e22:an

Vore det inte så dumt för miljön, och så dyrt, skulle jag vilja bara köra omkring hela helgen och njuta av fantastiskt landskap i underbara färger. E22:an genom Blekinge är vanligen inget att skriva hem om, men så här års är det vackert. För att inte tala om rara hus och Brösarps backar och att då och då se glimtar av havet, utåt Haväng. I Kivik mötte jag upp med bland andra Matilda, Mike och Sigrun och så gick vi på äppelmarknad och jag som inte gillar marknader tycker ändå att den var ganska trevlig med mindre tingeltangel och mer... äppelgrejer. Det doftade gott av äpplen och hav och det tycker jag om.

Jag tänkte ta några fina kort på Sigge men hon sov en god stund och sedan ville hon ju gå och en ettåring som vill traska, bland en massa människor som trängs och knuffas och inte ser vad som händer i knähöjd och neråt, ger inget utrymme för fipplande med kameror, mobiltelefoner, skissblock eller vad som nu kan behövas för att fånga världens sötaste och roligaste lilla unge på bild.

Det blev en bild, ändå.
Sigrun och kompisen Miles.

Men vi tittade på många hundar, drack nypressad äppelmust och jag fick många gosiga kramar och några riktigt blöta pussar. Det lever jag fint på.

I morgon är det söndag. Yr.no säger att det ska bli gott väder, så då blir det också söndagsrutin, med långpromenad i skogen, lite tvätt och så Gilmore Girlsmaraton framåt eftermiddagen. Vilket får mig att fundera på om det vore så förbaskat förmätet av mig att önska att det funnes en Luke Dane i mitt liv? Ibland? Bara lite? Nån enstaka gång?

Where You Lead - Carole King