somliga går med trasiga skor...

... andra är bara optimister och tänker att några mil på asfalt säkert är lugnt med bara Converse. De får skylla sig själva. Optimisterna, alltså. Men idag har fötter och ben känts betyyydligt bättre och det trots att jag både gick in till St Paulsgatan - via älsklingsfiket Vurma vid Hornstull för vatten och kontemplation - och ikväll gick hem också, från Stadsgårdskajen.

(Vatten, (v) och Vurma...)

Däremellan var det sannerligen ingen fasta men väl ett mycket kärt möte med raraste Malin, på Litet Nystan, med stickdiskussioner, materialprat och sedermera också inköpande av helt fantastiskt garn till varsin sjal. Via lite kringelikrokar och småärenden som Malin hade bestämde vi oss för att ta oss upp på en av Söders höjder för att äta lunch på vegetariska och sjukt mysiga Hermans. Nästan framme korsade vi en liten park, uppkallad efter den man som också stod staty där:

(Mäster själv)

Den vegetariska buffén var verkligen smarrig och utsikten helt betagande! Vi blev sittande en god stund och hade det inte varit lite väl svalt och blåsigt hade vi kanske lagt rabarber på varsin hängmatta för att smälta maten.

Medan vi satt där kom vi på att vi ju satt precis ovanför Fotografiska, så vi traskade dit och såg några riktigt fina utställningar; den av Robert Mapplethorpe var i särklass den intressantaste och vackraste...

... även om jag också blev väldigt imponerad av Liu Bolins The Invisible Man. Den här var nog den allra tuffaste:

Efter många goda timmar skildes vi åt vid Slussen, Malin för att åka hem och jag för att... gå hem. Det blev en skön promenad!