men... älska helger, liksom

Nina Björk talar klokt i min radio om hur glada vi blir när vi får bidra med något litet till en mer hållbar utveckling. En använder duschhandduken på hotellet mer än en gång och riktigt känner hur duktig en får vara. En lägger sitt komposterbara hushållsavfall i den av kommunen tillhandahållna bruna papperspåsen och känner sig lite godare, lite bättre - och expanderar den till sina goda grannar som också har bruna soptunnor att lägga sina dito papperspåsar i. Hon drar slutsatsen att vi (ja... du vet... du... jag... de flesta andra...) gillar att dra våra små medborgerliga bidragsstrån till denna ekologiska feel-goodstack. Och... om myndigheterna vågade kräva lite mer av oss i den vägen skulle vi mest troligt svara positivt på det.

Jag känner igen mig. Och jag tror faktiskt att jag kan hålla med henne om det. Jag tror på människans inneboende vilja att göra det som är rätt och bra, likaväl som vi vill lyckas, vill bli sedda och få en erkännande klapp på huvudet - rätt om den kommer från en själv.

Lite sent att tukta äppelträden nu...

Annars är det dramatik här i kvarteret just nu. Här syns ju aldrig några katter (även om jag ibland ser spår i snön av en, vid min kökstrapp) och nyss var det plötsligen två som spatserade nerför gatan. De gick på varsin sida och stannade hela tiden och spanade på varandra. Efter en stund kom de tillbaka. Den ena slank in och gömde sig bakom en grindstolpe och den andre struttade stelt och smått smygande efter, med lite sura jam. Först trodde jag de var två antagonister, men så kom jag på att det troligare handlar om någon slags frieri. Åh... The Twisted Sisters of Mercy hade regerat i dessa kvarter...

... och det är söndag. Det är sovmorgon och ledighet och sol på en oändligt blå himmel och inga planer och frihet. Dessutom är det från och med idag sommartid, vilket känns rätt okej ändå - om än lite märkligt med tanke på att det inte ens har blivit vår än...

Like Janis - Rodriguez