Just när jag ska hiva benen över sängkanten kommer jag på att jag inte vill. Jag vill bara krypa ner under täcket igen och stanna där. Ligga och läsa precis hela dagen. Dricka varm chåkla med vispgrädde. Bläddra i glansiga magasin och drömma om våren. Sådär som jag faktiskt aldrig skulle göra, ens om jag vore ledig.
Men så står de där, Jante och Luther, och petar på mig med varsin vass pinne. Och jag går upp. Huttrar lite. De senaste dagarnas envetna blåst har tryckt in kylan i mitt Hus och det är faktiskt inte jättevarmt trots att pannan mullrar nere i källaren. Efter varm dusch och med en kaffemugg i handen känns morgonen ändå överkomlig och jag tänker att det blir en bra dag idag också.
Dessutom är himlen blå igen och kanske blir det som de säger på väderleksrapporten - att det ska bli soligt idag. Jag väljer att tro på det. Och peppar mig med lite musik. Det har varit väldigt mycket böcker och läsning ett tag. Dags att lägga lite mer tid på musiken tror jag...
4 kommentarer:
Det är ju fantastiskt att du redan har skrivit vid den tid jag kliver upp. I övrigt hade jag precis samma känsla i morse - flykt. Även här var det Luther som segrade :-)
Jag kan inte stressa om morgnarna. Jag bor 3 minuters väg från arbetet och skulle antagligen kunna sova till sju och ändå vara på jobbet kvart i åtta... men jag älskar mina långa, tysta mornar... nyheterna... kaffet... de tända ljusen... skrivandet... slösurfandet...
Fint att kicka igång med Cream direkt på morgonen. Så pigg är inte jag kl 6...
Det funkade bra!
Skicka en kommentar