Johar Bendjelloul annonserar att det strax är dags för Tankar för dagen och där jag står och just fyller på min kaffemugg tänker jag på att det kanske är en smula knas att jag är uppe såhär tidigt, varje vardagsmorgon, och sedan en god stund är klar för dagen. Jag lever ju ensam och behöver ju inte gå upp toktidigt bara för att få lite egentid, vilket jag vet att en del gör. Men det har nu blivit en vana sedan säkert sex-sju år. Jag har blivit lite lojare och går upp klockan sex efter att ha snoozat en liten kvart (jag ställer första ringningen på kvart i bara för att det är så skönt att ligga kvar en stund och vakna i lugn och ro). Sedan duschar jag, tänder ljus (jo, än finns det morgnar som är mörkgrå - idag är en sådan), fixar kaffe och kanske en tallrik havregrynsgröt med en rejäl näve hallon i. Eller så tar jag bara en sked jordnötssmör (inget sötat, smetigt utan ett ekologiskt, lite krunchigt med enbart en gnutta salt i). Det håller jag mig mätt på i timmar.När det är dags för just Tankar för dagen är jag alltså färdig. Jag har hunnit sitta en stund och lyssna på P1 och läsa lite nyheter på nätet. Prata med Sixten (som inte behagade dyka upp igår kväll och därmed fick tillbringa [den milda] natten ute). Fundera över hur jag ska planera dagens aktiviteter. Fejsboka och bara sitta och kaffa och titta på molnen som flyger förbi, över himlen.
Jag njuter av de här morgnarna. Visst skulle jag kunna sova nästan en timme till och ändå hinna i tid till jobbet. Eller så skulle jag kunna göra som en del verkligt hurtiga människor och till exempel springa en runda. Kanske yoga en stund? Men... nej... jag vill ha det så här. Lägger mig hellre lite tidigare om kvällarna. Jag har helt enkelt lyckats skaffa mig en del vanor. Mina morgnar är en av dem. Jag har andra, också. Men det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar