Än är det några dagar kvar till tioårsdagen av 9/11 men tevesofforna är redan fulla av förståsigpåare och andra tyckare. Snart tio år sedan, alltså. Det finns all anledning till reflektion över hur vår värld - eller snarare vår syn på och hantering av den - har förändrats.
Men för min egen del kan jag inte låta bli att fundera över hur mitt eget liv såg ut för tio år sedan och hur det sedan har förändrats. Men jag återkommer till det den elfte.
Himlen var alldeles rosa-röd-orange när jag vaknade. Solen försökte bryta igenom molnen men lyckades inte fullt ut. Det ser ändå ut att bli en sådan dag då hösten visar sig från en av sin av bästa sidor. Att min trädgård ser ganska prydlig ut hjälper till, tycker jag. Jag har sovit ovanligt ott vilket kan bero på att Lois valde att sova i korgen i arbetsrummet och bara Semla sov i min säng. Hon sover alltid hårt, länge och stilla. När väckaren börjde spela ni-vet-vad klev vi upp lugnt och fint - alla tre. Sweet!
Måndagsmorgon. En fin dag! En dag full av arbete med sköna elever och dito kollegor, ett och annat möte och så en av veckans höjdpunkter; kören! Tur jag har in-ears i en skrivbordslåda. Jag måste lyssna mer på Klinga mina klockor så jag inte snubblar så lätt, på den. Måste sätta texten bättre på ett par ställen, helt enkelt.
Och var det inte Kalle Moraeus som skymtade där bland spelmännen också? Jag hör förresten att vi sjunger den klart snabbare! Heh. Vi är körvärldens motsvarighet till Yngwie. Eller - förhoppningsvis - inte...
Undras när/om vi ska sjunga Monday, Monday eller California Dreaming. Det skulle verkligen vara roligt!
Måndagar är Musikdagar! Nu fyller jag på kaffemuggen och försvinner iväg med the Marrakech Express (en annan önskesång)...
1 kommentar:
Åååååh! Hade helt glömt "Klinga mina klockor"!
Skicka en kommentar