Det skymmer litegrann därute och över en mugg te ser jag tillbaka på min dag.
Jag plockade upp en säck nedfallna sommaräpplen från gräsmattan och körde bort till ristippen. Hann växla några ord med Annhelen, som kom för att hämta bilen som stått sedan igår kväll. Väl hemma igen tog jag en snabbdusch och sedan dök Lohla-Marie upp, med kameran i högsta hugg. Hon fick faktiskt fotografera mig, trots att jag avskyr - verkligen avskyr - sådant. (Det finns nog bara en person som fått mig att känna mig om inte avslappnad så åtminstone mindre obekväm framför linsen och det är fina vännen Peter.) För en stund sedan skickade hon över några bilder till mig och resultatet blev förvånansvärt bra - trots att jag verkligen inte är särskilt fotogenisk.
Jag bjöd på något kallt att dricka och sedan blev vi sittandes i skuggan på altanen under ett samtal som utvecklades till att bli ett väldigt naket och ärligt sådant. Ett av de där Goda Samtalen man ibland har förmånen att få bli en del av. Förtroligt, öppenhjärtigt och djuplodande. Ingen av oss tänkte på tiden och plötsligt hade vi suttit där i nästan fyra timmar. Ett djupt mänskligt möte som inte bara gjorde min eftermiddag utan kom att bli en del av själva livet. Och samtalet kommer att fortsätta.
Efter en sådan dag har jag inget behov av andra muntrationer. Jag ska chatta en liten stund med Fanny och sedan tar jag en bok - Vintergatan går genom magen av Jeanette Winterson - och kryper i säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar