onsdag 6 juli 2011

religiösa grubblerier

Strax innan lunch slänger någon ur sig en fråga till ett par andra och undrar om de är muslimer. Javisst, säger de, och så börjar vi prata om religionstillhörigheter. En av eleverna hävdar bestämt att hen i alla fall inte är kristen. "Jamen, hallå...", säger hens kompis, "du är ju konfirmerad?". "Öhm", säger elev nr 1, "vad har det med saken att göra?".

Ja, det kan man ju undra. Det är liksom inte första gången jag hör liknande resonemang. Och jag skulle vilja prata med vissa konfirmationspräster som inte bara verkar marknadsföra sina läger/kurser lite luddigt utan dessutom inte riktigt verkar nå fram med själva grundidéerna under desamma. Okej att många gör det för släktens skull eller för de hägrande presenterna. Men borde det inte under pågående konfakurs framgå vad som är själva tanken med det hela? Eller så är det väldigt många unga som inte riktigt hänger med i svängarna. Och det betvivlar jag eftersom många verkar klara annan utbildning alldeles utmärkt.

Vi fick en rolig och mycket engagerad diskussion som fortsatte efter lunchen och i något sammanhang dök ordet "talibaner" upp. En av eleverna visste att muslimer inte äter fläskkött, men att de däremot åt människokött, se det var en nyhet det. Det tog exakt 13 sekunder så hade två andra elever snappat upp det hela och redan bestämt sig för att det ligger till på det viset. Men under tiden gick det upp för den första eleven att det ju inte alls är talibaner som äter mänskokött - det är ju kannibaler...

Och så kommer givetvis den uppenbara frågan upp; vad jag kan tänkas tro på. Det avslöjar jag inte. Jag vill förhålla mig neutral i skolan och jag tycker jag får ett kvitto på att jag lyckas med det när elever ur samma kurs eller klass försöker lista ut om jag är humanist, muslim, ateist, buddhist, radikal feminist eller möjligen satanist. Jag har min uppfattning klar, men i klassrummet är jag Djävulens advokat och ser till att både negativa och positiva aspekter med alla religioner framhävs. Liksom sekulära livsåskådningar, förstås.

(Mitt religiösa skoljag)

Håhåjaja. Jag har i alla fall aldrig tråkigt på mitt arbete. Vi jobbar dessutom målmedvetet med målspråket och imorgon ska det bli ett mindre temaarbete kring diktskrivande. Vi börjar med några hörövningar (jag har preparerat tre låtar som lucktexter - det blir Eddie Meduzas Eleganten från vidderna, Leann Rimes version av Amazing Grace - för att den är så lätt att alla klarar den - och Lady Gagas Born This Way) och sedan ska de få jobba med egna favorittexter, översätta dem (det blir från svenska till engelska och vice versa samt från somaliska till svenska), göra lucktester till kompisarna (jag har plockat fram de låtar de sagt är deras favoriter just nu, på Youtube) och sedan skriva egna dikter/texter att läsa upp för varandra. Själv får jag åka omkring på inlines och serva alla...

Men det är imorgon det. Nu har jag askat ur brännaren, fyllt upp med pellets (orkade inte göra det igår) och ätit lite. Om en stund ska jag gå på en liten födelsedagsfika för en av killarna jag är god man för. Sedan är jag inte god man för just honom längre, eftersom det är hans myndighetsdag idag. Han ska dessutom flytta till eget hushåll och vad kan då passa bättre än en kokbok, i fölsedagsprickasent?

Inga kommentarer: