onsdag 11 september 2013

superstringensens frånvaro

En skulle ju kunna förledas att tro att morgonens inlägg skulle rendera ett kvällsinlägg av Guds nåde. Men efter tio timmar på jobbet tror jag att jag passar på den.

Jag har haft en riktigt bra och effektiv dag. Galet mycket vettig planering har gjorts liksom arbete med mina distanselever och en hel del annat smått & gott. Minustecknen är väl möjligen en oerhörd frustration vad gäller min visumansökan (den elektroniska delen av denna är redan processad, för min räkning, av Mikes arbetsgivare men detta går liksom inte fram till konsulatpersonalen i Sth trots att de fått mitt ärendenummer och bör se att det är klart...) och en viss trötthet på/efter ett möte som varken höll tidsramarna eller kvalitetsmåttet. Det kändes helt enkelt utdraget och, för mig, irrelevant.

På plussidan befinner sig helt klart känslan av att komma hem till ett städat och fräscht hus och brevlådans innehåll: en elräkning som var flera hundra kronor lägre än väntat och - äntligen - min abaya!

En abaya är en slags överklänning/tunn kappa som sedesamma kvinnor bär, särskilt om de är muslimer. Abayorna kommer i alla tänkbara (nåja... inte ärmlösa, urringade och musikantkorta, dårå...) utföranden. Den kan vara marockansk i stilen och färgstark. Knallgul, eller kanske lila, med breda silver- och pärlbroderier runt hals- och ärmringningar och runt hela nederdelen. Eller Dubai style med lite mer figurskärning, lätt (mycket lätt) urringning och trekvartslånga ärmar i elegant blått, friskt grönt eller eldigt rött. För den välbeställda kvinnan kanske broderierna är utförda i vacker sömnad med swarovskistenar... och så vidare.

Min abaya är givetvis saudisk. Och därmed är den... svart. Fotsid i ett tunt syntetiskt tyg. Hellånga ärmar. Fast jag hittade en med svarta påsydda band med lite glansig effekt. Som alla abayor med självrespekt levererades den med matchande sjal. Den luktar gott... lite som rökelse, men utan att doften blir alltför påträngande. Och den har ett tungt fall som gör att den är skön att ha på sig.

Faktum är att det finns dagar då jag gladeligen skulle bära min abaya även här hemma i Byn. Sjalen också - ifall jag kanske har en bad hairday, till exempel...


8 kommentarer:

ming wan lee sa...

i den outfiten kommer du lätt att hitta din hjärtans kär. Lätt! ;)

magda sa...

Hoho! :D

ANNA sa...

Undran kring en praktisk sak... Hur är det att andas under sjalen som går över munnen?

magda sa...

ANNA> Tyget i slöjan är tunt och lätt och utgör inget hinder för andningen. Tvärtom kan jag tänka mig att det är rätt bra i ett kruttorrt, dammigt klimat.

Å andra sidan finns det säkert tjockare slöjtyger som nog enbart är jobbiga...

Anonym sa...

Så, om du nu skulle råka visa en hårtest därborta, anser du då - i religionens namn - att det är fritt fram att våldta dig? Här - eller där?

Du skriver det själv "som sedesamma kvinnor bär". Sedesamma,ärbara, de ickevåldtäktsbara. Vi andra som inte är muslimer, som inte vill dölja håret efter religiösa påbud får "skylla oss själva" om vi blir våldtagna eller sexuellt angripna enligt denna religiösa princip som därför påverkar ALLA i ett samhälle. Det är inte en fråga enbart för muslimer om muslimska män har en inställning som säger att obeslöjade kvinnor är horor ( som "kan" våldtas )

Vad tycker du egentligen om en sådan religion? Hur tycker du att vi skall förhålla oss till en religion vars manliga anhängare utpekar sig själva som våldtäktsmän som blir till sig i trasorna av lite kvinnohud? Och vars kvinnliga anhängare åläggs ansvaret för mäns beteende genom att bära det du nu "stoltserar" med på din blogg?

Och ifrågasättandet av denna misogyni (och misoandri märkväl, eftersom män generellt utmålas som ociviliserade monster som inte sexuellt kan behärska sig i närvaro ens av en fyraårig småtjej)
kallas för "islamofobi".
Skulle vilja hävda att denna "fobi" är befogad och alls icke irrationell...akta dig för muslimer, de våldtar dig om du visar håret!

magda sa...

Jag besvarar inte anonyma inlägg.

ming wan lee sa...

bra där, Magda!

Anonym sa...

Den numera smått klassiska strategin att fega ur när man inte kan försvara en människofientlig religion utan att framstå som en aningslös, naiv imbecill

Men tack för klargörandet! Nu vet jag att du aldrig skulle besvara eller tilltala en niqab- eller
burkaförsedd individ i all sin... anonymitet.

Vad skulle DO säga om det?
Ganska mycket har jag hört... :-}