second breakfast och början till slutet

Linus i ottan. © M.Ronnby

När telefonen börjar låta mitt i natten blir jag helt förvirrad. Vad är det som låter? En telefon? Vems? Min? Men... varför? Klockan är ju bara... jag kisar och blinkar... kvart i fem?

Sedan kommer hjärnan ikapp och jag kommer på: Linus kom med tåget igår kväll och ska upp ur bingen så att han är vaken och frukosterad när kusinen Anton och hans flickvän kommer förbi vid halvsex och plockar upp honom för vidare befordran Hemsedal och några dagars snowboardande.

Jag knackar på dörren till gästrummet och går sedan ner i köket och fixar en kanna kaffe, sätter fram bröd och lite pålägg och tänder ett par ljus. Så småningom vacklar han sömndrucken in i köket och börjar sakta vakna till liv. Vi hinner kramas lite och han äter och vi småpratar lite lugnt om resan tills ressällskapet anländer, får en mugg kaffe och macka de också, och sedan åker vidare.

Om jag skämmer bort honom? Ja, det är klart jag gör. Jag kunde ju legat kvar och sovit gott men min livsfilosofi gör att jag tar varje möjlighet att umgås med mina barn. Vi bor så spritt att en aldrig vet hur långt det kan gå mellan gångerna. Så jag väcker, brygger och plockar fram. Kramar och tänder ljus. Offrar mer än gärna någon timmes sömn.

Vi har bara ett enda liv och det måste levas så rikt och fullt som möjligt. Inga kônstigheter, som de säger här i Värmland.

När de kört vidare gick jag och la mig igen. Somnade om och sov gott tills niotiden. Nu är det kaffe igen. Tända ljus. P1. Fyra lediga dagar kvar. Vad ska jag göra av den här? Jag tror jag ska göra mig i ordning ganska snart och sedan köra in till stan. Ta med mig minipc:n i väskan och sätta mig på ett fik och påbörja avslutningen av "boken".

Så får det bli.