I början av min [numera] dagliga runda får jag sällskap av Jenny, via telefon. Vi pratar om Hugh Jackman, jobb och framtidsplaner. Jag märker att efter bara några minuter börjar jag bli blöt i håret och på underarmarna. Kletigheten är maximal och det är faktiskt inte alls särskilt trevligt att vara ute och röra på sig. När vi lagt på ökar jag tempot något men ryggen påminner mig om min dödlighet så stegen blir korta. Minsta lilla motlut känns i korsryggen. Men jag gör det. Jag går mina knappa fyraochenhalv kilometer och det känns galet bra.
I fem veckor har jag alltså haft föresatsen att träna/promenera/powerwalka/cykla/whatever minst 30 minuter om dagen. Hur det har gått? Ptja... jag har varit aktiv 30 av 35 dagar. De flesta dagar betydligt mer än 30 minuter. Det börjar sakta, men säkert, kännas som något jag vill fortsätta göra samtidigt som jag börjar känna prestationstvånget släppa. Det viktiga är att jag gör något - inte att jag varje gång gör det fortare eller längre (även om jag givetvis vill förbättra mina prestationer efter hand...).
Så jag fortsätter väl, då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar