söndag 8 februari 2015

vilodag


Vaknar tvärt och tror att jag ska till jobbet. Det tar mig lyckligtvis bara ett par sekunder att inse: det är ju söndag! Så jag ligger kvar en liten stund tills kaffesuget blir för svårt. Då sveper jag in mig i den fluffiga, vita morronrocken och drar ett par yllesockar på fötterna. Tassar ner i köket och slår på radion, sätter på en kanna kaffe och fyller på katternas matskålar. Tar med radio och kaffe in till skönaste fåtöljen och lyssnar på en intervju med Magnus Betnér, i P1. Han visar sig vara ganska lågmäld och lagom respektfull och jag tycker intervjun är väldigt bra. Sedan dricker jag mer kaffe, lyssnar lite till på radio, askar ur pannan, fyller på pellets, duschar och pratar med Linus en stund innan jag bestämmer mig för att ta min söndagspromenad före jag blir snuvad på sol och blåhimmel.



Det blåser ganska bra ute. Det ser jag genom fönstret så jag klär mig därefter. Eftersom jeans är för kallt och underställ för bylsigt väljer jag kjol, tjocka nylonstrumpor och långa over-kneestrumpor av härlig ull. De sitter högt på benen som stay-ups, men kanske inte särskilt sexigt (vilket ju också är rätt onödigt när en ska ut i skogen, kanske), och värmer underbart. Mössa, halsduk, vindtät jacka, mina kära, sjukt bekväma och varma Meindlkängor och lovikkavantar så kan jag vara ute precis hur länge som helst. Kom an bara, vintern!


Mina söndagspromenader är lugna och sköna. Jag har väl ett hyfsat tempo men det är liksom inget jag tänker på. Jag har någon slags inbyggd hastighet som är svår att hålla tillbaka. Strosa går liksom inte ens om jag försöker. Så jag kliver på medan jag tänker och lyssnar in ett par poddar jag inte hunnit med under veckan. Idag blev det två avsnitt av Människor och tro, ibland blir det Filosofiska rummet eller kanske Maratonpodden. Inte högre volym än att jag kan höra andra ljud omkring mig, men idag var det mest bara vindbrus i träden. Och sol. Nästan så jag borde haft solglajjer. När jag möter någon enstaka person hejar vi sådär som en gör här i Byn. Det känns trevligt, tycker jag. Men mestadels är jag själv med snöknarr under kängorna, suset i trädtopparna och mina reflektioner. Jag kan inte tänka mig så många bättre sätt att ladda om inför en ny arbetsvecka!

Hemma igen väntar Sixten och Torsten på mig och vill in. En stund senare dyker Vilma upp, också. Hon har varit ute i två dygn... Torsten blir så glad av att se henne igen. Springer fram och kurrar och muttrar och buffar. Till slut lyckas hon jobba sig fram till matskålen. Hon äter, men verkar inte direkt utsvulten. Kanske har hon ett annat matställe också? Katter är illojala varelser...

Skönt trött i kroppen slänger jag i en maskin tvätt och lagar rotmos att ätas med Johnnys Sötstarka senap. Tyvärr slut på favoriten Edvins. Lyssnar på Stil om Joni Mitchell och funderar på om jag kanske ändå skulle lyssna lite mer på vad hon gjort. Så mycket musik, så lite tid.

När skymningen faller är det filmdags i mitt hus. Idag ska jag se Franska för nybörjare, som finns tillgänglig på SVT Play ett tag till. Det är en av de filmer jag röstade på inför höstsäsongen av Bio Kontrast, men det fanns så många andra bra filmer också att den inte kom med. Och i vilket fall har jag av olika skäl inte kunnat gå de torsdagar det varit visning. Utom en - och den föreställningen ställdes in.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Kanske har du liiite mer snö än jag, men det är nog hårfint.

magda sa...

Inte mycket här, nej. Men... fullt tillräckligt. Jag kommer på mig med att längta efter våren.