sportig ledighet - dag 9

Altanen är tråkig. Jag hoppas det inte dröjer många veckor
innan jag kan sätta fram möblerna och ta den i bruk igen!

Gårdagens slackingsession var helt avsiktlig. Jag har tänkt att den tunga känslan i benen förra söndagen kunde ha något att göra med lördagens långa promenad, med vandringskängorna på, dessutom. Och eftersom jag har ett distansmål jag gärna skulle vilja se om jag kan uppnå känns det viktigt med helgernas långa springpass och att orka utöka dem, vartefter. Idag blev det nytt distansrekord för mig. 14,4 km! Och fortfarande håller jag ett hyfsat tempo, även om detta just nu är sekundärt.

En fin sak med att ha de här springrutinerna är ju att jag kommer mig ut tre vändor i veckan, och det alldeles oavsett väderlek. Nu börjar det ligga som en aning av vår i luften. All snö är borta, till och med inne i skogen och när solen bryter igenom och jag samtidigt springer i lä för västanvinden blir det alldeles för varmt. Vantarna åker av direkt och jag ångrar lite att jag tog en långärmad tröja under löparjackan. Mössan känns också som en overkill men får sitta kvar på huvudet. Frisyren jag har under, efter någon halvmils svettlöpning, skojar en inte bort - och jag vill ju inte skrämma de goda medborgarna i Byn, på deras söndagspromenader. Men, som sagt, känslor av vår och kommande ljuvliga dagar. Fågelkvitter. Gröna gräsplättar som gömt sig under snön. Sol i ögonen. Underbart!

Snödroppar och vintergäck i trädgården, men än så länge gläds jag
ändå mest åt alla mina blommande orkidéer, inomhus!

Vad blir det mer idag, då? Inte mycket, faktiskt. Det ser ut som att jag är tvungen att ta ett varv med dammsugaren i huset, och kanske fylla på mer pellets till värmepannan. Och så har jag ju Grantchester att se, plus Still Life som jag tror jag måste återlämna i morgon. Kanske dra igång ett nytt stickprojekt medan jag lyssnar vidare på Marcoeffekten? Jag får se. Bokcirkeln på tisdag handlar om Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och eftersom det är ett par veckor sedan jag läste den behöver jag nog fräscha upp lite fundringar jag har kring den.

Tender Surrender - Steve Vai