlig en från Paperblanks, som jag haft liggande ett bra tag och tänkt ha till något Viktigt. Det känns nästan en smula högtidligt att skriva i den. Det tycker jag om.

Så här långt har veckan varit ovanligt social. Igår, efter jobbet lurade jag över Erica på kaffe och kladdkaka med vaniljglass. Det var inte så svårt, men väldigt trivsamt. Ikväll har jag varit hemma hos arbetskamraten Sanna för traditionell innan-semestern-grillning. Alltså... traditionen är att vi ses och grillar, men oftast har det varit hos mig. I år, bland flyttkartonger som börjar hopa sig, och lite allmän oreda i mitt hem kändes det gott att cykla hem till någon annan, istället. Lite småtjöt. som brukligt, och ovanligt mycket kramar. Men så är vi ju två som slutar, administratören Mie och jag. På jobbet, efter den lika traditionella smörgåstårtelunchen, bjöd jag på vegansk jordgubbstårta, beställd på eminenta Konditori Fenix. Och - väldigt överraskande! - så blev vi uppvaktade av cheferna och arbetsgivaren, både Mie och jag, med orkidéer (hurra! en växt jag kan hålla vid liv i åratal!), vackra glasskålar av eleven Ante Valliens farmor (hon heter Ulrica och är tydligen världsberömd glaskonstnär... ;)) och presentkort hos ortens guldsmed. Det senare gör mig nästan förlamad. Jag har inte köpt/fått ett hyfsat dyrt smycke på säkert 25 år (en bismarcklänk av guld på över 40 gram, som sedan stals av en missbrukande kompis till ett av barnen, för 12-13 år sedan...) och nu ska jag alltså shoppa ett (nej, inte lika dyrt som bismarcklänken... missförstå mig rätt). Jag vet inte ens vilken typ av smycke jag ska välja. Halsband? Armband? Ring? Jag kan säkert få något väldigt vackert för pengarna, givet att jag alltid bär silver - aldrig guld. Nästa vecka ska jag gå till butiken och kika lite. Ovant, men lite roligt!

Jag vet inte vad jag ska göra på jobbet i morgon, efter det att vi haft morgonmöte. Jo, jag ska blåsa ur datorn, då. Men i övrigt har jag inte en susning. Jag har totalt rensat mitt arbetsrum. Till och med gemen i skrivbordslådan ligger prydligt uppradade. Jag får väl dra runt och terrorisera de få kvarvarande kollegorna. Vid lunchtid ger jag upp och går hem och kör en tvätt. Så får det bli.

söndag 18 juni 2017

var la jag hatten?

Swoosh, så var helgen över. Tre arbetsdagar kvar och sedan semester. Jag har varit i Bunkeflostrand en sväng, och bara myst med Sigrun och hennes föräldrar. Linus och hans tjej dök förbi på lite fika i gröngräset, igår. Idag har jag sålt mitt köksbord, med stolar, och nya ägarna har varit här och mätt för tapeter och sådant. De bad nästan lite om ursäkt för de förändringar de ska göra. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag kan vara sentimental med saker och med människor men inte med hus. De är bara något man bor i. Visst tycker jag om mitt hem, visst vill jag ha det trivsamt och inbjudande omkring mig och visst gillar jag att fixa och dona, men... det är fortfarande bara ett skal. Wherever I lay my hat osv.

Det jag funderar på är däremot hur jag ska palla bo i storfamilj ett par månader. Det blir Matilda, Mike, Sigrun, Barbara (Mikes mamma), Brenda (Barbs syster) och Sigruns kusin Ciaran. Och sedan kommer Ciarans mamma Deb och hans bror Aidan. I mitten av september åker alla amrisarna hem, och då blir det nog lugnare. Som tur är ska jag ju ha en liten egen del av huset och jag får väl dra mig tillbaka dit. Eller ta en sväng med cykeln.

Tre dagar kvar på jobbet, alltså. Saker ska plockas ihop, elever lämnas över och lösa ändar knytas ihop. Samtal ska föras och avsked tas. Blandade känslor.

lördag 17 juni 2017

... lift off!

Jag har inte ens flyttat än och mitt sociala liv har redan tagit lite ny fart. Jag är inbjuden till både ett bröllop och en sommarfest, som lär bli fet!

Tyvärr måste jag tacka nej till det senare evenemanget, eftersom det infaller samma dag jag ska flytta. Men det blir raincheck på det!







torsdag 15 juni 2017

such a sweet sorrow...

EK2 & SA2 - minus fem. 
Jag är kass på avsked. Och det blev många idag. Först och främst mina mentorselever. Och så studenterna. En varm kram från skolchefen och en blinkning i hans tal. Tanken som slår mig... VAD HAR JAG GJORT???

Men... så tänker jag att det är fullt naturligt att elever ska försvinna ur ens händer, ut i livet - och jag ska gå på deras student nästa år. Så jag lugnar ner mig. Det ÄR läskigt att avsluta allt och dra vidare. Snacka om att gå utanför sina komfortzoner. Om det inte dödar mig, kommer det att stärka mig. Jag är jävligt seglivad.

Och när modet och självförtroendet sviktar ska jag läsa de fina korten eleverna skrev till mig, idag...



måndag 12 juni 2017

och ändå...

Det finns inget dåligt väder osv.
... blev det ännu en rolig och bra festival. Jag såg många bra band och jag träffade sköna, roliga och varma människor. Jag vacklar lite i min föresats att detta verkligen var min sista SRF. Men åka dit en hel vecka och köpa tredagarsband blir det inte. Dock kan jag tänka mig en, eller två, dagar - och då mest för att träffa dessa härliga vänner som så förutsättningslöst umgås, inkluderar, röjer och kramas... Och jag, och Netti, har andra planer. It's not the end.

Stekhett!
Nu. Sista arbetsveckan, med elever. Idag och i morgon kör vi muntliga delen av nationella proven, med alla elever som läst ENG06. De sista betygssamtalen. Tungt möte med BUP. Överlämningar av mentorselever till ett par kollegor som ska ta hand om dem nästa år. APT. Studentförberedelser. Student och farväl till både treor och mina mentorselever. Vattenfast mascara. Börja plocka hem alla mina egna grejer från arbetsrummet. Antagligen också den där känslan av ett oåterkalleligt beslut - och den förväntan och sorg som kommer med det.

Kanske är det på grund av jobbuppbrottet jag inte riktigt klarar att tänka mig att avbryta SRF-livet.

Det har regnat rejält nu på morgonen. Bra. Men jag hoppas vi får sol på torsdag, när treorna springer ut.

Åkej utbud!

måndag 5 juni 2017

... and take-off

Selfie, från busstak. 2016.
Jag ska vara alldeles ärlig och uppriktig;

Jag har ingen lust att åka på rockfestival, i morgon.

Jag är trött och oengagerad och det är inte särskilt mycket intressant musik och som grädde på moset, smör på fläsket, lök på laxen... så är det ganska många av de jag brukat träffa där som inte längre åker dit. De där sköna favoritmänniskorna som uppväger det mesta.

Och några, som vill vara tongivande, gillar mig inte och jag vet faktiskt inte om jag har varken ork eller lust att veta att skitsnacksnivån når nya höjder varje gång jag passerar deras camp. Jag har verkligen ingen som helst aning om vad jag gjort för att så totalt hamna ute i den så kallade kylan hos dessa människor, som jag tidigare umgåtts med väldigt mycket och haft mycket roligt, ihop med. Det är sandlådenivå på det hela, men de är samtidigt inte så viktiga för mig att jag avser fråga dem, eller reda ut det. Det får vara som det är.

Men jag skulle hellre vara hemma. Samtidigt ska jag ju åka med Netti som är en av de klokaste och goaste människor jag vet - en närmaste vän, helt enkelt - och vi brukar ha så trivsamt ihop och jag kan ju inte banga nu. Så frisyren är ansad, alkoholen, frukostarna och snacksen inhandlade, tvätten tvättad och det jag har kvar att göra är att vattna blommorna, slänga ner klädespersedlar i en bag och sedan lasta ut hela härligheten i husvagnen, när Netti dyker upp i morgon.

Resten av dagen ska tillbringas i tystnad, med en skrivbok i knät. Jag ska fundera på vad jag egentligen ska göra av min framtid. Den som börjar i mitten av juli.

Primus kan kanske bli kul att se, ändå...

landning...



Det känns alltid konstigt att komma hem på natten, efter en resa. Jag tappar något av tidsuppfattningen och det känns som att jag varit borta så länge. Flera veckor, trots att det i princip var exakt sju dygn. Lite svårt att varva ner också, trots att jag var så trött. Och någon sovmorgon kunde det inte bli tal om. I morgon förmiddag kommer Netti och plockar upp mig fvb Sweden Rock. Så jag ska ner till jobbet någon timme (rätta, bedöma och betygsätta efter att några elever skrivit sena omprov etc), packa upp, tvätta, fixa, handla, städa lite, rådda med nästa kattvakt, klippa mig, ta ut cash, packa om och tusen andra saker, idag. Tur att jag har skrivit en lista att pricka av.

Men först: ett par muggar kaffe och lite gos och mys med Sixten,

söndag 28 maj 2017

planer, planer, planer

Bästa koppen.
Vilken morgon. Himlen är oändligt blå, solstrålar silar ner genom redan täta lövverk, gräsmattorna glittrar ännu av morgondagg och fåglarna kvillrar, kvittrar, tjattrar, drillar och skvallrar. Här på altanen är temperaturen sval, men det kommer att bli en varm dag. Kaffet smakar underbart och Sixten övervakar sina domäner. Jag skulle vilja sitta så här hela dagen.

Men imorgon bitti klockan fem går bussen till Kastrup, och en späckad jobbvecka väntar, så packning står på schemat. Det är roligt att resa med eleverna, inte minst som nu när mina mentorselever är med. För mig känns det som en lite extra rolig grej att göra innan vi skiljs år, ett år tidigare än planerat. Men annars hade jag faktiskt hellre varit hemma. Norra England är vackert, inte minst ute på the moors och längs kusten, och vi har ett bra program, men... även om jag absolut anser att man kan resa till samma plats mer än en gång så tycker jag att sju gånger räcker mer än väl. Själva Scarborough är ju måttligt charmigt... Bäst är det tidigt på morgonen, när havet ligger stilla, tidvattnet har dragit sig tillbaka och man kan springa på stränderna. Optimist som jag är packar jag ner en omgång springgrejer, men det är tveksamt om jag vågar riskera knät...

-------

Med Johanna i London, 2016.

Idag är för övrigt ingen vanlig dag - det är Johannas födelsedag! Idag, för 30 år sedan, var det en varm och solig majdag i Karlskrona, där hon föddes! Härliga, ljuvliga, sköna Johanna! 

GRATTIS, älskade unge!

-------

Jag pratade med Jenny igår, och vi är rörande eniga om att vi måste se mer av Island. Nästa sommar blir det mera roadtrip! I avvaktan på det tänkte jag göra ett par storstadsresor. London känns faktiskt nära till hands. Ett måste, men ett härligt sådant. Kanske höstlovet, igen? Och sedan är jag nyfiken på Berlin, Dublin, Barcelona och Lissabon. Sportlovet? Påsk? Egentligen skulle jag fira kommande jul i USA, men jag tror Matilda & Mike skjuter på det, nu när de just köpt hus och har tusen grejer att styra med, där. Så jag är stadd vid reskassa...


Jag har ju också påbörjat Projekt Utrensning. Och jag är klar med ovanvåningen. Det enda som återstår är att packa ihop mina kläder etc. Och så ska sängen köras till Miljöstationen, men det måste jag ha hjälp med. Dels att kånka, men också köra - för jag har inget drag på lillbilen. Källaren är också klar - men där hade jag ju inte mer än det jag hottade iväg igår. Resten är M&M:s prylar. Vinden har jag aldrig använt som förvaringsställe. På nedervåningen är det väl egentligen bara den s k "städskrubben" (som rymmer klart mer än enbart städgrejer...) som ska gås igenom. I köksskåpen har jag bara sådant jag faktiskt använder och behöver. Så jag ligger bra till, tidsmässigt. Därmed känner jag inte heller någon större stress inför flytten. Städningen bortlejd, dessutom! Apropå det kommer det nog hit någon, strax, och hämtar en bortskänkt bokhylla. Jag kanske borde dra på mig något annat än morronrocken?

lördag 27 maj 2017

cat lady?

Morgonens kaffesällskap på Altanen...


... undras om han kommer att gilla att bli skåning?

fredag 26 maj 2017

ledig finfredag

Årets första pion!
Det blev inget biljettköp till Patti Smith. Slutsålt på de flesta ställen, utom ett ockerställe som skulle ha över tusen spänn för en plåt. Icke, sa Nicke.

Men jag har gjort annat. Ett par vändor till Miljöstationen (idag: sleten utemöbel, lite färgburkar, och glas), fått naglarna fixade på salong (väldigt lyxigt), undvikit att krocka med en älg, gett bort två gamla laptops, hämtat hem en styck nyservad cykel och därvidlag pratat bort en stund med Cykelkalle och hans härliga barnbarnsbarn (som tyckte jag borde komma lite oftare och serva min cykel så vi kunde fortsätta prata om Rena Rama Rolf...), kollat in en liten trädgårdsssångare som hänger här, solat, ätit melon och druckt ett glas rosévin, lagt ut lite grejer på säljsidor (fälgar och balklänning), diskat och plockat samt telefonerat en timme med Linus.

Bra dag, helt enkelt. Nu tror jag att jag ska rosta lite potatis, i ugnen, och svänga ihop något till det.



onsdag 24 maj 2017

tomheten

Bilden "lånad". FY mig.
Fifan, vilken dag. Inte så att något dåligt eller trist har hänt. Nej, det har varit en bra dag. Men lång. Jag var på jobbet halvåtta och mejlade, bedömde, pratade i telefon, förberedde, körde muntligt NP nonstop mellan halvnio och halvfyra (tillsammans med kollega... vi hade lunch i 10 minuter), hade betygssamtal, svängde ihop/mejlade en komplettering att göras - till en elev och jag lovade rätta den på fredag (givet att den kommer in i tid), trots att jag är LEDIG då -, pratade med en kollega, satte igång diskmaskinen, pratade med chefen, plockade ihop det sista av arbetsmaterial till de lektioner jag inte kan hålla pga Englandsresan och la fram det till schyssta kollegor som ställer upp och tar det, kopierade upp en tidningsartikel och smällde upp på våra anslagstavlor, skrev sista-minuten-påminnelser på FB-sidan vi har för Englandsresan, skrev in betyg i betygskatalogen, plockade ur diskmaskinen och när klockan var halvsex kunde jag äntligen gå ut och slå igen dörren bakom mig.

Tanken var att jag skulle ägna kvällen åt att städa (sanera...) och fixa och baka bröd, eftersom Erica kommer över på frukost imorgon. Men jag insåg att det nog var lite väl optimistiskt tänkt så jag köpte ett gott, riktigt mörkt och surt rågbröd à la Finland, istället, på ICA, och visst har jag plockat och snyggat lite nu, men mer orkar jag faktiskt inte. Jag är helt tom i både kropp och knopp. Det får bli latfåtöljen och lite läsning, i stället.

Och så har jag lovat mig själv att om det finns biljetter kvar till Patti Smith (Ystad, 19/8), när lönen kommer på fredag, så ska jag överraska mig själv med en sådan.

Imorgon är en annan dag, som Scarlett O'Hara säger. Och den är... ledig!

tisdag 23 maj 2017

ljuset i tunneln

Idag kunde jag gå hem när jag skulle gå hem. Och dessutom känna att allt som ska vara i box är det. Två gruppers betyg ska rapporteras in i morgon eftermiddag, och en i studentveckan, när jag är tillbaka, efter att den muntliga delen av NP är klar. That's it.

Därför var det extra, extra roligt att frukten av ett av vårvinterns tema med en av mina engelskgrupper levererades igår eftermiddag och att vi kunde ha vår bokrelease idag! Jag har ju bara skrivit baksidestexten (novellerna i den har grymma elever skrivit och det är också de som gjort layouten på omslaget) men ändå fick jag skön hjärtklappning när jag lyfte upp den första boken och bara höll i den. Vilken känsla. Vilken tyngd. Plötsligt är texterna inte längre möjliga att förändra, annat än för de som läser och tolkar dem. De finns där på halvblankt, vitt papper bakom styva, svarta pärmar. En skön känsla, som jag vill uppleva igen. Så... jag får väl plocka upp min bok, den jag skrev så gott som klar för några år sedan, och fixa det sista och ge ut den.

Mellan jobbet och nu har jag också hunnit lämna min cykel hos gamle Cykel-Kalle, för att få växlarna justerade, och ta en fin Fenixfika med ett par kollegor. Resten av kvällen ska tillbringas i lättja...

söndag 21 maj 2017

assistenten och jag

Jag hjärtar den här lille killen.
Det har blivit ett par timmar på altanen idag också. Jag är trevligt brun, nu.

För övrigt har jag både små- och storpysslat här hemma. Egentligen tänkte jag bara plocka ihop en del mindre grejer och sortera upp men så ringde Linus och medan vi pratade jobbade jag på (headset är praktiskt) och plötsligt hade jag rensat ut hela garderoben (minus vinterkappor etc) med något av Konmarimetoden; jag har bara sparat de plagg som jag trivs i och som - framförallt! - gör mig glad.

Kvar hänger just dessa plagg, i garderoben (det är ju lite tidigt att packa ner dem), och på sängen ligger en liten hög som jag ska fundera över. Oerhört skönt! Dessutom har jag gett bort fem lastpallar (hämtade!), min gamla gräsklippare (till paret som köpt huset) och sålt alla mina bokhyllor (för avhämtning efter midsommar, så jag hinner packa ner böckerna). Sixten har, i vanligt ordning övervakat och dessutom kvalitetssäkrat flyttlådorna genom grundligt genomförda stickprovskontroller.

It's all in a day's work!

livet, liksom

Altanen, 06:40
Igår hade jag en sådan där bra dag då jag lyckades varva lugn avkoppling med grym effektivitet. Jag hann ha en lat morgon, köra två vändor till Miljöstationen (och då inte bara bli av med en massa att kasta bort utan dessutom en del annat, fungerande, som förhoppningsvis kan finna sin plats i andra hem), sola på altanen, med ljudbok, dammsuga och snygga lite, läsa en halv pappersbok i kvällssolen, med jordgubbar och vin, och sedan ha fransk filmkväll. Balans.

Lunchdags!
Idag är det betydligt svalare och mulet och det passar mig bra. Jag har sovit bra, även om Kung Sixten I av Parkgatan behagade komma hemramlandes fyra i morse, och på sällskapligt humör, dessutom. Det tog en stund att somna om...

Om en stund ska jag börja rensa och packa lite till. Jag är ute i väldigt god tid, men å andra sidan kommer en hel månad att trilla bort; det är England, Sweden Rock, en Malmöhelg och så midsommar i Oslo. När jag är tillbaka därifrån är det bara några dagar innan M & M flyttar (jag har lovat hjälpa till) och veckan efter går mitt flyttlass. Så min framförhållning kommer att betala sig!

Det kanske låter som att jag har en väldig massa att rensa ut. Egentligen har jag inte det, men på de sex och ett halvt år jag bott här har jag givetvis hunnit samla på mig en del - fast lite omärkligt, sådär.
Hur det än blir med lägenhet kommer jag ju att flytta till mindre än jag har nu, så en del av bohaget tänkte jag också sälja. Det är också skönt att ha gjort i god tid.

Förrätt!
Jag har haft tillfälle att tänka mycket den här helgen. Eller... egentligen hela veckan. Jag har tänkt mycket om två saker: vänskapens kärna och det faktum att det känns som att jag får en s k nystart på mitt liv i sommar, vilket känns både spännande och... läskigt. Vad ska jag göra av det? Vad ska det bli av mig? Vad vill jag? Jag återkommer till detta framöver.

Jag har nu överlevt sex dagar utan kaffe. Jag tänkte låtit det här bli den sista kaffefria dagen, men... just nu doftar det ljuvligt av nybryggt kaffe utifrån köket och det ska smaka underbart med en mugg!


fredag 19 maj 2017

en fin fredag

Vilken känsla att gå till jobbet utan jacka! Med halvbara ben! Och komma hem och kunna dra ut solstolen på altanen och ge sig själv nästan två timmar med en stor flaska kallt vatten och en ljudbok (The Handmaid's tale av Margaret Atwood).

Lite småpyssel är gjort, liksom en riktigt fin pratstund med Johanna, över telefonen. Kvällen får bli popcorn, något glas rött och en fransk film.

Imorgon blir det röj!

torsdag 18 maj 2017

parenteser

Sovit bra. Vaknar och längtar efter en mugg härligt, mörkrostat kaffe. Dricker örtte. Men jag gör det ute på altanen, med en sjal om mig.

Och frampå förmiddagen kom den - sommaren. Lunchmöte med ett par andra IKT-pedagoger ute i solen och när jag kom hem (efter ännu en orimligt lång arbetsdag där jag, uppepå allt annat, skulle göra en skattning bestående av nästan 200 frågor innan jag kunde låsa dörren till arbetsrummet) bredde jag några mackor och satte mig ute på altanen med en bok. Ljuvligt. Jag gick nyss in, för jag har några saker jag verkligen måste göra (allt annat är uppskjutet till lördag).

Jag satt därute och lät tankarna vandra (det blev inte så mycket läst, alltså). Kommer jag att sakna min altan? Svar: ja. Den har verkligen varit en fin plats att vara på oavsett om jag stekt i en solstol, suttit under taket och lyssnar på regn och åska, ätit och umgåtts med familj och enstaka vänner eller suttit ensam i sena sommarkvällar med shishan och ett glas vin. Kommer jag att sakna så mycket annat här, när jag flyttar? Knappast. Några på jobbet, jobbet självt, ett par, tre vänner - inte mer. Och när det gäller vännerna så kan vi ju ses ändå. Om vi vill.

Jag tänker också att... det finns väl andra altaner.

~~~~~~~~

Ännu en rockröst har tystnat. Fantastisk röst och helt klart en del av soundtracket till mitt liv.

onsdag 17 maj 2017

hej och hå

Resekompisen
Vaknade lite tidigt i morse. Utvilad. Ingen huvudvärk. Låg kvar en liten stund och lyssnade på regndroppar mor rutan. Struntade i att jag har minisovmorgon på onsdagar och gick till jobbet i vanlig tid. Och sedan fick jag en sådan där bra onsdag som jag inte haft på jag vet inte hur länge. Onsdagar är mina planeringsdagar (bara en lektion, alldeles mot slutet på dagen) men vanligtvis upptäcker jag vid lunchtid att jag visserligen gjort hundra andra saker, men inget av det jag faktiskt hade tänkt. Idag, däremot, blev det en Planeringsonsdag de luxe. Så nu har jag planerat allt fram till mitten på nästa vecka, då jag har mina sista lektioner för den här terminen. För det här läsåret. För alltid - på den här skolan (fast vi har ju tre heldagar med muntliga NP, förstås...). Men att det blev en så bra arbetsdag har troligen inget alls med avsaknaden av kaffe att göra.

Så, jag tar hand om mig - according to plan - och känner mig lite mindre stressad. Det är bra. Och även om jag köpt den själv, blev jag himla glad när en efterlängtad klassiker anlände idag. Jag har länge behövt en inte-så-stor rygga men har liksom inte kommit till skott. Men nu har jag äntligen köpt mig en skitsnygg reskamrat.

Och så skönt att kunna sitta om kvällen med altandörren öppen och Sixten springer ut och in.

tisdag 16 maj 2017

uppåt

Jag somnade med en tjongandes huvudvärk igår - och vaknade med densamma. Ståndaktigt skippade jag morronkaffet även om det känns fasligt fattigt att sitta där och sippa på en mugg örtte. Men frampå dagen försvann huvudvärken och hjärnan kickade sakta igång igen. I höjd med utvecklingsgruppens möte, mot slutet av arbetsdagen, jobbade den stenhårt. Typiskt.

Men jag ska nog fixa det här!

måndag 15 maj 2017

abstinent

Fy satan, vilken dag. Alltså... det är bara jag. Och frånvaron av kaffe, i mitt liv, då. Långt före lunch kändes huvudet alldeles suddigt i kanterna och frampå eftermiddagen kom huvudvärken. Eftersom jag aldrig skulle drömma om att låta något personligt gå ut över eleverna, eller kollegorna, så var jag sjukt trött när jag kom hem av ansträngningen att bara vara som vanligt. Det får bli tidig läggning ikväll...

söndag 14 maj 2017

snällvecka ahead!

Jag känner att den här vintern, och långa, kalla färden mot vad som förhoppningsvis blir ännu en sommar, har tagit ut sin rätt på mig. Trött, sällan utsövd och hyperglåmig är jag. Trasiga knät har bromsat upp mina träningsrutiner, dessutom. Glädjen är liksom inte närvarande.

Så jag tänkte utmana mig själv i veckan som kommer. Jag ska inte bara ge mig själv en lång och synnerligen rask promenad varje dag - jag ska också pigga upp mig med lite hemsnickrad detox som framförallt innebär något jag borde gjort för läääänge sedan, men alltid undvikit som pesten; jag ska inte kaffa på en hel vecka. COLD TURKEY! Sedan får jag se... jag ska såklart inte sluta helt, men helt klart ändra mina kaffevanor. I övrigt ska jag inte stoppa i mig en enda onyttighet och inte så mycket av annat heller. Som om inte detta vore nog ska jag pyssla om mig själv lite extra. Snälla mig med sköna crèmer och ta tag i kvällsmeditationen igen.

Jag ska helt enkelt ge kroppen - och själen - en möjlighet till comeback Big Time. Tycker ni detta låter tjatigt så läs inte bloggen på en vecka.

Vanligen börjar ju alla stora förändringar på måndagar, men eftersom jag också vill överraska mig själv en smula så börjar jag... idag, söndag!



(Ja, visst kan den ibland kännas väldigt mainstream,
men... den är ett mästerverk
 och den gör mig alltid glad hela vägen in!)

lördag 13 maj 2017

jobblördag

Krikonträdet blommar!
Med 90 delprov att hinna rätta har den här lördagen gått till historien som en arbetsdag. Nio timmar har det tagit mig men så blev jag nästan klar, också. Sedan återstår bara det muntliga innan betyg kan sättas. Det är inget vidare att man förväntas rätta sina nationella inom ramen för sin ordinarie arbetstid. Det går ju inte. Inte om de ska rättas innan betygssättning. Det finns varken tid, eller arbetsro nog, att göra det. Och då sitter man kvar om kvällarna - eller förstör en solig majlördag.

Någon långpromenad har det inte blivit idag, men jag har tagit ett par korta pauser ute på altanen. Solen har värmt, men det har också blåst lite kallt. Och nu är jag trött. Klyftpotatis, oumph med timjan och vitlök, lättförvällda sockerärter och ett glas rött får runda av den här dagen.

I morgon tror jag att jag ska ta och packa ihop mitt arbetsrum och ett par garderober. Och ge mig själv en runda i skogen. Min själ behöver det.



fredag 12 maj 2017

b r e a k i n g n e w s

Här är min nya arbetsplats från och med åttonde augusti! 

Ystads Gymnasium, Österport

Efter nästan elva år som lärare i Emmaboda (inkl ett år i Sth), varav de senaste sju och ett halvt på Vilhelm Mobergsgymnasiet, är det nu dags att ta klivet ut ur komfortzonen och pröva - och lära! - nytt. Det känns så spännande, pirrigt och roligt! Det känns också ganska läskigt.

Det känns på något vis viktigt att säga att jag inte flyttar från min nuvarande tjänst - som jag stortrivts med och som gett mig så mycket i form av härliga elever, goda kollegor, en och annan vän, viktiga och lärorika erfarenheter och gedigen utveckling (både professionellt och privat) och många varma, fina minnen - utan till en annan tjänst*. Jag har sökt - och fått erbjudanden om! - andra tjänster, i andra kommuner, som på olika vis inte alls kunnat matcha det jag har haft upp till nu. Det är min förhoppning att denna min nya arbetsplats ska vara det jag önskar och behöver och att jag inte ska sakna det jag lämnar alltför mycket. Mitt uppdrag kommer att vara lärare/ämnesutvecklare i engelska. Mesta delen av min undervisning kommer att vara engelska, men på sikt även religion, givetvis.

Boende är ju alltid lite knepigt att fixa när man flyttar till ett helt nytt ställe. Lyckligtvis har jag ett tillfälligt sådant ordnat för så lång tid jag behöver, medan jag i lugn och ro letar efter något att hyra, be it en lägenhet eller ett hus, i Ystad eller kringliggande byar, samhällen eller städer. Så här ser det ut (nej, jag ska inte bo i hela... utan bara i den halmtäckta delen... ;)):

Nej, jag ska inte bo i hela... ;)

Men... om någon vet något eller känner någon som osv. så får ni gärna sprida att jag söker en bostad att hyra - lägenhet (helst markplan mtp Assistenten), radhus, villa eller torp. Tre-fyra rum. Ju närmre Ystad, ju bättre. Ju närmre havet desto ännu bättre. ;)

Så... äventyret fortsätter! 

I Love You More Than You'll Ever Know - Amy Winehouse




*Däremot flyttar jag från Byn. Det sticker jag inte under stol med. Jag är färdig med Byn. Har varit länge.

torsdag 11 maj 2017

hell week

Nationella proven är över. Nu återstår rättningen. Ettornas är jag klar med. När jag rättat >90 delprov är jag klar med tvåornas också. Om två veckor måste jag ha satt betyg i alla kurser utom en. Dagarna fylls av planering, lektioner, repetitioner, elevers kompletteringar, möten, sena utvecklingssamtal, peppning av stressade ungdomar, prov och rättningar. Och mitt i detta intervju med Skolinspektionen som bestämt att detta är en bra tid att komma på visitation. Hurra, typ. Det är faktiskt inte så mycket som är kul nu. Möjligen tanken på flyttemballaget jag skaffade i Kalmar, i eftermiddags, när jag ändå var där på mammografi. Muntert värre, alltså.

video

söndag 7 maj 2017

ännu en helg

Det blev en liten Malmöhelg, igen. Jag körde direkt från jobbet, i fredags, och fick äran att hämta Sigrun på förskolan. Det var mysigt!

Lördagen gick åt till att vara publik och hejaklack till Matilda och hennes lag i Malmö Toughest. DÄM, vilken tuff dotter jag har (jag har fler och de är minst lika tuffa, fast var och en på sitt vis). Efter tävlingen hälsade vi på hos en familj som bor uppe i Turning Torso. Jag har faktiskt aldrig varit uppe där, så det var ju lite kul. "Bara" tjugoandra våningen men det räcker för mig. Underbar utsikt och vacker lägenhet. Bubbeldricka och lite prat och sedan hem. När Matilda duschat och Sigrun ätit lite körde vi ut för att smyga lite på nya huset, medan Mike grejade med en motorcykel. Det ligger så fint, i en rar liten by (Börringe kyrkby). Huset ser läckert ut, också! Nu är det bara en sex-sju veckor tills de flyttar! Sedan fick det bli thaimat (take away) och Scorceses Silence.

Innan jag körde hem idag hann vi åka och leka på Busfabriken en dryg timme. Och nu är jag hemma igen. En maskin tvätt snurrar i källaren och jag är rätt taggad för arbetsveckan. Och än är det ju några fria, lediga timmar kvar. Och sedan är det bara att gasa rakt in i nästa helg. För vilken jag inga planer har.

torsdag 4 maj 2017

pentti varg

"Jag tycker lite synd om dig fast man inte ska göra det", fick jag veta idag, av en god vän. Detta apropå flera saker som jag inte är så nöjd med i mitt liv och som vi pratat om. Det var givetvis sagt utifrån något han kände, och han ville ju vara snäll, så jag blev inte arg.

Men... det är INTE synd om mig. Jag lever det liv jag lever utifrån de val jag gjort, och är galoscherna i fel storlek är det upp till mig att lösa det. Och det gör jag.

Den enda som någonsin får tycka synd om mig är... jag. Och det ligger inte för mig.




kvällspromenad

Bara någon dag, nu... så slår det ut!
Jag fick så bråttom ut, efter jobbet, att jag glömde ta på mig mer gåvänliga pjucks. Fem kilometers powerwalk i Converse känns i knät idag. Men eftermiddagen var vacker och skogen skön.

Jag blev lite inspirerad där jag gick, så jag ringde en vän som har det tungt och undrade om hen hade ork och lust på en liten kvällspromenad. Jodå. Så efter min pw tog jag bilen iväg, en liten bit, och sedan gick vi, i mer sakta mak, några kilometer till.

Det är något helande och gott över en stilla promenad i vårkvällen, allt under det att man samtalar. I vårt fall pratade vi både om det som tynger och det som ändå känns lätt. Jag tror det hjälpte min vän - och jag kände själv att det var bra för mig. Om inte annat för att jag behöver ta fler initiativ själv till social samvaro, om än i dess enklaste form.

Idag blåser det lite och det ser kallt ut, men solen skiner från molnfri himmel och hittar jag ett litet hörn i lä, kanske jag kan ta en mugg kaffe ute på en bänk, på lunchen.

Walking On Sunshine - Katrina & The Waves 
(Those were the days...)

måndag 1 maj 2017

naket

Lycklig.
När vi vandrade i lördags kom samtalen alldeles av sig själva i sin egen takt. Emellanåt vandrade vi också i tystnad, i våra egna tankar. Jag lät mina glida omkring och bara ta in dofterna, ljuden och det gröna mossmjuka. En tanke som bubblade upp till ytan var den att om det till äventyrs skulle finnas en man, en kärlek, för mig någon mer gång... så måste det vara någon som vill just detta... som uppskattar detta enkla, sköna och som kan göra det utan åthävor. Som gör det. För även om jag ofta är ute på skogpromenader i min ensamhet, och tycker det är helt åkej, så är det faktiskt ännu finare att göra det med någon annan. Tror jag.

Så tänkte jag. Tänker fortfarande. Och kanske avslöjar jag mig som lite töntig, men... då är jag väl det då. Couldn't care less.

Born Under a Bad Sign - Albert King & Stevie Ray Vaughan

till fots

Jag har fikat på värre ställen.
Torsdag: Åkte ner till Malmö efter jobbet. Mysigt, och lite trött, häng med Matilda, Mike och Sigrun och tidigt i säng för oss alla. Matilda har börjat jobba och första veckan på nytt jobb kan ju vara intensivt för alla. Har en då en liten en som ska lämnas på föris, och plötsligt får mycket längre dagar där, blir en helt urlakad.

Fredag: Tidigt, tidigt upp och morronkaffa med Matilda, med tända ljus och lite småprat, innan hon stack till jobbet och Mike och jag gjorde Sigge klar och sedan lämnade henne på förskolan. Det skar mig i hjärtat att först se henne så glad, när vi följde med henne in, och sedan så ledsen när hon insåg att ingen av oss skulle stanna med henne. Jag minns det så väl med mina egna barn och där och då spelar det liksom ingen roll, för någon av oss, att barnet två minuter senare leker och grejar...

Förstelärarkonferens på St Gertrud och den var faktiskt väldigt bra. Inte en massa snack utan mer av riktig verkstad. Konkreta tips och modeller och tid att testa dem. Jag var tvungen att bryta upp en stund innan den var slut, dock, för att hinna med tåget till Göteborg och sista anslutningen till Kil. Jag hade tänkt jobba lite med mina anteckningar från konferensen men det orkade jag inte utan ägnade mig åt en ljudbok, i stället.

Lördag: Vi sov tills vi vaknade och tog det lugnt på förmiddagen. Framåt lunch fick vi skjuts av Per upp till Nilsby där leden börjar och så travade vi iväg, syrran Malin, hunden Killen och jag. Det började ganska tufft med en stig som gick ganska brant uppför. Och sedan blev det inte lättare. Seriöst var det den mest krävande vandring jag gjort. Rejäla höjdskillnader hela tiden, smal stig och hela tiden rötter, väta och stenar som gjorde att man inte för en sekund kunde låta fötterna bara gå. Det gällde att veta var, och hur, man skulle sätta ner varje steg. Väldigt bra utmärkt led vilket var tur eftersom det ibland var omöjligt att se var stigen gick. Ibland fick vi klättra uppför hala branter, ibland ta oss ner för sådana och försöka att inte halka och falla ner i någon ravin eller (jag) kraja knät. Flera gånger korsade leden små vattendrag och vid åtminstone två saknades spång/planka över och vi fick klura hur vi skulle undvika att bli blöta upp till knäna. Efter ungefär halvvägs var det ljuvligt att hitta en stor sten, slå oss ner och njuta äpple, nötter och kaffe. Vatten och hundgodis till Killen. Möjligen rastade vi en lite för lång stund för benmusklerna hann bli rätt stela och det tog ett tag att få igång dem igen, efteråt.

Vandringen gick genom flera nyckelbiotoper, enligt informationen vi fått, och vi skojade lite om det men faktum är att omgivningen skiftade hela tiden. Det var sly, tallskog, blandskog och ren urskog. Bäckar och små pölar och när vi gick genom trollskog med höga granar och allt på marken täckt av mjukaste mossa var tystnaden total. Kanske sög mossan upp allt ljud? När vi sedan kom till ljusare, mer blandad skog, var fåglalåten fantastisk. Vid ett par ställen passerade vi fornlämningar. Gravar. Ja, det var nog vackert och utsikt över sjön även för ett par tusen år sedan... och här och var fanns också skyltning om att området var skyddat för all framtid på grund av just den unika omgivningen. Som grädde på moset fick vi se tranor, mindre hackspett, kungsörn och lite annat. Inga vargar och inga björnar. Just varg hade väl inte varit någon omöjlighet. Min vän Kia, som bor ungeför en mil norr om vår utgångspunkt ser varg, och vargspår, för jämnan - och är alltid orolig för sina får.

De sista kilometrarna av den 19,4 km långa leden gick genom ett sommarstugeområde och ett friluftsområde. Det kändes smått lyxigt att gå på smal grusväg och sedan breda löp- och skidspår -  även om det var backe upp och backe ner även där. Och ganska tacksamt. Jag har starka ben. Väldigt starka. Ändå var de helt slut. Hur skönt som helst att sedan bli upplockade av Fanny, komma hem och ta en dusch och äta av Fannys goda rödbetssoppa. Gissa om jag somnade ovaggad...

Tack, Sixten. Tack.
Söndag: Jodå. Minsann om inte även jag har ett antal hittills okända benmuskler. Stel som tusan och inte överdrivet angelägen om att sitta stilla på tåg i timtal. Men det fungerade rätt fint. Tågbyte i Göteborg och jag passade på att gå en sväng där, och mjuka upp mig. När jag kom hem var allt i sin ordning (jag har ju världens bästa katt- och husvakt) bortsett från att katten någon gång under eftermiddagen rivit ner en liten korg med nagellack, i badrummet. Givetvis hade den stora flaskan med knallrött gått i klinkergolvet och det såg ut som ett blodbad. Katten var helt oskadd, men jag fick börja med att skura med aceton en halvtimme...

Avrundade kvällen med senaste avsnittet av Skam och så filmen om, och med, Gary Moore. Jag vet att många anser att han sålde ut sig, och blev ointressant, när han började spela blues. Jag tycker tvärtom. Jag älskar hans bluesgrejer!

Måndag: Jag har nyss vaknat. Solen strålar, katten spinner och kaffet är nybryggt. Ledig dag!

Det gick att städa bort.