himlen är oskyldigt blå

Jag käkar tillskott nu. :)

Jag sover lite längre om morgnarna nu. Ja, förutom onsdagar då, då jag har tagit upp vårens vana att simma före jobbet. Men jag har kommit på att det räcker gott att gå upp en kvart över sex i stället för en kvart i. Jag hinner ändå sitta och dricka mitt kaffe sakta, vid tända ljus, och lyssna på radio. Ibland hinner jag blogga också, men bloggandet får nuförtiden stå tillbaka en smula. Inte så att jag tänker sluta, ånej. Men... jag känner inte längre det där kliandet i fingrarna som gör att jag måste skriva minst en gång om dagen. Åtminstone inte i bloggen.

Jag drömmer om nätterna och jag minns drömmarna. Häromnatten drömde jag att jag hade en ny pojkvän. ERNST KIRSCHSTEIGER. Hm. Var kom det ifrån? Jag som inte ens ser på hans program - förutom ifall det rullar på en av skärmarna på gymmet när jag värmer upp på en träningscykel. I natt drömde jag om sommarstugor och en naturkatastrof, en tornado, och barn som skulle räddas och barn som inte kom hem när jag ropade på dem. Jag vaknade med en stark oro för dessa mina två, men eftersom inget hörts så antar jag att det är bra med dem...

Finhimlen!

Jag har lugg nu. När jag sjunker ner i fåtöljen hos min frisör frågar hon alltid om jag ska ha det vanliga och jag säger alltid ja. Så även igår. Men bäst som jag satt där fick jag en idé om en lugg. Och mittbena. Så fick det bli och jag är nöjd.

Himlen är vackert blå, den här allra sista torsdagsmorgonen i augusti. Täckt av massor av små molntussar. Vinden är stilla och kanske blir det lite skön värme senare idag. Snåljag vill inte börja elda för värme än. Men duntäcke är fint liksom raggisar och en fluffig morronrock. Den törs jag dock inte mysa omkring i om morgonen, för då skulle jag kanske aldrig komma mig ur den och till jobbet. I eftermiddag, efter jobb och träning, ska jag ta in mina chilisar. Nätterna börjar bli lite väl kyliga för dem.

Igår, när jag kom hem, låg det en efterlängtad platta i min brevlåda...

Eternal Rains Will Come - Opeth