växthuseffekten

Salladsbasilikan (Ocimum basilicum L)

Varje gång jag går in i växthuset (dvs minst två gånger om dagen) fylls jag av en viss bävan. Jag är ingen odlingsexpert och växthus har jag bara haft en säsong (för 22 år sedan, ungefär) tills en höstlig västkuststorm fick grepp om det och vred sönder det totalt, för att sedan kasta det tvärs över trädgården. Är det för varmt? För kallt? Ska jag öppna takfönstret också? Behöver jag vattna mera? Ska jag göda? Varför blommar inte chiliplantorna än?

Jag vet alltså väldigt lite, i praktiken, om hur man får gurkor, tomater och chili att trivas och växa till sig. När jag behöver veta något slår jag i en trädgårdsbok (som känns alldeles för avancerad), googlar eller frågar någon som jag tror vet. Och ändå... Naturens kraft är enorm. Så måste det vara, för gurkorna växer så det hörs och nu har vi fullt med tomatbebisar, också.

Suddiga bebbar...

När jag går där och plockar bort tjyvskott, vattnar och andas in den tunga, fuktiga och aromatiska luften tänker jag på skolan. Där måste det också växas, utvecklas och trivas och till skillnad vårt växthus (där jag kan kasta allt misslyckat och börja om nästa år) måste det till verkliga skills för att lärandeprocessen ska fungera optimalt. Det finns liksom inte utrymme för trial-and-error-metoder.

Men det är inte bara eleverna som ska trivas i skolan. Läraren måste också trivas för att kunna fungera på allra bästa vis (till gagn för eleverna), i sin profession. Vad är det då som gör att läraren trivs? Vad är det som gör att exempelvis jag trivs? Förutom lärande elever och goda elevrelationer behöver jag svängrum att utöva min profession, jag behöver engagerade kollegor att samarbeta med och jag behöver ständiga möjligheter till utveckling. Inte enbart ämnesrelaterat utan minst lika mycket nya kunskaper och insikter om hur jag påverkar och blir påverkad i mötena med elever, kollegor och föräldrar.

Vad behöver du för att trivas gott på ditt jobb?