Efter arbetsdagen är min hjärna ganska trött. På gymmet laddar den om i takt med cykeltramptagen. Det är så det funkar. Om jag sliter och svettas och får upp pulsen ordentligt under en längre tid... får jag tillbaka i form av förnyad energi. Nu är kroppen trött. Men hjärnan ganska på.
Jag har pratat med min far. Han ringde och var så glad, så glad för plattan med Mando Diao som jag skickade till honom. De var glada för den, båda två.
Och Matilda ringde jag alldeles nyss. Hon firade sin lyckade opponering och avslutningen på tre års universitetsstudier med en vän och vin ute i Stockholmsvimlet, någonstans.
Den energi jag har kvar ska ägnas åt att hänga tvätt, diska och plocka fram lite som ska packas för en helg i Stockholm. Det känns lugnt att lämna mitt Hus nu när jag fått ett larm installerat. Mindre lugnt känns det att köra uppåt när det verkar som det kan bli ganska trist väder med kyla och mer snö. Men bilen är fulltankad, spolarvätska påfylld, ny ljudbok lånad, jag har bra däck och gott om tid. Så det ska nog vara lugnt. Dessutom har jag assistansförsäkring. Utan självrisk.
När jag hängt tvätten ska jag fixa mig en mugg te och jag ska krypa ner under täcket tidigt i kväll. Igen. Det är skönt, tycker jag.
 |
| Bertil Vallien i mitt hjärta.© M. Ronnby |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar