vedermödor - eller en latmasks bekännelse

Big mosque, Aramco Dhahran Compound

Vi författarwannabes har det inte lätt. Eller så är det det vi har? Jag försökte verkligen undvika i det längsta men har jag bestämt mig så har jag och är det dags att skriva så är det. Så efter lite avledande manövrer i form av telefonsamtal med älskade Jenny, beundrande av balbilder från likaledes älskade M&M, pelletspåfyllning, diskande och liknande kom jag mig igång och började skriva. Det var ett tag sedan sist. Det är svårt att komma in i det flödet och berättelsen så jag slängde mig bara rakt in.

En sak jag fått ta ställning till, inte minst idag, är sexskildringars vara eller inte vara. I en roman som innefattar mänskliga relationer - även kärleksdito - så finns ju sexet med. Annars vore det ju rätt märkligt (kanske att min nästa roman vara en berättelse om en kvinna som lever i celibat... men... i ett liv utan sex undrar jag om inte sexet är ännu mer närvarande..?). Det finns antagligen triljarder av riktigt kackiga sexskildringar och möjligen, eventuellt en lite handfull bra sådana - om ens det. Så jag har valt att inte låta [de presumtiva] läsarna följa med hela vägen...in.

Vännen Ulla, som är fullständigt ovärderlig som kompisläsare och kamratbedömare, fick läsa dagens skrivavsnitt och hon bekräftade det jag egentligen redan visste; det är bra men det räcker inte. Trådar hänger lösa och flaxar för vinden. De  måste fästas. Det finns en del som läsaren måste få veta. Det måste berättas. Och explicita sexbeskrivningar behövs verkligen inte. Det tackar jag för.

Så jag fortsätter. Att tro att jag skulle bli klar idag är ju rätt knasigt. Men jag är nu en god bit på väg igen. Det är popcorn och arabiskt iste med lakritssmak och hett te med kamomillsmak och lite teve inemellanåt, samt världens längsta och mest diversifierade spotifylista. Men det går framåt!

Eders [smått ryggbrutna],
-M.

Love Song - Tesla