fredag 5 april 2013

barbie & ozzy

God morgon, världen... Håhåjaja... sol nu igen. I natt drömde jag att mina fönster var nyputsade. Det kan ju bero på att jag och Linus pratade en lång stund igår kväll...Undras om han kan lockas att göra det mot kanelbullar och lasagne?

Min rygg gör ont idag. Jag vet faktiskt inte vad jag kan ha gjort, eller inte gjort. Förr i tiden hade jag ofta ont i ryggen. Ryggskott och sådant, men det var när jag var typ tjugo. Sedan liksom bara det försvann. På den tiden skulle en äta starka värktabletter och vila. Nu ska en istället hålla sig rörlig och aktiv. Så det får väl bli dagens plan, då.

Förr i tiden kunde en också leka med Barbie vid den mogna åldern av 10-11 år. Det gjorde jag och min bästis Eva (vad vi lekte med dockorna, på slutet, går jag inte in på...). När vi inte var ute och red på hennes ponny Ripple. När jag tänker tillbaka på den där tiden inser jag att jag, i vissa avseenden, levde som i en bok i Wahlströms bokserie (ni vet den med röda och gröna ryggar). Det var jumpande på isflak och Riktiga hästar och får som lammade och Smyga På Grannen och två egna hundar och skridskoåkning, med tillhörande isprinsessedrömmar, på frusna märgelgravar och hopprep och twist och kattungar och Mysterier och våffelfrossa om lördagseftermiddagarna och inte märkas på skolbussen och flärpar på cykelekrarna så det smattrade tufft och små rosa plånböcker med speglar i och Hemliga Klubbar och plocka maskrosblad till kaninerna och en jätteläskig affisch om kolonialisters och kapitalisters utsugande i Afrika på insidan av min garderobsdörr - jag fick den i skolan...

En annan bästis på den tiden var min faster Mite, som var två år äldre än jag. Det var kul när hon kom och hälsade på men ännu kuligare att hälsa på hos henne i Den Stora Staden (Borås...). Kuligare och lite spännande. Mite hade också Barbiedockor men vi lekte inte längre med dem - åtminstone inte när jag uppnått den mogna åldern av 12-13. Då hade det blivit barnsligt. Det som däremot var intressant var att hon hade en egen skivspelare och alltid några nya skivor. Farmor Maja använde antagligen också den där spelaren eftersom hennes Gunnar Wiklund- och Artur Erikssonskivor stod bland Mites skivor.


Det var hos Mite jag första gången hörde det här bandet...


I samma ögonblick var det kört. Mina ögon - och öron - hade öppnats för något så tufft att det var helt oerhört. Så hårt att jag knappt kunde stå upp. I samma veva hittade jag sedan Deep Purple, Led Zeppelin, Jimi Hendrix och... Frank Zappa. Kärlek. Evig.

Eva bor idag i Los Angeles där hon är en framgångsrik tandkirurg och Mite träffar jag på släkthappenings varannat år eller så - träffar där vi obönhörligen börjar höra till den äldre generationen. Jag tror inte hon lyssnar på hårdrock nuförtiden... Själv kan jag inte sluta.

2 kommentarer:

Silke sa...

Du, vilken bra historia! För övrigt har jag också hört ryktas om skumma lekar med barbie - och dockhus!

magda sa...

*host*
Jag vet inget om några dockhus... ;)