med själen fylld

Vackert1. M. Ronnby CC

Jag var tidig in till stan igår, så innan jag skulle träffa Ingalill ägnade jag en god halvtimme åt KBT. Jag var på Åhléns bok- och pappersavdelning... åh.. de hade tokrea... halva reapriset på massor av block, pennor och andra härligheter. En lång stund (den kändes åtminstone lång) stod jag och höll i ett tufft kollegieblock men sedan sa jag till mig själv, med lite sträng röst, att jag redan har en massa block och skrivböcker och att jag verkligen inte behövde det här.

Och så la jag tillbaka det och gick vidare.

Sedan gick jag in på både Indiska på Drottninggatan och det som ligger vid Hötorgets sydvästra hörn, där Gamla Brogatan börjar. Gick omkring och tittade på puffiga kuddar, nöp lite i mjuka klänningar och klirrade lite med halsband och örhängen. Efter en stund tyckte jag det blev för varmt och gick ut igen.

 

Vackert2. M. Ronnby CC

Träffade Ingalill och vi styrde raka vägen mot Citykyrkans café, tre våningar upp i den gamla byggnaden på Adolf Fredriks Kyrkogata. Jag har varit där förut. Bland annat vid ett par tillfällen med elever som jag och elevassistenten och fina kollegan Ray ville skulle se att det finns mer än McDonald's och Wayne's om en vill äta och fika.

Det var Ingalill som en gång tipsade mig om detta ställe och det är verkligen en skatt, mitt i stan och kommersen. Minst fem meter i tak, pelare, förgyllda stuckaturer, djupröda sammetsdraperier och skön stämning.

Så fullständigt otrendigt och hipsterbefriat att en vill göra en liten frivolt på det stora parkettgolvet. Därtill har de smarriga sötsaker, ett schysst salladsbord (deras coleslaw på rödkål var ljuvlig!) och enkel, god mat.

Vi valde båda den vegetariska lasagnen som jag kan rekommendera även till de mest devota carnivorer.

Vackert3. M. Ronnby CC

Så flöt eftermiddagen förbi och undan i goda samtal, uppdateringar på livet med allt vad det innebär. Förtroenden och tankar. Och så en promenad längs Drottninggatan och genom Gamla stan ner till Slussen, där vi tog tunnelbanan vidare och jag hoppade av vid Skanstull för att gå hem till Solbritt.

Alltid lika roligt och viktigt att träffa Ingalill och det kändes som att vi kunde fortsatt i många timmar till. Det får bli nästa gång...

Solbritt bor med sina tre pojkar i en ruskigt trivsam femrummare. Roliga vinklar och vrår och spännande blickfång, där jag nog fastnade mest för två actionfigurer: Action doll Jesus och Action doll Moses. Och så massor av fotografier och böcker och ett vardagsrum med tre stora, härliga soffor.

Pojkarna var hemma när jag kom, men på väg ut, så jag och Solbritt fick kvällen helt för oss själva i de där sofforna. Vi har inte setts sedan vi arbetade tillsammans och bara haft sporadisk kontakt. Många gånger har vi sagt att vi måste ses, men det har alltid kommit något emellan. Så plötsligt stod alla planeter på rad och vi kunde få ihop en träff.

Och vilken träff det blev. Förutom sushi, skvaller och resuméer av våra liv de senaste åren blev det samtal om drömmar och planer, döden, religion och tro, andlighet, skrivande och resor. Resor, resor, resor. Solbritt har rest hela sitt liv och är då inte färdig än. Hon har besökt några av de platser jag själv vill besöka och gjort en del av det som ännu återstår för mig... och jag har å andra sidan besökt en del andra hörn av världen. Kanske blir det så att vi faktiskt gör en gemensam resa under det här året. Det stora blå lockar oss båda.

Klockan hann bli sen innan jag tog farväl av Solbritt och tog tunnelbanan tillbaka till Fredhäll. Fylld av den varma känsla som goda samtal och fina möten ger mig. Tacksam för att jag har sådana underbara vänner.

Vackert4. M. Ronnby CC