there's a crack in everything... that's where the light gets in

Sitter i skymningsmörkret på altanen. Tända ljus överallt och en inte oäven doft av rökelse från myggspiralerna. Te i glaset, men inte iskallt ikväll. Mjuk och varm sjal över axlarna och grannars skratt och prat på avstånd.

För betraktaren ser det ut som jag sitter ensam men jag för ett samtal med en mycket god vän på - just det! - Facebook. Det geografiska avståndet oss emellan utgör inget hinder för ett gott samtal i kvällen. Nätet skapar oss en möjlighet att överbrygga. Umgås.

Där jag sitter låter ljudet från festivalen just nu som om jag satt under bildäck på en stor färja. Ett rytmiskt muller, bara. Så jag skruvar upp volymen på stereon så jag inte missar Leonards röst och den alltid lika fantastiska lyriken.

Light As The Breeze - Leonard Cohen