En borde inte blogga när natten faller på. Typ. Men det är ett skönt sätt att liksom tömma tankarna innan jag går och lägger mig.
Öppna huset gick bra. Det kom många, vilket väl får anses som någon slags mått på framgång. Men vi borde förberett det mycket mer och haft ett något annorlunda upplägg. Men vi ska köra repris i januari och då får vi väl visa vad vi går för. Sådana tillställningar behöver inte kosta särskilt mycket. Den viktigaste resursen är tid. Tid och våra elever! Några var med i kväll, men med lite mer framförhållning hade vi kunnat ha med så många fler - våra bästa ambassadörer, ju!
Så gick mina tankar när jag sakta gick hemåt i råkylan. Det är några plusgrader ute men luftfuktigheten är hög, dimman ringlar mellan husen i kvarteret, och det blåser en lite stygg vind. men ändå ville jag gå sakta och tänka. Känna in hösten. Sparka på några få, kvarvarande löv och lyssna på kvällens ljud. Kajorna som skränar borta vid kyrkan får mig att tänka på sköna Kajans sång, med Pugh. När jag kommer in sätter jag på en kanna te, tänder några ljus och pratar lite med Semla och Lois. Vi myser lite i soffan och jag känner hur dagen rinner av mig.
Imorgon är en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar