Festivaldagarna blev inte bara som jag hoppats. De blev ännu bättre. Det är fantastiskt hur många genuint goa människor det finns och det på en och samma plats! Jag räknar inte upp alla men skulle ni till äventyrs läsa detta vet ni vilka ni är och för er andra är det ju ganska ointressant med namedropping, ändå. Musiken är en viktig ingrediens i samvaron - även utanför själva festivalområdet. Jag har förmånen att få hänga med generösa, musikaliskt begåvade människor som bjuder på sig själva och skapar en underbar stämning. Jammet och hänget i Camp Onedin i fredags natt, tills långt efter att solen gått upp, är svårslaget. Black Sabbath var inte så dåliga, de heller.
Men nu är jag hemma igen och jag har rensat i pionrabatten utåt gatan, tvättat dammiga svarta festivalkläder och tagit ett varv med dammsugaren. Sixten blev glad att se mig och kanske också Torsten. Vilma är på vift men jag ser att hon varit uppe på altanen och försett sig med mat och vatten som jag satt ut (eller så är det någon annan katt, men det håller jag inte för troligt). Prata med Mannen i mitt liv har jag också hunnit med. Han har hittat en superbra gummibåt till Stugan och fått med systrarna och pappan på idén. Och så hade han sett fiskgjuse när han var och fiskade häromdagen med en kompis. Fint. Då vet vi att de fortfarande häckar vid Sjön.
Det är dags för mig att sova. Upp with the tupp i morgon för en ny arbetsvecka. Sista läsårsveckan. Mycket ska hinnas med!No rest for the wicked.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar