SPÅRLÖST FÖRSVUNNA
jag har kastat
gjort mig av med det mesta
och har inte många ord kvar
men jag överger dom inte
lämnar inte bort dom till någon
jag gör vad alla
borde göra för sina barn
jag håller mina ord tätt intill mitt bröst
och kallar in dom
när kvällarna blir långa mörka och kalla
och när dom somnat
sitter jag stilla och gör allt
för att inte väcka dom igen
dom ska få sova ifred
inte i tusentals år men i all oändlighet
och det gör mig inte längre ont att säja
att jag förstår dej som börjat
känna dej mer och mer främmande
i den här världen
jag förstår människor
som säjer att dom inte vill leva längre
och en dag är vi alla borta
spårlöst försvunna
jag har hört det hela mitt liv
jag har hört det till leda
och jag ställer inte upp
ni kan inte räkna med mej
jag har kastat
och gjort mej av med det mesta
jag behöll inte mycket
jag behöll det som faller
jag behöll en handfull snöflingor
när jag säjer till
faller dom igen
när jag säjer till krossar dom berg
(Ur Svart som silver. Bruno K Öijer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar