i det lilla livet

För en stund stänger jag ner FB- och twitterflödena. Drar på mig kläder och går ut och startar bilen... låter den stå på tomgång en liten stund medan jag skottar undan och sedan kör jag en sväng med den. Enbart för att den ska bli glad och känna sig älskad. Ungefär.

När jag kör på vintriga vägar i Byns utkant funderar jag på allt möjligt. På hur mitt varm- och batteriladdarkörande knappast är särskilt miljövänligt. Men också på hur en inte kan strida på alla fronter alltid. Det är viktigt för mig att bilen fungerar över julhelgen. Då får den absolut inte bli stående på grund av en så världslig sak som ett trött batteri. Alltså kör jag. Trots att det är miljöbovigt.

Å andra sidan har jag idag ägnat en ganska betydande tanke- och ordverksamhet åt såväl skolskjutningar och ungdomars psykiska mående, som somligas förmåga att bli hysteriska så fort deras "traditioner" utsätts för någon slags förändring och dessutom har jag grunnat en hel del på skolpolitiska ting som exempelvis bedömning, betygssättning och det revirpinkande som pågår i denna sfär.

En väljer sina strider, helt enkelt.

Men strax lägger jag ner stridandet helt och hållet och ägnar ett par timmar åt trevligt glöggmingel hos god vän. Någon form av fotobevis på detta lär dyka upp lite senare.

Som uppvärmning har jag kokat risgrynsgröt så det räcker en bit in i veckan, efter vad det verkar, och avsmakat denna. Den var god. Mycket god.

Innemys. M. Ronnby, CC (by)