chez moi

Till slut kommer jag ju ändå hem. Endast en dryg halvtimme försenad. Jag har varit med om betydligt värre.

I mitt hus är det alldeles för varmt och gott. Pannan står tyst i källaren medan den gröna lampan, som indikerar att den går på el, lyser glatt i mörkret.
DÄM.
DUBBELDÄM.
Nå. Jag startar om den och den mullrar igång. Märklig maskin. Och jag får väl tidernas skojigaste elräkning nästa gång. Det ååååårnar sig.

En underbar sak är att all snö som låg tjock här när jag for, nu är helt väck! Sweet!

Men nu ska jag bejaka tröttheten och krypa ner under täcket och sova. I morgon är det saltgruvan som gäller, igen!

Bara ett long distance call, först...

(Blixt, dårå...)