Jag dricker mitt morronkaffe som om livet hängde på det. Måste försöka få ordning på den där massiva klumpen kola som hamnat mellan mina öron. Hett, svart kaffe kanske kan mjuka upp?
Men jag har det bra. Mitt liv hänger egentligen, så vitt jag vet, varken på en kanna kaffe eller på en skör tråd som när som helst kan komma att ryckas av. Åtminstone inte i högre utsträckning än någon annans. Jag bor inte i Gaza och riskerar inte att få en missil i huvudet när jag går till jobbet. Eller, betydligt värre, riskerar att det händer mina barn eller andra människor jag älskar. Inte heller har jag cancer i framskridet stadium, som Fia har. Jag är lyckligt lottad. Jag vet.
Så om jag bara kan få igång min hjärna ska det säkert bli en kvalitetstisdag, det här. Jag tror jag ska lägga till lite musik till kaffet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar