torsdag 23 maj 2013

axa

Jag hann iaf med ett kapitel innan jag somnade...
Fatta ångesten när jag vaknade i morse och upptäckte att där min hjärna brukar bo fanns det nu bara havregrynsgröt. Det ordnade till sig som det brukar, med dusch, lätt make-up och kaffe men det tog ovanligt lång tid och jag lider fortfarande av efterdyningarna av grötmetamorfosen. Jag läser FB men orkar inte riktigt ta in allt där. Dock delade jag en FB-väns uppmaning till folk att kolla sidor de *gillar* innan de gillar dem. Flera i min vänlista har, intet ont anande, gillat en grupp som säger sig stötta polisen i Husby och rentav har lagt upp polisens webbadress men vars admin bl a säger så här: "Vi fördömer kriminalitet och självklart är vi Sverigevänliga - det är friskt att vara nationalist och patriot". 'nuff said.

Sedan hör jag nyheterna och det är Rågsved och Husby och Skogås och whatnot och jag har fortfarande den där känslan att det inte enbart handlar om arga unga mäns (och någon kvinna) med obefintliga framtidsutsikter protester mot ett skitsystem, utanförskap och omöjligheter utan också om ren förstörelselusta. När jag jobbade i förorten brukade en del av killarna säga att det var kul "när man får snutjag". Som en slags chickenrace. Visst - de hade inte mycket annat att roa sig med, kan en tycka. Inte mycket spelade någon roll. Men det fanns, tyvärr, också en hel del offermentalitet och spelande på på denna. Och offerkoftor är missklädsamt på alla. Andra tog vara på sin nya möjlighet till utbildning, engagerade sig i sitt närsamhälle, i idrott, i musik eller andra intressen och gick vidare med sina liv. Någonstans finns ett personligt ansvar också. Eller..?  

Och så en ihjälhackad man i London, då...

Men, som sagt, klickar av havregrynsgröt svävar fortfarande omkring i det svindlande tomrum som är mitt huvud just nu.. Måste nog ha mer kaffe. Nu.

In The Eye Of The Sun - The Doors  

PS. En i Emmajävlaboda boende vän kommenterade på FB att han vid flera tillfällen sett glada (fågeln, alltså... möjligen också glada människor? ;)) i och runt Byn. Najs!

4 kommentarer:

Josef Boberg sa...

Hej Axa,

Apropå Din bloggs namn - så Googlade jag på ”livets bok” - och meddelandet kom upp: ”25,500,000 results (0.09 seconds)”. Men Google har ju sina begränsningar - för varje enskild människa på jorden (f n drygt sju miljarder) har ju sin helt unika ”livets bok”.

Apropå grötmetamorfosen - så hoppar jag sorgfälligt över den sedan mer än tre år tillbaka - och det har varit ett lyft för mig.

Men vaddå... - Wi är ju alla olika.

Ha det BÄTTRE och BÄTTRE !

önskar Josef

magda sa...

Vet du... det var just så jag tänkte när jag namngav bloggen. Det här är mitt liv och i den här berättelsen är det jag som är hjältinnan - men alla har en berättelse och alla är hjältar och hjältinnor i sina egna liv.

Och jag älskar havregrynsgröt - i magen. ;)

Allt gott!

Josef Boberg sa...

Jo... - Magda - tänk ifall ALLA såg sig själva som hjältinnor/hjältar i sina egna liv - hur annorlunda skulle då ej världen kunna bli.

Mååånga ser ju på sig själva som offer för omständigheter som dom ej rår över - och det är ju ingen höjdare precis - för det blir ju ett slags tänkande som: "Jag är född som underordnad/slav och skall så förbli !".

”TA DITT LIV I DINA EGNA HÄNDER OCH VAD HÄNDER ? NÅGOT FRUKTANSVÄRT – DET FINNS EJ LÄNGRE NÅGON ATT SKYLLA PÅ !” - slut citat härifrån.

Fan vad många år av mitt livs som gick åt helvete - därför att den vuxenvärld jag föddes in i ej förstod att prägla mig så. Men vaddå... - gjort är gjort - och: ”Skuld är ett säkert tecken på att wårt tänkande är onaturligt.”

Så numera vilar ingen skugga över mig själv, min föräldrar, andra vuxna, skolan osv - för det.

Livet i kött är ju till för att dag för dag levas här och nu - och det är ju som princip OMÖJLIGT - ifall jag ägnar mig åt att ständigt och jämt ”gråta över spilld mjölk” - som jag ser det.

Som folkpensionär så ser jag mig själv nu som i mina bästa år - och har hela livet på mig att varje dag leva här och nu.

Kan det vara mera perfekt ?

Ina sa...

Mmm..det där m havregrynsgröten känner jag igen..den har befunnit sig i min hjärna mer el mindre sen i februari. Längtar till den dagen när jag faktiskt kan läsa en bok igen..nu blir jag sååå sömnig efter bara en sida :(.
Ses senare vännen! Kram