lördag 7 december 2013

helluva najt

En annan tid, en annan plats
Jag somnade inte alltför sent igår kväll. Det är en lyx att kunna unna mig att vara uppe lite längre och veta att inga väckaranordningar kommer att störa min goda morgonsömn - och att Lundströms bokradio finns på podden om jag skulle sova bort radiosändningen. Jag har inte superkollen Allan på hur det funkar med sömnrytmer men jag tror att man efter en stunds sovande på tidiga natten sjunker ner i en ganska djup sömn. Så är det i alla fall för mig. Därför är det extra obehagligt att vakna en meter ovanför sängen, någon timme efter insomnandet, medan larmet tjuter på brutalvolym på nedervåningen... Hjärtklappningen var inte att leka med, kan jag säga. Jag stänger av oljudet med fjärrkontrollen men är jag dessutom undrar varför larmcentralen inte ringer och frågar vad som står på ser jag att det inte finns nätåtkomst på mobilen. GAH. Medan hjärtat försöker skjuta sig självt ut i omloppsbana runt sovrummet startar jag om den och sipåfan om inte jag får kontakt med omvärlden igen. Missat samtal från sagda larmcentral. Jag ringer upp och pratar med en kille som säger att han kollat kamerabilderna och att allt är lugnt och stilla. Hade jag inte hört av mig själv hade de skickat en väktare.

I det läget är jag glad för Facebook och Quizkampen och Instagram och Twitter och fan och hans mormor, som förströr min hjärna tills hjärtat hinner ikapp. Så småningom somnade jag ändock om och sov som en bebis tills klockan var en god bit över åtta. Jag tror jag kan ha vaknat till vid halvsex en sväng, mest bara för att jag kunde och för att det är så skönt att krypa ännu djupare ner under duntäcket och sova vidare.

Speaking of duntäcke... så måste jag nog få hit en pelletsbrännarserviceperson. Den har stängt av sig i natt igen och med tanke på att den inte blivit servad på ett par år så kan det nog vara läge. Alternativt hög tid.

Ute småblåser det, termometern visar drygt tre minusgrader ute och himlen är vackert ljusblå. Jag ler för mig själv när jag tänker på att Torsten kom tassande in i mitt rum på morgonkröken (kanske var det just där vid halvsex?) och inte sprang sin väg när jag började småprata med honom utan stannade en god stund och lyssnade, med huvudet på sned, på mitt joller. Strax dags att sätta en ljuvligt doftande lussebullsdeg. Saffran galore!

Innan vi vet ordet av är julen över och det är sommar igen! Då spelar de här goa gubbarna på SRF!

Inga kommentarer: