onsdag 30 mars 2016

ledig igen





Påsklov, alltså. Igår var jag ytterst flitig. Körde vändor till återvinningen, tvättade och fejade. Till och med min dammiga, skitiga bil fick sig en omgång. Inspirerad av teveserien om Kerstin Thorvall svängde jag förbi bibblan och lånade hem trilogin om Signe plus tänk om det är klimakteriet, vilket är en ganska rolig bok som jag egentligen bara bläddrar omkring i och med förtjust fniss läser valda delar ur. Förutom allt praktiskt jag hann med att fixa kom jag också in ett vansinnigt läsflow. Klippte När man skjuter arbetare... och I skuggan av oron bara sådär, liksom, innan jag somnade nångång mitt i natten. Jag har den kvar, tydligen. Förmågan att stänga ute allt och tokläsa. Jag är snabb. Hinner ändå tänka och reflektera.



När jag springer (jag kom nyss in från en riktig pannbensrunda - åtta varv på motionsspåret) lyssnar jag just nu på De sista vittnena, av Svetlana Aleksijevitj, om barnen och kriget. Förfärliga öden och berättelser. De som gillar krig borde läsa hennes böcker. Om och om igen.

Nu har jag lunchat på förstärkt havregrynsgröt (havregryn, krossade linfrön, chiafrön, en skivad banan och en halv skopa proteinpulver tillsammans med en slatt havremjölk) och ska ta tag i från Signe till Alberte, sista delen i trilogin. Kaffet är nybryggt och fåtöljen mjuk och skön. Jag är ledig!

söndag 27 mars 2016

joyeuses pâques

Den här lilla sjön, alltså...

Livet är fullt av överraskningar. Matilda, Mike och Sigrun ringde på fredagen och undrade om de fick komma och hälsa på igen, ett par dagar. Har påven en kul hatt? Skiter björnarna i skogen? Så en skön springrunda och het dusch senare, ungefär, så var de här. Och vi har haft en trivsam helg. Massa Siggegos, förstås, men jag har också fått upp teven och soundbaren på väggen, en memoryfoammadrass på plats i min säng, istället för den gamla sletna från IKEA och så har vi långpromenerat och turats om att laga mat och om kvällarna, när lilla trollet somnat, har vi sett några avsnitt av nya säsongen av Vikings. Så himla mysigt och skönt!

Det blev ju lite tomt och stillsamt i huset när de åkt (Sigge kravlar sig framåt ganska bra nu och det är fullt ös mest hela tiden - kul!) så efter att ha plockat och fixat lite stack jag ut och sprang en runda i vårkvällen. Tunna jackan var för varm - blir vädret så här blir det t-shirtpremiär imorgon! Och kvällen har varit en enkel pastamiddag och Krig och fred. Just nu ser jag första delen av Det mest förbjudna. Kerstin Thorvall... jag har alltid tyckt hon varit spännande  ända sedan jag som tolvåring läste Vart ska du gå? Ut.


video

torsdag 24 mars 2016

planering

Kalmarsund i eftermiddags. Kallt, grått och skönt.
Så. Nu är det ledighet igen. Tio dagar. Tio grymma dagar, har jag tänkt. Fokus på att ordna en del saker i huset/hemmet och på lite själavård. Min själ, dårå. Jag ska sova mycket, träna, läsa och tänka. Landa i en del insikter. Försöka acceptera. Och eftersom jag är jag... gå vidare och ta nya tag. Här ska inte vilas på några lagrar.

Jag avslutade arbetsveckan med trivsam fika med kollegorna, lite gott småprat, fixade helghandlingen och hann hem och lasta ur innan jag körde till Kalmar för en timmes helkroppstortyr. Idag var det jävligare än någonsin. Åtminstone kändes det så och S. bekräftade efteråt att hon varit riktigt elak mot mig. Men det behövdes. Så mycket spänningar och muskelknycklor... Och jag är så imponerad av att hon aldrig missar något. Till och med den där lilla krampartade muskelknuten under vänster knäveck hittade hon - och krossade. Nu är jag helt slut och det blir läggning. Pronto.

Köpte förresten festivalbiljett, ikväll. Ser framförallt fram emot Hawkwind och Uncle Acid & The Deadbeats.

NU kryper jag till kojs.

tisdag 22 mars 2016

dagarna

Jag är inte bara tråkig. Jag är lite
töntig också. 
Många sköna dagar och kvällar med Johanna, Matilda, Mike, Sigrun, Linus och Ida. Och lille Stitch, förstås. Han är förresten inte så liten längre. Men en trivsam hund, det är han. Det är bara katterna som inte håller med. Hans lekinviter tar de för regelrätta attacker. Stackaren, han vill ju bara socialisera lite. De sitter under soffan och väser och går de ut vill de inte gå in igen.

Vi har samtalat och skrattat och tränat och promenerat och lagat god mat och ätit densamma och druckit eftermiddagste hos Maureen och Åke och promenerat mer och lekt och gosat massor med Sigge, förstås, och Mike har pysslat med hojarna och vi har snitsat ihop smaskiga efterrätter och suttit stilla om kvällarna med lite vin och goda planer och mer samtal om livet och universum och allting.

Men nu har alla åkt hem till sitt och allt går tillbaka till stillhet och relativ tystnad. Jag har så mycket omkring mig att jag alltmer sällan lyssnar på musik om kvällarna. Idag var jag ute och sprang en ordentlig runda, sedan askade jag ur pannan, fyllde på pellets, och lagade middag. Det enda jag orkar nu är att kolla på Krig och fred och dricka lite te. Jag antar att jag är lite tråkig, men det är ju ändå ingen annan som lider av det så...



onsdag 16 mars 2016

stundens njutning


Efter jobbet igår... jag hade verkligen en hel del att rådda med här hemma. Huset ska fyllas med efterlängtad familj och jag borde verkligen... men... jag hade sådant spring i benen och bestämde mig för att allt det där jag hade tänkt göra säkerligen skulle hinnas med ändå. Så jag bytte snabbt om, startade upp Kriget har inget kvinnligt ansikte och pulsklockan och gav mig ut. Och alldeles bortsett från att jag krigade ihop tretton kilometer, vilket i sig självt är satans skönt, så blev jag rikligen belönad där jag sprang i skogen och ut mot sjön där jag brukar vända och leta mig delvis andra vägar hem. Kvällen var mild och solnedgången fantastisk. Skogen doftade gott och sjön är nu isfri. Jag glömde tiden och bara sprang, lyssnade och andades.

Och ändå... hann jag med allt jag hade tänkt mig i alla fall! Till och med förbereda kvällens middag inför att förtrupperna, i form av Matilda, Sigrun, Johanna och Stitch hungriga anländer från Bunkeflostrand och Oslo.

Idag ska jag rätta en bibba religionstentor. På jobbet, that is.


tisdag 15 mars 2016

det är våren

När jag har duschat och klätt mig och är klar att bara sitta och softa med min kaffemugg och, i förekommande fall, frukost är det nu nästan för ljust för att det ska vara nämnvärt effektfullt att tända ljusen i fönstret. Särskilt som idag, när solen lyser på grannens fasad och det lovar att bli en vacker dag, bara några envisa moln flyttar på sig. Våren är på väg och jag ser fram emot det. Igår bestämde jag mig för att jag är väldigt trött på att frysa. Nu får det helt enkelt se till att bli lite varmt.


måndag 14 mars 2016

helgsummering

Vännen Malin var här och hälsade på i helgen som gick. Vi har, helt vilsamt, samtalat mycket, promenerat i sol, ätit gott och inmundigat ett och annat glas vin. I lördags körde vi ut till Ällebäck och The Tea Room, som nu öppnat för säsongen. Alltid lika mysigt att sitta där, någon timme, i en av de mjuka sofforna och lyssna på soft musik, mumsa scones och småprata.
Framåt kvällskanten kom vännen Lena över, och det blev en prat- och trivsam middag. Jag har påbörjat ett stickprojekt, också. Malin har den inverkan på mig. Bra.

Och Kent lägger ner...



lördag 12 mars 2016

gympaläraren

Torsten på jakt...
Nu har jag kollat på första avsnittet av Gympaläraren, med Kalle Zackari Wahlström. Och jag gillart! Inte som en helhetslösning på ungas allt mer minskande fysiska aktiviteter men som en möjlig väg. Som inspiration. För lärare, föräldrar och - inte minst! - unga. Och det är dessutom ett viktigt och angeläget ämne! Forskningen börjar se exempelvis tendenser till benskörhet och andra åldersrelaterade sjukdomar hos tonåringar!

Jag tänker på min egen skolgång och de förhatliga idrottslektionerna då det skulle hoppas på dessa jävla bockar och plintar och presteras ridsvängar på räck och annat totalt meningslöst. Meningslöst i bemärkelsen att det aldrig gavs några sammanhang, eller valmöjligheter. Och på hur kul det blev när vi skulle dansa, spela handboll eller springa 100 meter - men också hur sällan vi fick göra sådant.

För egen del hade jag 5:or i alla mina skolämnen utom idrott och textilslöjd (där jag hade 2:or...). Och ändå - de som känner mig nu vet att träning och kreativt textilt skapande (sy nytt, sy om, sticka, virka, brodera, whatever) är just sådant jag har som ett par av mina största intressen. Skolan lyckades inte slå ihjäl mitt intresse för detta, trots frenetiska försök... Men tänk om jag hade haft fler möjligheter att utforska vad jag tyckte var roligt? Upptäcka mina talanger eller rentav få stöd att skapa dem? Så annorlunda större delen av mitt liv hade sett ut då, framför allt när det gäller hälsa och välbefinnande!

Hon börjar ta sig framåt nu!
Jag ser hos mina egna barn, i varierande omfattning, att de inser vikten av att röra på sig och när det gäller älskade Sigrun och hennes eventuellt kommande syskon och kusiner tänker jag göra min del för att stötta henne/dem till massor av fysiskt hålligång! Promenader, lek och bus i parker, skogsäventyr, pulkaåkning, upptäcktsfärder, trädklättring (jag låter mina improduktiva äppelträd stå kvar), simhallsskoj, cykelutflykter, och allt annat!

Slut på morgonens rant. Nu ska jag se om jag kan få ut jägaren Torsten på lite fysträning. Solen skapar solkatter via datorskärmen och han jagar dem frenetiskt. Jag tycker han kan gå ut och jaga något levande i stället - även om det bara är en yrvaken fluga, eller något.



fredag 11 mars 2016

krig och frid

Man kan alltså även springa till Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Frid...


söndag 6 mars 2016

vykort från drömtiden

Jag är med i en FB-grupp som heter Du vet att du är från Karlstad om... För en tid sedan var det någon som la upp en radda vykort från tidigt sextital där. När jag såg det första kortet klack det till i hjärtetrakten någonstans. Jag tog en skärmdump och mejlade till mina parenteser. Jomenvisst. Den lilla blöjungen i turkos- och vitprickig liten kortklänning och den unga snygga kvinnan i cerise klänning, taxklackade skor och en korg i handen, till höger i bilden, är... jag och min mamma. Troligen är det sensommaren 1963* och jag är två och ett halvt år. Jag blev så glad av den här bilden. Varm, liksom.


(spelade och sjöng min pappa ofta under sena nätter, i min barndom)


* Det kan också ha varit sensommaren 1962. Det är lite svårt att veta.

fredag 4 mars 2016

tgif

Jobb.
Löpning.
Styrketräning.
Posta ett brev.
Köpa hem broccoli och frukt.
Köra hem.
Tömma träningsväskan.
Byta om till lite slappekläder.
Laga middag.
Dricka ett glas vin medan ugnen gör sin del.
Ringa far och mor, som har gäster och inte har tid att prata (bra det).
Äta.
Kolla dokumentären Rebellerna, på SVT Play, och må lätt illa. En fanatisk fundamentalist är en fanatisk fundamentalist är en fanatisk fundamentalist.
Bli sömnig.
Fundera på att krypa ner under täcket och lyssna vidare på Potensgivarna. En ytterst lättsam, och lite småputtrig, roman, som gjord för långa löpturer och tidiga kvällar.
Men... först ska jag se Borgen, på Kunskapskanalen. Verkligen härligt nördigt och underbart, i största allmänhet.


torsdag 3 mars 2016

skymnings-kbt

Klockan är en bit över fem innan jag kommer mig ut. Springer upp mot skogen ändå. Ingen pannlampa. Jag är lite trött innan jag kommer iväg och en liten tanke finns på att jag ju kan springa en lite kortare runda. Men löpningen känns så lätt och varje gång jag måste göra ett vägval driver jag mig vidare, in mot det mörkare. När fåglarna tystnar och skogen kliver lite närmare stigen tycker jag att jag hör det knakar inifrån skogen. Jag hostar lite diskret så att ett eventuellt livsfarligt djur, typ en älg, ska veta att jag är i faggorna och kanske dra sig längre inåt markerna. Det verkar ju fungera, för jag ser inget. Sista biten innan jag är tillbaka i Byn är det nästan helt mörkt, men då är klockan också drygt sex och jag blir så himla glad att ljuset ändå är på väg tillbaka. Det känns som ganska nyss det var kolmörkt när jag gick hem från jobbet, om eftermiddagarna. Jag tror... det blir en vår, även i år.


onsdag 2 mars 2016

andas ut

Början av mina arbetsveckor innebär nog en ganska stor anspänning. Jag tänker inte på det när jag är mitt uppe i allt, men så här på onsdagsmorgnarna slås jag ofta av hur lugn jag känner mig. All eventuell stress är liksom bara... borta. Jag har en hel dag (minus en enda lättsam lektion) att efterarbeta, planera framåt, läsa elevarbeten, återkoppla, hinna samtala med kollegor och liksom bara vara i fas inför resten av veckan. En dag att liksom lugnt andas ut, och sedan in och ta sats mot helgen.

Igår kväll var jag på informationsmöte om fiber. Det verkar som en klart vettig grej, så jag ska bara komma ihåg att skicka in min beställning. Behållningen av mötet var annars den underbara damen i typ nittioårsåldern som ville ha fiber indraget, inte för egen skull, utan för framtida behov. Själv skulle hon nog överleva några år utan IP-telefoni och sådant, tyckte hon. Det gör jag också. Överlever utan IP-telefoni. Jag är mest intresserad av rejält skjuts i uppkopplingen så att jag kan använda min dator och teven på ett vettigare - och framförallt mindre irriterande - vis.

Jag skulle sprungit igår, men... övade lite på det här med balans. Visst kunde jag klämt in en löprunda efter det där mötet, men det var ganska skönt att inte. Det är en sak att försöka smita undan planerade vändor om det bara inte är så lockande och en helt annan att ibland ändra planerna för att jag vill göra andra saker. Det är jag som ska äga träningen och inte tvärtom. Idag blir det gymmet och så kan jag ju springa i morgon!

Igår var det amerikansk supertisdag och att många republikaner vill ha galningen Trump som presidentkandidat är väl ungefär i paritet med att många svenskar stöttar SDs järnrörssnubbar, eller KD, för den delen.

Linus skickar recept på vegansk ost. Han går all in. Jag tycker det ena receptet, med chili och andra godsaker i, verkar värt att prova. Kanske får det bli ett av helgens projekt? Jag skulle nog liksom bli helt vegetarian om det inte vore just för alla härliga, goda ostar som jag svårligen kan undvara, även om jag inte smäcker i mig dem på daglig basis.