söndag 1 februari 2015

silvertejp

Winter wonderland
Lite bakvänd helg. Ingen söndagslångpromenad idag. Gårdagens tänkta löplångpass fick, på grund av rådande [lätt] förkylning, bli ett kortdito idag. Det kunde blivit längre om jag inte ännu en gång fått skoskav av mina dubbade springskor - trots förebyggande i form av compeed och två par tunna strumpor, helt enligt regelboken. Men 4,6 kilometer är ju fler än inga alls och det gick fint med orken. Härmed friskförklarar jag mig själv och i morgon är det jag som kilar in på apoteket och tjackar upp mig på sporttejp och tejpar hälarna av bara fan. Jag har ingen som helst lust med mer träningsuppehåll nu. Kanske... silvertejp skulle kunna funka, förresten... hmm...

Hur eller hur kom jag mig ut och dagen var precis så skön och vacker som den lovade när jag satt inne och kikade ut. Moddigt och slaskigt men förtrollande med all denna snö som ligger kvar på precis varenda detalj i landskapet. Helt ljuvligt och jag hoppas det ligger kvar i morgonkväll, så jag får en möjlighet att uppleva det med min magiska pannlampa.

I'm booked all Sunday...
Igår hände en ganska fantastisk sak. Jag bor på en liten gatstump som det är lätt att tänka sig att Gud, eller åtminstone gatuförvaltningen, har glömt bort. Men så är inte fallet. Här i Byn är det ordning och reda med det mesta (dock inte allt... jag undrar ofta varför många dyra skattepengar lades ner för att fixa en redigt fin cykelbana ut från Byn, mot träningscentret och Lindås... och varför sedan gatlyktorna är felvända så att de istället för att lysa upp sagda cykel- och gångbana lyser upp gatan...) och Park Lane plogas samvetsgrant om kanske inte alltid med högsta prioritet. Jag har bott i mitt hus i fyra år nu och inte vid ett endaste tillfälle under dessa fem vintersäsonger har plogbilen lyckas undvika att någon enda gång vräka upp massor av snö mot min tomt och därmed helt blockera infart och begrava brevlådan (så att jag flera gånger blivit utan post då detta hänt på min arbetstid och postiljonen av förståeliga skäl inte kommer åt brevlådan). Hos grannarna på andra sidan gatan, däremot, blir snövallen mikroskopisk och en behöver ju knappast vara raketforskare för att begripa att det har att göra med hur snösvängaren ställer plogbladet...
Min snygga kalender!

Men... igår alltså... var jag ute och skottade av bara satiken och just då kommer plogbilen förbidundrande. Hej och hå och ungefär fem centimeters snövall på andra sidan gatan. Andra varvet... så hoppades jag, bortom allt hopp, att han skulle göra likadant på min sida men... nejdå, han dundrade förbi och lyckades åstadkomma en mindre bergskedja som vanligt. Han såg min besvikna min, tror jag, och ryckte beklagande på axlarna och jag suckade och grep mig att att försöka skyffla väck eländet. Men rätt vad det var kom han tillbaka uppför gatan och stannade precis vid min grind - och bara min! - och satte ner plogbladet så nätt och fint och tog bort precis alltihopa. Bara sådär, liksom. Han fick en slängpuss! Han kunde banne mig fått en mugg kaffe också - om han stannat till.


Inga kommentarer: