I slutet av sextiotalet köpte mina föräldrar en trädgårdsmöbel i trä. Den hade nästan evigt liv; när vi köpte deras hus i Falkenberg tjugo år senare lät de möbeln gå med i köpet och den hängde med ytterligare ett antal år...
Jag minns hur jag satt en eftermiddag i den där trädgårdsmöbeln på gräsmattan utanför vårt stora gula hus i Sysslebäck. Lyssnade på radio. Plötsligt säger nyhetsuppläsaren att rocksångaren Elvis Presley har avlidit. Jag har aldrig varit något stort Elvisfan, men visst hade jag några plattor och visst tyckte jag redan då att han gjort ett och annat värt att lyssna på - särskilt hans tidiga grejer. Mitt nästan sjuttonåriga jag hade svårt att se något som helst positivt med den fete, polisongförsedde Las Vegasartisten i sina sjukt fula, vita scenkostymer. Så kan jag fortfarande känna, till viss del.
Men han var ändå en Kung och såhär trettiofem år efter den där varma augustidagen kan det vara helt på sin plats att spela en redig stänkare:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar