söndag 24 januari 2016

i barndomslandet


I morse vaknade jag i Mangskog. Mina föräldrar bor där och jag tänkte någonstans att jag får skärpa till mig och åka och se hur de egentligen mår och har det. Av olika skäl (en del vill jag inte gå in på här och en del beror på någon form av ömsesidig oföretagsamhet eller vad farao det kan röra sig om... ingen av oss är ju särskilt handlingsförlamad annars, men när det gäller att träffas...) har vi inte haft särskilt mycket kontakt genom åren. Men vi är familj och det finns mycket värme mellan oss. När vi väl ses, alltså. När jag träffade dem som hastigast i julas blev jag oroad av hur sköra de blivit och hur i utkanten av allt mysigt familjekaos de verkade. Jag vill dra in dem mer i det. Jag vill att de... vi... hör till och har närmare kontakt. Så jag bestämde mig för att bli bättre på det området. Göra vad jag kan. Och det blev verkligen mysigt. Bara de och jag och timmar av samtal och minnen och värme. Kaffe och macka på sängen som första frukost och mer samtal över andra frukosten och fina omtankar. Kärlek. Vi ska ses ganska snart igen. Det ser jag fram emot.

Att köra långt gillar jag. Den här resan hann jag nästan på kvarten när lyssna igenom hela Neil Gaimans och Terry Pratchetts Good Omens. En sanslöst välskriven, intrikat och roligt vävd historia om världens förestående slut och om en demons och en ängels olust inför detta, samt en bortslarvad Antikrist... Ljudböcker är fint. På väg upp till föräldrarna stannade jag i Kil, hos Malin med familj, och sov en natt. De lyssnar alla på allehanda ljudböcker via Storytel. Jag tänkte kolla upp hur det funkar och om det kan vara något för mig. Det kanske vore fina grejer att lyssna på bra böcker medan jag springer långpass?

Helgen har försvunnit snabbt förbi, men den har gett mig en hel del. Nu måste jag gå igenom den kommande arbetsveckan i huvudet. Förutom det vanliga med lektioner och sådant är det ett par extra möten, planering av en studiedag och en krympande bunt prov som måste bli färdigrättade. Och sedan är det ju träning och städning och tvätt och lite angenäm planering för nästa helg.


När jag körde ut ur den lilla byn, i förmiddags, låg dimman tät över den is- och snötäckta Mangen. Men kanske glittrar det nästa gång, så som Gustaf skrev?

1 kommentar:

Anonym sa...

gillar