fredag 31 maj 2013

omväxling förnöjer

Nu har jag haft Instagram ett tag. Och jag märker att många lägger upp samma bilder på Instagram som på sina bloggar som på sina FB-sidor. Det tycker jag är lite tråkigt. Varför ska en då följa varandra på alla dessa ställen?

Med lite Hawkwind behöver ingen få insekter i vinet!



kälmah t o r

Strax efter tre kommer jag loss från jobbet och kör direkt till Kalmar. Stoppar i Nybro där ÖoB har redigt snygga terrakottakrukor, så jag köper ett par. Jag tror jag kan ha köpt en campingstol till festivalen också - det var nog därför jag smet in där. Tror jag, då. Jag litar inte riktigt på mig själv en vecka som denna. Sedan vidare med SAABen mot Kalmar, en färgfirma och IKEA. Äntligen, äntligen fick jag mig köpt en ny stor gryta i stället för den jag slängde i vintras! Vad mer? Hm. Ett par lila plädar och ytterligare några terrakottakrukor. Typ. Jag vet inte... men en sen fredagseftermiddag verkar vara helt rätt tidpunkt för en dylik expedition. Inga köer, lugnt och fint.

Så hemåt igen i motsol. Någon mil utanför Kalmar doftar rapsfälten så sött att doften nästan blir kväljande i värmen. I bilstereon sista kapitlen av Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Kanske är det så att den mjuka, sistamajkvällen är en välbehövlig motvikt mot den sorg, ondska, vrede och förtvivlan som Göran Rosenberg skildrar.

Jag låter grejerna stå kvar i bilens bagageutrymme. Jag tar det imorgon. Just nu orkar jag faktiskt inget mer. Förutom att dra på Rodriguez på stereon, slänga in en stor bakpotatis i ugnen och softa på altanen med ett glas vin. Det gör jag just nu. När det blir för svalt i kvällbrisen drar jag mig inomhus, tänder några ljus och kryper ihop i soffhörnet med en film.


redan?



Veckorna flyger undan. Om en vecka befinner jag mig i Blekinges sydvästligaste hörn tillsammans med en sisådär 35000 andra. Så här dags på dagen brukar det vara nästan tyst. Till och med Gråhundsgrannarna från Älvdalen har gett upp och stängt ner PA't, dragit ur sladden till våffeljärnet och krupit till kojs. Det där gänget är ju ett jag ser fram emot att träffa, liksom en del annat löst folk. Varma, trevliga och glada människor. Och säkert blir det en del bra musik också. Men... ja... eller... äsch.

Frisk och härlig vårmorgon. Eller snarare försommar. Grönskan är tät och frodig, svalor flyger högt över huset och det blommar överallt. Igår när jag kom hem noterade jag att en av mina pioner har en stor fet knopp som kanske slår ut redan nu i helgen. Underbart!

Det är alltså redan fredag. En Fin Fredag, förstås. Trivsam myslektion med ENG05, fredagsfika med kollegorna och även om ett par slutprov återstår för några firar Komvux sin avslutning idag och där tänkte jag vara med en stund. Däremellan och efter ska jag givetvis livrädda ett par medlemmar av vad jag kallar "de sista dagars heliga"... elever som av olika anledningar (giltiga eller ren och skär prokrastination) har något litet moment kvar. Och, ja just det... en distanselev ska göra prov idag, också. Jag behöver nog inte vara orolig att jag ska behöva få ledförslitningar av tumrullning, i alla fall... I själva verket har jag redan jobbat en stund - läst och bedömt två mindre litteraturuppsatser som lagts i dropboxen under den sena gårkvällen...



torsdag 30 maj 2013

stars hollow

Jomenvisst. Det blev en bra dag. Det hade jag ju bestämt, aight? När jag lämnade jobbet en stund efter fyra, hade jag gjort allt jag kunnat. Rättat det som gått att rätta, bedömt det som gått att bedöma och betygsatt det som gått att betygsätta, skrivit åtgärdsprogrammen och haft elever som kompletterat och gjort prov och allt möjligt. Även en kort promenad idag igen, över en fin gräsyta, för att köpa med mig en fräsch sallad tillbaka. Inte städat den där skrivbordslådan, men.. hej... något ska jag väl göra efter studenternas utspring?

Eftermiddagen är ljummen och fin och på sätt och vis kändes det lite ovärt att traska in på Rosikas ställe och vänta på min tur att bli klippt. Men Byn här är liten och salongen ännu mindre och rätt vad det var pratade vi alla med alla. Om skvallertidningar och sommartankar och gemensamma bekanta. Om det ändå bara hade funnits en Luke på Konditori Fenix så hade Byn kunnat ta upp kampen med Stars Hollow...

Jo, förresten. Har jag nämnt att min altan börjar bli fin nu? Jag har ställt ordning på lite möbler och sådant och när jag målat i helgen ska jag snygga upp rejält. Väck med en del grejer och fram med sköna växter och fina ljus.

Det tar sig!
En sak jag funderat över några dagar... Om en vet med sig att en är bra. Att en gör bra saker. På ett bra sätt. Riktigt bra, till och med, ibland. Om en emellanåt får bekräftelse på detta från människor en verkligen räknar med. Varför låter en (jag!) sig då sänkas så till den milda grad av spridda kommentarer som påstår det motsatta? Varför är det just de kommentarerna som borrar sig in under huden och fäller ut sina hullingar? Som ligger där och skaver och irriterar och till slut gör det svårt att se, eller tänka på, något annat. Det undrar jag.


jämnt skägg

Altanen börjar alltså ordna till sig. Men jag måste göra något åt möblemanget. När den var en bedagad, för att inte säga fallfärdig, historia funkade de gamla fina trädgårdsmöblerna fint. Nu ser de mer än lovligt avflagade och utlevade ut. Mera skrapa och måla, alltså. Jag vill egentligen ha andra, lite mer komfortabla, men eftersom jag envetet vägrar att skuldsätta mig och cashen nu går till kinderäggsnickaren och målarfärg så får de allt hänga med ett tag till. Mera måla alltså. Jag har sommaren på mig. Lilla billiga cafésetet ska få färg, också. En glad en. Inget stramt vitt där, inte! Cerise? Ferrarirött? Tokgrönt? Jag får se. Detta är allesammans angenäma problem.

I min radio... K-G Hammar ger Tankar för dagen... om rädsla... att inte befria oss från den utan bejaka och övervinna. Jag tycker om att lyssna till honom.

onsdag 29 maj 2013

hoppelihopp!

Kanske är det ändå inte helt ute med mänskligheten. Jag har just vinkat av en hantverkare som inte bara påbörjade sitt arbete på utsatt tid - han var dessutom klar i utlovad tid samt dammsög altanen efter sig!

Detta kan vara ett så kallat halleluja moment.

Och DETTA kan vara så kallad reklam...


som om tiden inte fanns

När jag har tillräckligt mycket omkring mig hamnar jag ibland i ett känslomässigt och mentalt stormöga. Inuti blir jag alldeles stilla. Jag struntar i betygskataloger, mejl och sista-gången-genomläsning och går ut en sväng i solen. Låter fötterna bära mig till Konditori Fenix där jag köper en närande och god laxsallad, ger Herr Konditorn ett uppskattande och halvflirtigt ögonkast (baföratt, liksom... det flirtas alldeles för lite nuförtiden, anser jag!) och tar sälle tillbaka till jobbet, med en kollega. Vi spankulerar över en stor gräsplätt och jag väljer att inte gå på den uppslitna stigen utan i det lite oklippta gröna.

Sedan äter jag min lunch i sakta mak, småpratar med Annhelen och ögnar sedan igenom en tidning som om tiden inte fanns. Drar mig tillbaka till mitt rum och pysslar lite med allt och ingenting och sedan är det de sista muntliga examinationerna för dagen, och för min del slutar detta med ett spontant, långt mentorssamtal och efter detta orkar jag inte så mycket mer och känner att det är rätt okej att plocka i ordning ett prov för en elev (så behöver jag inte stressa med det i morgon bitti), kolla statistiken på skolans fejsboksida, snacka lite med fler kollegor och öppna en skrivbordslåda, inse att den sannerligen behöver städas varpå jag skjuter igen lådan och upp uppgiften till en annan dag. Ringer husvagnsfirman och får bekräftat att husvagnen är utrustad med Det Viktigaste, nämligen en kaffebryggare.

I morgon är en annan arbetsdag. Då ska jag spika betyg, skriva åtgärdsprogram och kanske, kanske ta itu med den där skrivbordslådan, då. Kanske, säger jag.

Altanen är snart klar. Det blir fint, tycker jag. Ännu finare när byggnadsställningen är nere och finast när jag målat. Färdigmålning blir det inte på den här sidan midsommar, men grundmålning tänkte jag kirra i helgen. Det och olja in trappan ordentligt.




gäsp

Morning has broken osv.

Den här tröttheten. Den känns lite påfrestande. Jag har börjat dricka apelsinjuice till frukosten. Inte blev jag piggare av det, men det var gott. Månadens räkningar är betalda, växterna är nyvattnade, diskbänken ren och sopkärlen utrullade på gatan. En sköter sig. I fönstren börjar några av pelargonerna blomma lite blygt och egentligen är det en ganska trivsam morgon.

Dagen blir speaking exams för ENG05. Sista rycket på nationella proven, för deras del. En del kurser går också mot sitt slut nu och det ska både utvärderas och hittas på lite trevligheter. Det blir en bra dag. Det måste det helt enkelt bli.




tisdag 28 maj 2013

åt pipsvängen med svenska folket

Vi äter alltså mer och mer kött. Dessutom reser vi allt mer. Så mycket för den miljöhänsynen. Den ena festivalen efter den andra konkar. Till yttermera visso rapporterar nu Kulturnyheterna att det lånas allt mindre böcker på biblioteken (tröst: den digitala utlåningen ökar - men "vi" läser allt mindre...).

Tjohej. Typ.



till topps!

Nu är de igång igen, norrmännen. Idag heter programmet Fjällfolk. Jag börjar funderar på att emigrera. Köpa en fjordhäst och och lära mig åka bortoverski ordentligt. Jag kanske kunde försörja mig på distansundervisning?

Programmet får förströ mig medan jag låter arbetsdagen klinga av. Det är mycket nu. Lektioner, avslut, bedömningar, möten, elever i behov av extra stöd, hoppa in och sitta provvakt en liten kvart, pyssla med skolans FB-sida, samtala med elever som vill prata betyg eller livet eller liksom bara ses lite, dricka kaffe och med en del av tankar och planer redan vara där borta, i höstkanten. Jag tycker om att arbeta så, men jag orkar inte så mycket annat, just nu.

Väl hemma hinner jag i alla fall träffa snickaren en stund, kika på hans arbete och begrunda det faktum att han säger sig bli klar i morgon. Jag tycker det ser ut att bli en lång arbetsdag för honom. Är han kvar när jag kommer hem ska jag bjuda honom på en mugg kaffe. Han säger att det blir fint väder i helgen och för min del betyder det mer målning. Trävirket ska grundmålas. Och... nu har jag äntligen en trappa från min altan ner i trädgården! Den ska oljas!

Stairway to... min altan!

hur är det möjligt?

Hur kan en hel gymnasieskola missa att religionskunskap är ett kärnämne och därmed obligatoriskt? Och inte känns rektorns uttalande särskilt betryggande heller...

- Det blev ett missförstånd när det gäller den teoretiska delen av Religion A.

Den teoretiska delen? Hur kan en undervisa i religionskunskap överhuvudtaget utan någon som helst teoretisk grund, om en ser till läroplanens beskrivning av centralt innehåll? Ah. Tänkte inte på det. De har ju inte läst läroplanen. Frågan som då dyker upp är... Hur står det till med andra ämnen? Har eleverna fått den undervisning de har rätt till i andra ämnen? Eller har de bara haft praktisk historia? Missat den teoretiska delen i filosofin? Jag skulle vilja vara med och se de där lektionerna. Eller... nej, förresten... det vill jag inte.


dejtingtips!

Häromdagen passerade jag förbi en gigantisk busslast av pensionärer på någon av sina eviga utflykter. Jag hade möjlighet att, ytterst diskret, iaktta dem en stund. Blandningen av män och kvinnor var ungefär 50/50 och jag funderade en lång stund på vad de gjorde för tjugo år sedan... om de kunde sett sig själva delta i bingokryssningar, bussturer i glasriket och dragspelsrajraj? Och på vad som hänt på vägen eftersom de alla såg så nöjda och glada ut? Nästa fundering blev, helt naturligt, om jag och mina jämnåriga vänner kommer att kuska land och rike runt på överfyllda hurtigbussar om tjugo år?

Jag hör i min morgontidiga radio att IKEAs restauranger blivit populära ställen att hänga och ragga på, för Kinas pensionärer. Inte minst för att första kaffekoppen kostar en femma men att de ju sedan kan sitta hela dagen och ta sig påtår efter påtår medan de spanar in andra panschosnyggingar. Det kanske kunde vara något även för svenska IKEA-varuhus? (Jag får höra med Matilda om utsikterna för detta även i Dhahran, givetvis...).

Eller... är det redan i full gång, här också? För en annan rapport som dök upp för några dagar sedan påstår att de som ligger mest (bland de mest frekventa grupperna, i alla fall) faktiskt är de som är 55+. Där ser man.  Kanske möts de på IKEA? Eller... kanske är varenda bussresa en enda stor, organiserad dejtingcruise? Det skulle ju förklara alla glada ögon...

(Bilden "lånad"...)

måndag 27 maj 2013

norrmän

Norrmän är faktiskt helt fenomenala på de där lite udda teveprogrammen. I några år har jag "följt" serien Där ingen skulle tro att någon kunde bo som besöker människor som valt att slå sig ner på de mest fantastiska och spektakulära boplatser runt om i Norge. Ensliga öar, höga fjäll, många vildmarksmil utan banad väg... En annan trivsam serie var Nordkalotten där Lars Monsen vandrade/skidade omkring i vildmarken under ett år - oftast ensam med sin hund, men också i sällskap med sambon eller en god vän ibland.

Just nu ser jag Ett år i vildmarken (SVT1) om en man som får ett års vildmarksvistelse, tillsammans med sin familj, i 50-årspresent. Vistelsen innebär att bo i en enkel, elbefriad (såvitt jag kan se) stuga en rejäl dagsmarsch från närmaste granne. Det kallar jag present! Och dessutom en fin, stillsam film...

Snickaren har varit här och grejat idag. Tyvärr har det regnat en del så jag tror inte han hunnit riktigt det han föresatt sig. Men det är lugnt för min del. Det enda som stör mig är att han verkar sätta upp fler reglar i taket och att dessa hade behövts målas, de också.



sommarlovsplanering

Givetvis kan en inte bara lämna sina elever vind för våg över det oändliga sommarlovet. Fler än en tror läser, och gör det på engelska, och fler än de själva tror behöver det. Inte alla åker heller på flådiga utlandsresor eller jobbar sig svettiga på sommarjobb. En del tycker till och med att sommarlovet är för långt...

Till alla dessas hugsvalelse och uppbyggelse har jag gjort en liten litteraturlista, med förslag på schysst sommarläsning. Bild på framsidorna och lite korta sammanfattningar (som jag i huvudsak lånat från Amazon för att spara tid). Det bör finnas något för var och en...



Givetvis föreligger detta digitalt, men jag skrev ut det hela till mig själv, baföratt...

tankar & kaffe

Tack, söndag, för att du var så hopplöst glåmig och trist. För att jag, förutom att köra en tvätt, inte gjorde ett skapandes grand. För att jag enbart tog mig tid för mig själv och för barn och någon vän. För att jag samlade ihop mig och nu, när måndagen är här, har gott om energi igen! Att sedan arbetsveckan inleds med vindstilla, sol och blå himmel gör knappast saken sämre.

Mitt i röran på altanen är växterna ganska glada, ändå!
På nyheterna hör jag att svenskarnas köttkonsumtion ökat med 40% på ett antal år, men att andelen importerat kött också ökar. Så... vi äter alltså allt mer kött? Jag undrar vad det beror på när allt fler rapporter visar på positiva hälsoeffekter av att äta något mindre kött? För att inte tala om de positiva miljöeffekter som följer av en minskad köttkonsumtion? Hm.

Jag slängde ut en intresseförfrågan kring en bokcirkel och fick en del gensvar. Nu har jag skapat en grupp på bokcirklar.se Vill du vara med är det bara att gå till bokcirklar.se, skaffa ett konto och så leta upp en grupp som heter Sommarläsning! och ansöka om att få vara med! Vi har ännu inte bestämt vilken bok som ska få bli vår första! Eller... om vi ska börja med att prata om de böcker vi läser just nu och lite längre fram bestämma en gemensam.

Nu ska jag dra i mig det sista av Byns bästa, snöra på mig spikskorna och sätta full fart mot fredagseftermiddagen!


söndag 26 maj 2013

allting runtomkring

Mina barn. Älsklingar. Vi hör av varandra ofta, men oregelbundet. Den här helgen har det telefonerats och skajpats och chattats så det stått härliga till. Vi pratar nutid, bilar, känslor och framtidsförhoppningar och jag blir oerhört varm om hjärtat när de vill ventilera med mig, oavsett vad det kan tänkas handla om.

Och så pratar jag en stund med en god vän på FB och får dela hens spännande planer. Också stort. Jag upptäcker inte förrän efter en stund att det är något fopollsslammer på min teve. Huvva. Jag zappar snabbt runt och hamnar i ett program om nazismens historia i Sverige. En kan alltid lita på Kunskapskanalen.

Via Twitter och #boklyftet fick jag ett tips om bokcirklar.se. Tänk att jag aldrig hört talas om det? Jag har sett nu att det finns en länk på Emmabodabibliotekets hemsida, men en sådan sak borde ju promotas mycket mer! Nu ska jag nog starta en bokcirkel ändå - och förhoppningsvis få med lite FB-vänner från när och fjärran.

Dessutom diskuterades sommarläsning i #skolchatt i torsdagskväll. Visst pratar jag läsning med mina elever, men att ta det till den nivån att jag ger dem en litteraturlista med tips på bra sommarläsning har jag inte provat. Än. Nu ska jag göra det. Att läsa böcker är ett bra sätt att inte tappa höjd utan rentav fortsätta utvecklas - språkligt såväl som på helt andra plan... och en bra sak att ta upp när vi ses igen till hösten! Så det ska jag testa.


peppar, peppar

Jag är aldrig sjuk. Alltså... nästan aldrig. Eller kanske ska jag säga nästan aldrig sjukskriven, vilket ju är en annan sak*? Jag menar... det finns ju Panodil Zapp? Men ibland tycker jag det verkar mysigt att vara hemma och vara sådär lagom krasslig så en orkar ligga i soffan under gosiga filtar och se på teve, dricka te och läsa lite. Så när jag vaknade om, vid halvelva, och både såg och hörde regnet smattra mot fönstren bestämde jag mig för att den här söndagen ska få bli en sådan sjukdag - fast jag inte alls är sjuk, bara seg och lite... motvillig.

Jag har alltså omgrupperat mig till vardagsrummet med kuddar, filtar, radio, teve, lite schysst läsning och en kanna te. Ute är det svalt, grått och blött. En skön söndag. Särskilt för en [hyfsat] frisk person som jag!

Teatime!
Om någon annan känner för att grotta ner sig i något mysigt rekommenderar jag vad jag just nu kollar på, nämligen det här. Brittiskt, språkligt, gnälligt! Underbart!



*Jag hade iofs någon slags flunsa i jan 2011 och då var jag riktigt galet sjuk i två veckor, och fick taktikäta panodil för att ens orka krypa ut till toan... åka taxi till vårdcentralen... orkade inte se på teve... bara lyssna... blev uppvaktad av Annhelen och Catharina med kycklingsoppa, handling och dylika omsorger.

den bästa huvudkudden

Det var nog inte 2010-talets FB/Instagramtjejer
som  uppfann the duck-face, va'? ;)

Någon, vars blogg jag läser, sa en gång att glömskan är den bästa huvudkudden. Andra påstår att det handlar om gott samvete. Själv tror jag att total fysisk utmattning kan vara en uppstickare. Jag somnade halvtio igår. I sängen, faktiskt. Jag hade tänkt läsa lite men vaknade efter någon timme med magasinet inknölat mellan ansiktet och kudden. Sänglampan rakt i ansiktet. Ordnade till och somnade om. Hårt. Tungt.

När jag var nere i köket och fixade kaffet, för en stund sedan, passade jag på att kolla till altanen. Om ljusgrå rostgrund såg prydligt ut igår ser vitlack nästan färdigt ut! Frågan är nu om det behövs målas en gång till, eller inte. Och hur vädret artar sig. Jag får väl se. Nu mulnar det på ute och jag är tillbaka i sängen med kaffemugg, böcker inom räckhåll och Stil på radion. Idag bland annat om Brigitte Bardot. Det är det jag gillar med det här programmet. Nutidskoll men alltid med historik och backspegelsglimtar.

Jag ska inte vara helt inaktiv idag, även om jag kanske slipper måla mer. Några pelargoner ska planteras om, tvätt ska tvättas och lite annat ska pysslas med. Men inte än. Än ska jag helga vilodagen en stund till. Som fan!

lördag 25 maj 2013

yyyyyl...

Tyvärr är det inte fräknar, utan färgflagor...
Allvarligt. Jag är så trött att jag nästan gråter. Varför kan jag aldrig erkänna mina begränsningar? (Hm... nästan aldrig...) Sista strykningen för dagen blev lite för mycket och det är ju ett mirakel att jag inte ramlat ner någonstans, eller lyckats sparka ut färgburken eller tappa penseln i någon taggig och oländig rabatt. Slog i huvudet gjorde jag tre gånger sista kvarten, jag har bitit mig i tungan (och nu svider det när jag äter ostkrokar), jag har en fet, trasig blåsa på högra långfingret (kommer sig av pennfattning på penseln) och tummen som jag jämt får ont i när jag anstränger den (se "pennfattning") är orörlig och även om den ser helt vanlig ut känns den som om den vore stor som en handboll. Som en naturens illvilliga plan att jävlas med mig har det visserligen inte regnat än (det är faktiskt en mycket vacker kväll - vilket en kan se om en orkar se ut genom fönstret... vilket jag inte gör) men det har jävlarimej blåst med orkanstyrka i kastbyarna.

Ändå diskade jag när jag kom in, tog en välbehövlig och underbart skön dusch och fixade mig en liten tallrik med mozzarella, tomatskivor, basilika, några droppar olivolja och lite flingsalt. Jag var så hungrig att jag åt stående vid diskbänken. Väldigt mysigt.

Nu har jag ändå lyckats släpa mig in till soffan med en liten skål ostkrokar (som alltså svider) och ett glas vin. Möjligen kommer jag att somna här. Ovaggad.

kaffe & glass

Det blåser friska vårvindar ute och vid några tillfällen under dagen har jag trott att jag skulle bli tvungen att avbryta stålborstandet och målandet eftersom regnet verkat hänga i luften, precis ovanför altanen. Men vid alla dessa tillfällen har det omvända skett och solen brutit fram, i stället. Så nu är allt  borstat och rent och rostgrundat. Vid femtiden kan jag gå på och göra en överstrykning och det vill nog till för på väderleksrapporten nyss påstods det att det blir regn imorgon bitti.

Men det är härligt så fint det blir bara av ett enda, ljusgrått lager färg. Plötsligt ser det riktigt fräscht ut. Ändå är det ju inget mot när det är klart och tak och räcken är färdiga. Räckena etc ska ju också målas, men det kan jag ta i min egen takt - nu är det ju tokstressigt eftersom snickaren kommer på måndag...

Medan jag stått på tå högst upp på stegen... hängt i krokig arm i någon regel... eller legat på knä och målat underliggare... har några grannar och bekanta defilerat förbi - alla glatt kommenterande mitt slit. Nå. De får gärna kommentera. Själv ska jag städsla min handyman för några gräsklippningar till (inte fått ordning på klipparen, än) och varje gång de, med svetten rinnande över ryggar och under armar, klipper sina gräsmattor ska jag strosa förbi, hänga lite på staketet och komma med förnumstiga kommentarer innan jag går hem till min snygga altan och knäpper upp en sval ale.

Just idag dricker jag dock kaffe och belönar mig med lite glass också, nu när jag är så duktig och allting. Jag tänkte belönat mig med ett skajpsnack med Matilda också, men vi fick inte ljudet att fungera och då försvinner liksom själva idén med skype. Nu har jag pysslat med inställningar och grejer så nu ska det nog funka när vi försöker nästa gång. Typ om en stund.

bonjour tristesse...


Lundströms bokradio börjar ny bokcirkel: Bonjour tristesse av Francoise Sagan. Jag har läst de fem första kapitlen och det är intressant att lyssna till Petters och Jenny Jägerfelds funderingar kring boken. När jag tänker på att Sagan var arton år när hon skrev boken är det svårt att inte bli impad... Språket känns på en gång både moget och autentiskt brådmoget...

Dagen lovar annars att bli planenlig. Solen skiner och en frisk vind fläktar vilket garanterar att jag om en dryg timme kommer att befinna mig uppflugen på en ganska hög trappstege (vilket jag inte gillar) i full färd med att stålborsta stomme och räcke på altanen. Sedan ska det målas med rostskyddsfärg. Övermålningsbar efter sex timmar vilket gör att jag kallt räknar med en första överstrykning framåt sena eftermiddagen eller tidiga kvällen. Snickaren är tillbaka på måndag morgon och då bör mitt arbete vara klart...

All proviantering är undanstökad så jag behöver inte bege mig "fram" på Byn, och telefonen fullpetad med olyssnade podcasts. Och så har jag ju annars världens längsta, och mest varierade, spotifylista att glädja såväl mig som grannarna med.

fredag 24 maj 2013

jag klarar mig själv, tack

Vanligtvis tycker jag det är skönt och gott att komma hem till mitt tysta hus. Möjligen hade det varit trevligt att välkomnas av två lättjefulla katter och ett par överlyckliga hundar. Men just ikväll är en sådan kväll då jag skulle vilja ramla hem, landa i soffan och bli serverad ett glas vin av någon som redan står i köket och pysslar med något läckert men lättsamt. Lite musik och kanske massage vid tinningarna. Kill i nacken hade också funkar fint. Katter och hundar är inte så bra på just sådana grejer. Fast de är fina att sova med, det är de.

Sådana vill jag ha.
[Här skrev jag om en liten empirisk studie jag gjort på min arbetsplats den här veckan. Sorgligt nog blev utfallet just som jag hade trott. Sedan tog jag bort mitt skriv. Hade jag haft en matlagande nackkillare här kunde han fått veta och så kunde vi ältat det en smula innan vi tog oss ett glas vin och skrattade bort alltihop.]


nä nu...

Nu får det vara nog.

Jag har satt betyg på alla färdiga projektarbeten.
Jag har satt betyg på de flesta i Engelska C (återstår: de vars inlämningar saknas).
Jag har rättat ALLA nationella prov (återstår den muntliga delen av NP för ENG05 som vi kör på onsdag).
Jag har bedömt allt inlämnat material, vilket innebär att vissas betyg nu är satta (om än inte inhuggna i sten).
Jag har mejlat/har dialog med mina distanselever som nu ska göra sina slutprov.
Jag har gjort färdigt utvärderingsenkäterna till mina kurser.
Jag har fullgjort dagens och veckans mentorsansvar.
Jag har druckit kaffe. Flera gånger.

Nu kliver jag ut från jobbet och rakt in i helgen.

Vi brukar träffas och sambedöma elevarbetena, flickorna och jag.

fofinon fofroredodagog

Underbart stilla och tyst i Byn, denna fredagsmorgon. Färgerna så intensiva i morgonljuset. Jag vaknade tidigt, men kände bara ett stort lugn i magtrakten, där oron annars sitter. Tanken är att arbeta ganska länge idag och när jag går hem kunna känna att allt jag kan påverka själv är i fas. Innan dess blir det fredagsfika med kollegorna och en holmgång med de sista av de nationella proven. Jag tycker att eftersom NP inte är något vi bett om och vars genomförande sällan tillför undervisningen, eller lärandet, något särskilt skulle eleverna kunna genomföra proven online och så kunde Någon Annan (Skolverket, lämpligen) rätta dem. Genomförande och rättning tar oproportionerligt stor del av den tid eleverna har i sina kurser i respektive ämnen.
Lilla sommaräppelträdet tokblommar i kvällssolen!
I natt bråkades det i bland annat Vällingby och brann i Älvsjö. Förorter, javisst. Men knappast särskilt utsatta sådana. En kille blir intervjuad i radion och han säger att bränder och förstörelse är "det enda sättet att få dom att lyssna på oss". Men han sa aldrig vad det är de vill säga, förutom att de behöver ungdomsgårdar (vilket de garanterat gör - men de finns också, i exempelvis Tensta finns en väldigt bra sådan som jobbar stenhårt för de unga). En kille i bakgrunden hojtar: "Vi behöver inte fritidsgårdar - vi behöver jobb!". Fine. Det önskar jag också, för deras del. Verkligen! Men är de i fritidsgårdsåldern kanske en utbildning vore på sin plats, först? De kanske skulle börja med att gå till skolan, då? För hur situationen än är för väldigt många i vårt land (och då inte enbart i storstädernas förortsområden...) så finns det skolor (om de inte brunnit ner), det finns lärare och det finns möjligheter att ta vara på. Ingen klarar sig längre utan utbildning om en vill ha ett mer kvalificerat arbete (och knappt annars heller eftersom arbetsgivare vill ha anställda som är uthålliga, som stannar på sitt jobb och som inte ger upp för att det är tungt att gå upp om morgonen, för att en måste följa vissa arbetsplatsregler, att en inte får gå hem när en behöver chilla lite osv - och att ha ett slutbetyg från gymnasiet visar, förutom en del annat, att en inte är en som ger upp i första taget...). Och på många av skolorna i särskilt utsatta områden uträttas storverk varje dag av engagerade och professionella lärare och skolledare. Den möjligheten står öppen för alla unga. Faktiskt.

Nu: kaffe och blues.


torsdag 23 maj 2013

this fine evening

Egentligen har inte bara eftermiddagen och kvällen utan faktiskt hela dagen varit fin. Arbetsdagen har gått som en invecklad men ändå välkoreograferad dans. Fint samspel med kollegor och bra samtal med elever. Skolans FB-sida har fått över hundra likes på ett dygn och roliga saker finns snart att berätta där. Dessutom har jag nu bara fyra uppsatser kvar att sätta betyg på. Jag hade hunnit alla om jag inte prioriterat att också vara social och allmänt tillgänglig för samtal och hastiga utryckningar. Sist, men verkligen inte minst, lyckades jag verkligen slita mig därifrån vid den tid jag bestämt...

Sa jag att jag älskar ekar?
Väl hemma hann jag göra ett galet snabbröj innan Catharina och Kingsley kom förbi på fika. Kaffe och minsann om det inte fanns vaniljglass i frysen (tack, Ola! ;))! Det blev gott med lite kola- och chokladsås. Som vanligt allvar och gapskratt i skön mix. Inga vildsvin avhandlades men däremot anekdoter från Nigeria och Kosta. Vi satt i köket för dels är vinden lite kall (nordvästan) och dels är altanen lite ogästvänlig just nu.



Nu är kvällen ganska stilla, himlen klart blå och på min teve är ett program om snöleoparder. I morgon är det fredag.

axa

Jag hann iaf med ett kapitel innan jag somnade...
Fatta ångesten när jag vaknade i morse och upptäckte att där min hjärna brukar bo fanns det nu bara havregrynsgröt. Det ordnade till sig som det brukar, med dusch, lätt make-up och kaffe men det tog ovanligt lång tid och jag lider fortfarande av efterdyningarna av grötmetamorfosen. Jag läser FB men orkar inte riktigt ta in allt där. Dock delade jag en FB-väns uppmaning till folk att kolla sidor de *gillar* innan de gillar dem. Flera i min vänlista har, intet ont anande, gillat en grupp som säger sig stötta polisen i Husby och rentav har lagt upp polisens webbadress men vars admin bl a säger så här: "Vi fördömer kriminalitet och självklart är vi Sverigevänliga - det är friskt att vara nationalist och patriot". 'nuff said.

Sedan hör jag nyheterna och det är Rågsved och Husby och Skogås och whatnot och jag har fortfarande den där känslan att det inte enbart handlar om arga unga mäns (och någon kvinna) med obefintliga framtidsutsikter protester mot ett skitsystem, utanförskap och omöjligheter utan också om ren förstörelselusta. När jag jobbade i förorten brukade en del av killarna säga att det var kul "när man får snutjag". Som en slags chickenrace. Visst - de hade inte mycket annat att roa sig med, kan en tycka. Inte mycket spelade någon roll. Men det fanns, tyvärr, också en hel del offermentalitet och spelande på på denna. Och offerkoftor är missklädsamt på alla. Andra tog vara på sin nya möjlighet till utbildning, engagerade sig i sitt närsamhälle, i idrott, i musik eller andra intressen och gick vidare med sina liv. Någonstans finns ett personligt ansvar också. Eller..?  

Och så en ihjälhackad man i London, då...

Men, som sagt, klickar av havregrynsgröt svävar fortfarande omkring i det svindlande tomrum som är mitt huvud just nu.. Måste nog ha mer kaffe. Nu.

In The Eye Of The Sun - The Doors  

PS. En i Emmajävlaboda boende vän kommenterade på FB att han vid flera tillfällen sett glada (fågeln, alltså... möjligen också glada människor? ;)) i och runt Byn. Najs!

onsdag 22 maj 2013

förresten...

BOKA GENAST - om ni inte redan gjort det!

Jag kan väldigt lite om fåglar. Jag kan en del kråkfåglar. Jag gillar kajors låt om hösten. Jag vet att "skata" heter "magpie" på engelska. Kan skilja en domherre från en talgoxe och en gråsparv från en pilfink. Undulat, papegojfåglar, fasaner, svalor och sådant kan jag också. Och orre, tjäder, stork, trana och en del annat. Rätt många, kommer jag på. Jag vet hur rördrommen låter. Storlommen och fiskgjusen. Det verkar som jag kan mest av lite större fåglar.

En ganska stor fågel är gladan. Jag trodde de bara fanns i Skåne (ja, i Sverige, dårå - annars finns de ju lite varstans... till exempel i Indien - en har ju läst Kiplings Djungelboken...). Men idag när jag körde hem från Staun såg jag vad som helt enkelt måste vara en glada strax innan infarten till Emmajävlaboda. Den där stjärten är svår att ta fel på. Har jag rätt vore det kul. Jag gillar dem. Baföratt, liksom.


meh...

Jag kör ner till Karlskrona efter jobbet för att hämta hem modemet och routern. Eftersom jag plötsligt befinner mig i bebyggda trakter passar jag på att köpa färg till helgens målning av altanstomme. När jag sedan hämtar mina saker på Telenors butik får jag veta att det minsann inte var något fel på grejerna. Hm. Jag börjar känna mig misstänksam, tar min vit-blå påse och kör hemåt medan Göran Rosenberg fortsätter läsa ur Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. I höjd med Fur känner jag mig lite seg och stannar till vid sjön, går ur bilen och sträcker på benen en kort stund. Över sjön ligger ett vackert ljus som inte alls låter sig fångas av min mobilkamera. Vilsamt var det i alla fall.


Sedan kör jag vidare. Väl hemma startar jag upp routern och datorerna. Routerns lampor lyser men modemet (pinnen) får ingen kontakt. Den bara blinkar grönt när den ska lysa med ett fast illblått sken. Jobbdatorn säger att den visserligen är ansluten till mitt nätverk men att ingen internetåtkomst finns. Lilla Röda säger att den både är ansluten och att det finns åtkomst. Men när jag försöker öppna någon sida går det ändå inte. Jag tar ur pinnen och sätter den i USB-uttag på Lilla Röda. Den vill inte alls. Känner av pinnen men säger att inget SIM-kort finns i (jo, det finns och det är korrekt isatt). Tar SIMkortet ur pinne  och sätter det direkt i datorn. Ingen reaktion. Provar med jobbdatorn. Nemas problemas. Den låter sig snällt anslutas. Jag måste få ordning på det här. Ringer supporten. Hamnar i telefonkö. Ger upp efter en halvtimme. Får lust att lägga dator, modem och router på gatan och sedan backa över det. Alternativt gå lös på alltihop med min stora hammare. Men de får existera ett tag till. En annan dag ska jag ta tag i det. En väldigt annan dag.

Nu ska jag i stället snygga upp i köket, fixa mig lite te och sedan se till att komma mig i säng riktigt tidigt. På lördag börjar Lundströms bokradio med en ny bokcirkel och idag landade Francoise Sagans Bonjour Tristesse i min brevlåda. Jag har att göra.

Och snart är det Sweden Rock.

jag vill komma ihåg...

Många av oss minns sin egen skoltid och inte alltid som någon särskilt angenäm historia. Bob Hansson är en av dem som både minns och har möjlighet att berätta för många, på ett väldigt berörande vis. Har vi inte alla (mer eller mindre...) varit i samma situation. Skrivit, tecknat, målat eller på något annat vis åstadkommit något vi känt stolthet och glädje över - bara för att sedan sågas jäms med fotknölarna av en oförstående lärare som haft kursplaner och betygskriterier intatuerade i ögonen? Fått markeringar och kommentarer med röd anilinpenna och förgäves väntat på att nån gång få vara en av dem som klistrar små guldstjärnor i skrivboksmarginalen, eller vid namnteckningen på konstverket?

Det vill jag alltid minnas. Inte bara nu i betygstider utan i samband med all bedömning och allt lärande.

vid köksbordet

Innehållet i min kaffemugg smakar absolut underbart den här morgonen. Det lite gråkalla vädret smyger in i mitt hus och det är skönt att ha värmande sockar på fötterna. Från den lilla röda radion kommer ett flöde av nyheter. Mer bränder i Husby och jag har fortfarande en mycket ambivalent inställning till detta fenomen. Våld löser inga problem. Men det gör fanimej inte Fredrik Reinfeldt och Alliansen heller... Det är ju mycket märkligt, men samtidigt fullständigt självklart och inte det minsta förvånande, att han inte verkar bry sig. Alls.

Men här är ett gäng som ser en möjlighet att göra något reellt. Inte vet jag vad det gör för nytta i nuläget, men det är ändå ett försök och på sikt är det kanske något mycket positivt. Nej, det är positivt. Att bry sig och göra något måste vara det. Oavsett.

Sportnyheterna rinner förbi mina öron. Jag hör att de pratar men inte vad som sägs. Mina tankar glider iväg. Jag funtar på meningen med saker och ting. På vad som egentligen spelar roll och hur jag ibland gör saker som jag egentligen inte vill och när ska jag egentligen sluta med det?


Något möte idag, lektion med mina älsklingsprokrastinatörer, läsa uppsatser (jo, jag ska!) och fundera lite kring uppföljning och utvärdering. Ska det ändå regna och hålla på kör jag nog ner till Staun efter jobbet och hämtar hem mina prylar från Telenorbutiken.

(notera skjortbytet... ;))

tisdag 21 maj 2013

zzzzzzzzz

Jag kan knappt sitta upprätt. Så trött att jag knappt orkar lägga mig. Men jag gör ett försök.

Ska bara... lite sängkammarmusik:


G'natt, me lovely ones...


dagen som idag är

Ett hysteriskt lugn. Uppjagad stiltje. Hyperventilerande slacking.

Ungefär så. Min dag. Och inte har jag fått särskilt många uppsatser lästa. Men jag har haft muntlig examination med en grupp komvuxelever, en pratig lektion med nior, samtal med kollegor, arbete med skolans FB-sida (som inte varit i sådant skick att vi velat skylta med att den ens finns, tidigare... men nu börjar den arta sig), firande av en femtioåring och en hel del annat. Men inte så mycket uppsatsläsning, som sagt var...

Väl hemma kan jag konstatera att snickaren hållit sitt löfte och både fått ner tak och räcken och kört väck skrafset. Nu är det min tur. Skrapa, stålborsta, måla. Men... det ösregnar. Det har det gjort hela dagen och enligt väderskådande kollegor ska det fortsätta till fredag. Hmm. (Det har också satt P för min tänkta promenadrunda...)




Apropå både mitt skriv i morse, om upploppet i Husby, och om de tankar vi bytt - jag och en mycket uppskattad läsare - i kommentarsfältet så ramlade jag över ett bra blogginlägg, på Facebook. Det finns att läsa här!

the show must go on

Än har jag orken uppe. Än känns det kul att gå till jobbet. Men det är rätt mycket nu...

Känner mig trött och seg. Funderar på SRF. Känner verkligen ingen större lust att åka. Musikaliskt känns det som ett av de sämre åren. Men jag kan knappast backa nu, med biljett köpt, campingplats betald och husvagn bokad. Jag får väl fokusera på att träffa sköna människor och drälla omkring och se om jag kanske ändå kan få någon tonsatt överraskning.

Jag tänker att jag ska hämta energi där jag kan få den. Så jag återupptar mitt hyfsat sunda liv, efter några dagars glatt susande och dusande. Koll på maten, ut och röra på mig efter jobbet och komma mig tidigt i säng. Jag hade visserligen behövt åka ner till "staun" då och hämta hem mitt modem och min router men kanske gör jag det imorgon. Eller på torsdag. Jag får väl se.

Tomt och tyst i mitt Hus igen men jag hoppas snickaren inte glömt bort mig utan dyker upp här och börjar slamra, idag! Altantaket och staketet ska rivas och så ska det - när jag målat om - sättas upp nytt. Det blir ganska enkelt, men samtidigt ganska trevligt. Åtminstone är det min idé.


Kravaller i Husby. Och stenkastning mot t-banetåg i en annan av förorterna. Kontraproduktivt. Det skylls på en dödsskjutning av en psykiskt sjuk man som lär ha hotat bland annat polisen med kniv men jag undrar vad stenkastare och mordbrännare gjorde för honom medan han levde? Inte så att jag försvarar polisens agerande (det vet jag ju inget om) men frågan kvarstår. Det är ju bara en väldigt klen ursäkt. Förändring måste komma till stånd men knappast genom att elda upp grannarnas bilar? Vilket ingen av de inblandade heller har någon förklaring på.



måndag 20 maj 2013

kärlek... lust... och utsläppta magar

Bob skulle jag kunna bli kär i på en nanosekund. Egentligen är jag det redan. Fast inte på det viset. Utan... eller... förresten... Jo. Det går inte att låta bli. Han är rak, rolig och omedelbar. Varm, innerlig och genomklok. Skvatt galen, poetisk och generös. Dessutom är han så jeffla snygg.

Bob, exklusivt för VMG! Ett arrangemang av Kulturgruppen. ;)
Jag kan få honom när han vill.

lundun town!

Tjohej! På en liten frukostrast bokade vi oss flygbiljetter och najsigt boende, Jenny och jag! En liten julivecka här:

måndagsmorronkaffefunderingar

                        Rosebudpellis i vardande

Lite bloggtystnad skadar nog inte.
Helgen har varit fin och trivsam. Mina sköna vänner i all ära, men bäst har ändå varit att ha Jenny här. Hon är fortfarande här. Jag går till jobbet om en stund, jobbar mig lite och sedan går jag hem och äter frukost med henne och vinkar av henne innan hon åker hemåt igen.

Vi hade tur som tokiga med kalasvädret i lördags. Solen sken, det var varmt och altanen uppförde sig som den ska. Sitta och prata, smutta en sval ale och frampå seneftermiddagen grilla. Blandat soundtrack i bakgrunden. En ljummen kväll. Som sommar.

Söndagsmorgonen däremot var åska och tokregn. Men i stort sett höll altantaket emot och vi kunde sitta ute och frukostera. Imorgon ska den delvis rivas...

Fullpetad dag idag. Massor av rättningar. Eller... "rätta" är fel uttryck. Jag rättar inte till något. Jag läser uppsatserna, plockar fram de bästa kvaliteterna i dem, spanar efter störande fel. Noterar, kommenterar och bedömer. Men jag rättar dem inte.

Och... i eftermiddag är det då änteligen dags för Bob Hansson! När jag kollade i torsdags eftermiddag hade över sextio anmält sig vilket nog får sägas vara en fin siffra. Kanske tillkommer några fler?


lördag 18 maj 2013

morronkaffe

Jenny sover. Jag är vaken. Jag har smugit mig ner i köket, fixat kaffe och smugit tillbaka i sängen. Radion pratar tyst och utanför mitt öppna fönster sjunger fåglar - i stark konkurrens med ovanligt mycket trafikbuller. Det är tydligen En dag på strippen idag. Det märktes redan igår. Många pimpade bilar i Byn och när vi satt på altanen i den ganska ljumma kvällen hördes skriken och tjuten från plågade bildäck genom den annars så mjuka tystnaden. Det skulle ju kunna vara ganska störande, men å andra sidan svi'r det väl snart över.

Naturligtvis är det gott att ha Jenny här! Igår kompletteringsprovianterade vi, latade oss på altanen, försökte - som sagt - skruva (Jenny lyckades byta bitsen men de var för mjuka och träet för hårt så vi fick lägga ner det hela... skitsamma.) ihop några stolar, tog en rask långpromenad i värmen (det är vackert nu när inte bara bokarna utan också ekarna slagit ut), bar in en pall med pellets och lagade lite mat. Och så satt vi förstås mer på altanen. Vi pratar om resorna, tankarna, målen, drömmarna... livet.

Idag ska vi väl starta dagen i lugn och ro och sedan blir det gamla rockkompisar för hela slanten. Grilla, hänga på altanen och spela en massa musik, tänker jag. Det blir fint.

fredag 17 maj 2013

men fan då

Jag fick, via kollegan J, låna en skruvdragare eftersom min egen har utandats sin sista suck och snart kommer att få möta sin skapare (eller... nej... men det hade varit en skön känsla att få skicka tillbaka gamla, döda maskiner till tillverkaren...).

Problem. Chucken sitter jävelfast. Jag kan inte byta bits. (Jo, det kan jag visst - men inte när allt har låstsig, eller kläggat fast.) Helvete också. Jag får helt enkelt hoppas att kollegan är kvar på jobbet, be hen skruva loss eländet - antagligen kommer diverse verktyg att behövas - och sedan kvista iväg för att möta fin Jenny vid tåget.

Jag har inte förberett någon mat. Får se vad Jenny kan tänkas vara sugen på. Själv sitter jag här och blir sugen på glass, för så varmt och ljuvligt är det i Byn idag.

Hmm... jag kanske helt enkelt skulle svänga förbi en skruvdragaraffär och tjacka upp mig på en?

(Gammal Jennyfavvo)

med en doft av helg

Retronaut.com

Ännu en fin morgon. Detta är ingen väderblogg, men efter en så segdragen vårvinter som vi haft i år känner jag ändå en stilla glädje över varje ny bekräftelse på att det kanske ändå snart är sommar. I morse väcktes jag av att skatorna levde rövare hos en av grannarna. Det beror på att jag begått öppet-fönsterpremiär. Sovrumsfönstret har fått stå på glänt hela natten och jag har sovit så gott, så gott.

Arbetsdagen blir ganska lugn. Lektion med bokseminarium tillsammans med enbart Komvuxelever. Fredagsfika med kollegorna. Börja läsa engelska uppsatser. Möte med kollega kring höstens uppstart av IKT-arbetet. Vi har båda fått i våra tjänster att fungera som IT-pedagoger för gymnasiet och vi ska väl försöka reda ut vad det kan innebära. Ett uppdrag jag verkligen ser fram emot!

Efter lunch dyker min Jenny upp. Efterlängtad. Jag tror inte vi har några särskilda planer för eftermiddagen. Kanske går vi en runda, kanske sitter vi på altanen och bara myser. Kanske gör vi bådadera. Vill vi se film kan vi göra det. Jag har både Story of Pi hemma (lånat på bibblan) och Goodbye, Lenin som gode kollegan J. stack till mig häromdagen.


torsdag 16 maj 2013

when the going gets tough...

... börjar prokrastinationens mästarinna röra på sig. .

När jag kommer hem står en barbröstad kille och lukar i min ligusterhäck. I shorts och vita tennissockar. Inga skor. Bredvid står vad jag antar är hans flickvän och ser beundrande på hans gossemjuka mage. Det visar sig att min handyman RUT har en liten praktikantslav. Praktikanten vars namn börjar på R gör verkligen fint men det tar ganska mycket längre tid än när RUT gör det. Jag försäkras dock att jag inte kommer att debiteras de extra timmar R lägger ner (han skulle antagligen jobba dubbelt så fort om inte flickvännen distraherade honom). RUT och jag kikar på ligustern och kanske behöver den inte kapas jäms med fotknölarna - åtminstone inte hela vägen. Det vore ju faktiskt ganska fint om den tog sig och blev snygg. Finast hade det ju varit om den varit av den vintergröna sorten, men en kan ju inte få allt...


Efter att ha provianterat inför helgen (stressade jag hade skrivit en minneslapp... som jag glömde hemma... men jag fick med mig allt - t o m grillbriketter och tändvätska) och pratat en god stund med Netti i telefon tar jag raskt itu med allt jag skjutit upp. Plockar rätt på lite grejer på ovanvåningen, städar badrummet, slänger i en tvätt i maskinen, diskar och dammsuger. Vattnar växter och lyckas mot alla odds att inte bara lokalisera den gamla borrmaskinen (tur jag inte köpte en...) utan dessutom en medfaren, men fungerande skruvdragare så att jag kan laga ihop matsalsstolarna. De ska bytas ut. Snarast. Men jag har ännu inte hittat sådana jag vill ha så de får leva ett tag till. Åtminstone över helgen...

Nu tar jag kväller.



sbbd!

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Stora BokBytarDagen!

Jag kollar på kartan på sidan och hittar [givetvis] inte Emmaboda där. Närmaste bokbytarställe verkar vara Nybro. Varför är jag inte förvånad?

Vi hade lösa planer, i skolans kulturgrupp, att ordna bokbyte på skolan men en hinner liksom bara mycket.

Optimist som jag är tar jag ändå med mig en bok. Kanske vill någon byta med mig? Om inte... så kommer det en ny dag, nästa år, och då ska det bytas desto mer!



jordgubbsfrulle

Idag är det verkligen en underbar majmorgon. Jag har satt ut plantbebbarna på altanen, vattnat och njuter nu av anblicken av min gröna, välklippta gräsmatta. Till och med den risiga forsythian är vacker i morgonsolen! I frukosttallriken en klatt havregrynsgröt med jordgubbar. Byns bästa i Frökenmuggen.

Retronaut.com

Det behöver jag. Jag har ju så gott som aldrig bekymmer med insomning, men jag vet att när jag vid något sällsynt tillfälle vaknar alldeles för tidigt (halvfem idag...) då är det stress på gång. Egentligen är stressen inte alls oöverkomlig men försök säg det till min hjärna, i vargtimmen. Det som stressar mig mest är nog att det liksom hamnade på mitt bord att rådda med alla campingdetaljerna till SRF och när jag vaknade i morse försökte min hjärna antagligen lösa problemet med dalkullornas bilpass. Vilket jag nu, i mer vaket tillstånd, tycker att de kan rådda med själva. Dock tillät jag mig inte att stiga upp förrän efter någon timme vilket gör att jag ändå känner mig utvilad.

Dagen idag blir en dag bakom drivor av nationella prov. Jag har god lust att ta alla proven, orättade, och skicka upp till Skolverket. De tvingar oss att köra proven, som ändå inte mäter allt kring kunskapskraven, och därför tycker jag att de fanimej kan rätta dem själva. I egentligheten (bra ord, va'!?) knyter jag givetvis näven i fickan, gnisslar lite tänder och rättar vidare...

På morronnyheterna får jag höra om personer som beställer våldtäkt på barn, via nätet, och sedan får se på - i realtid - medan övergreppen begås. Då blir jag sådär vanmäktigt arg igen. Vaihelvete? När jag hör sådant... dras mina mest primitiva sidor fram... vad kan vara ett lämpligt straff för människor som håller på med sådant? Finns det ens straff nog? Och... hur ser en sådan individ ut? Kan en se på någon att hen är en våldtäkt-på-barn-beställare? Knappast. Det kanske är min granne? Eller din?

Jag försöker släppa det. Måste, liksom. Får ta en bloggpromenad och fylla på kaffemuggen. Lyssna på Tankar för dagen. Tänka på dalkullornas bilpass eller whatever.



Instagram, ja. Det har jag nu. Den som vill se taffliga bilder utan egentlig kontext (kontexten är ju möjligen... jag?) kan ju följa mig på mronnby.

onsdag 15 maj 2013

vardagslyx

När jag kom hem från jobbet hade någon inte bara klippt min gräsmatta utan dessutom dragit in mina soptunnor från gatan. Min inhyrde handyman RUT. I morgon kommer han tillbaka för att åtgärda häcken utmed gatan. Själv har jag lust att dränka in den i bensin och sedan ge kvarteret en majbrasa de sent ska glömma. Men så blir det förstås inte.

Nu tänker jag inte låta klippa gräset hela sommaren. Jag gillar att klippa gräs. Men min motorklippare måste lämnas in på service och handjagaren blir lite väl tufft att dra fram för årets första klippning. Så den här veckan lyxar jag till det, alltså. Det där med soptunnorna var dock helt hans eget initiativ.

Ganska intressant Uppdrag granskning ikväll. Inte minst hur Konfliktredaktionen sägs ha varit ute och cyklar ganska rejält när de försökt tona ner förortstalibanernas framfart i Rinkeby. Jag jobbade med elever från Tensta och Rinkeby i den vevan som är aktuell (jan 2009 - feb 2010) och fick höra ett antal förstahandsberättelser från framförallt tjejerna därifrån...

Äntligen har Nicklas på campingen på SRF också lyckats greppa att vår husvagn dras in med en bil (som sedan genast lämnar campingen) men att vårt bilpass ska gälla en annan bil. Vi fick det löst på så vis att jag fick lämna mitt bilreg-nr och husvagnens reg-nr - men det satt rätt långt inne.

Jag borde nog ha städat och fiffat lite ikväll inför Jennybesök och helgens lilla tillställning... men jag kan inte uppamma orken till det. Imorgon, när deadline hastigt nalkas skulle jag tro att det blir fart på mig. Inte så mycket att göra. Ta rätt på lite tvätt, dammsuga nedervåningen. Handla hem lite förnödenheter. Jag hinner.



Två saker... jag skaffar mig nog ett instagramkonto... och överväger en surfplatta. Frågan är isåfall: android eller windows?

läsaläsaläsa

Jag rättar nationella prov i engelska. Alltså... inte nu, men under min arbetsdag. Jag sparar uppsatserna till sist eftersom jag vet att de kommer att ta mycket tid och kräva en annan uppmärksamhet och koncentration av mig än vad Listening/Reading gör.

Nu har jag rättat L/R för tvåorna (ENG06). Under läsåret har jag ibland känt att vi borde lyssna mer och kanske inte läsa fullt så mycket. Vi har läst skönlitteratur, nyhetsartiklar, lyrik, annonser, debattartiklar, insändare och whatnot. Skrivit mycket också. I alla möjliga genrer. Och jag har, som sagt, tänkt att vi kanske borde lyssna mer på engelska i olika former. Men... när jag nu rättar visar det sig att så gott som genomgående har eleverna klarat Listeningdelen klart bättre än Readingdelen, av provet.



Vad kan jag dra för slutsatser av detta? Att eleverna faktiskt lyssnar väldigt mycket till målspråket utanför skolan (musik, filmer, onlinespelsprat, teveserier etc etc) men att de läser betydligt mindre och att jag måste ge dem möjligheter att kompensera det ännu mer nästa läsår? Kanske är det så. Det tål att fnulas över. En kan ju knappast läsa för mycket, eller hur?

Det är något av det bästa med den här tiden på året; att med nuet pinfärskt i minnet planera framåt!


lite toning, tack

Igår kväll, just när jag lagt mig, lyssnade jag på Bob Hansson som delade sina Tankar för dagen, i P1.

Han pratade om känslor - vad annars? Om leendet som alltid dyker upp när någon mår... dåligt, är ledsen, om skratten och om att tillåta oss själva att känna inte bara glädjen utan också sorgen. Att inte ständigt förminska oss själva. Att tillåta oss att... leva. Och han citerade denna sköna käftsmäll av poeten Christine Falkenland:

"Nu är jag trött på att tona ner mig, 
nu får de andra se till att tona upp sig"

Just så. Våga ta plats. I glädje som sorg. 

Vill du läsa Bobs tankar så delade han dem i sin blogg igår. Du hittar den här. Och vill du hellre lyssna hittar du en länk till programmet här.

tisdag 14 maj 2013

nä...

... jag tror jag avvaktar. Med att säga vad jag egentligen tänker och tycker. Jag tror att det är en del av mig som utvecklats. Mognat. Den att tänka efter. Före.

Det hjälpte att skriva ett långt inlägg som jag sparat. Kanske släpper jag det endera dagen. Det handlar om något som är viktigt för mig och om något jag absolut inte förstår. Som jag vill ha klarhet i. Andras tankar om. Någon form av lösning på. Annars håller det inte. För mig. Och, troligen, inte för en del andra heller.



Apropå ingenting: idag ringde jag till Bob Hansson. Men han hade telefonsvararen på. Nu är det hans tur att ringa mig.

avvägning

Medan jag funderar på om jag ska ta det så kallade bladet från munnen och skriva mitt hjärtas mening om ett och annat kan jag meddela att mina pioner nu står på plats i "rabatten" åt framsidan. Solen skiner och luften känns frisk och klar. Regnet var välbehövligt.

Jag funderar vidare.

Retronaut.com




nödproviant

I dessa tider behövs en extra energiboost. Jag skiter högaktningsfullt i dess artificiella framtoning så länge den gör sitt jobb.

Skrivbordslådefynd...

morgonregn

Banksy...
Det händer ofta att jag vaknar långt före jag behöver. Det gör inget. Jag ligger bara kvar under täcket och slumrar. Vid halvsex brukar jag sätta på radion vid min säng. Ibland somnar jag om, ibland ligger jag och lyssnar. Idag fick den stå tyst en stund. Istället drog jag upp täcket till öronen och sedan lyssnade jag till regnsmattret mot altantaket, och droppandet mot fönsterblecket. Tänkte som hastigast att det ju var synd att jag inte lyfte mig själv i håret och satte ner pionerna. Men sedan lät jag den tanken segla vidare. Blundade och sjönk in i regnljuden.

Lång dag idag. Börjar med nationella prov igen. Hör- och läsförståelse för tvåorna. Klämma in lektioner (så få som vi har kvar släpper jag inte mina klasser till någon vikarie...), börja någonstans i rättningshögen... avsluta arbetsdagen med APT. Chefen skickade ut dagordningen igår. Den hade en enda punkt: de sista veckorna. Det lär bli en lång punkt.