Morgnarna är ljusare nu, när snön breder ut sig. Ändå är jag ganska trött när det är dags att lämna sängvärmen och ta ett försiktigt tag i dagen. Men jag tar det som jag brukar; i små, varsamma steg. Först sätta på P1-morgon och kaffebryggaren och så in i duschen. Det är Fin Fredag och att välja kläder får ta en liten extra stund. Ändå blir det egentligen inget märkvärdigt. Kort jeanskjol, gråmönstrade strumpor och en stickad tunika/klänning/långtröja över det.
I köket väntar kaffet, med sin fina doft av kanel, och jag dricker det med en liten slatt grädde medan jag betalar mina räkningar (där vaknar jag till lite mer...), slösurfar och lägger lite make-up. På bordet brinner några ljus och i mina fönster lyser nu ett par adventsstjärnor. Radion och koffeinet öppnar min hjärna bit för bit.
Termometern visar fem minusgrader och när jag avverkat den korta promenaden till jobbet är jag helt vaken och klar att dra igång min arbetsdag.
Emmaboda 26 november, 2010
6 kommentarer:
Tycker du piggar upp dig på ett varsamt sätt. Du skriver varsamt om det också.
Du skriver så mjukt att jag går ned i varv av texten. Tack för insyn i din vardag.
Själv har jag tre sjuklingar hemma som kräver massor av uppassning.
Trevlig helg
Vardagsberättelser är alltid lärorika.
Mysig morgon, en annan hinner knappt vakna innan man springer till spårvagnen:)
Tack för värmande ord.
Mina morgnar är... mina. Resten av dagen... kvällen... natten... ger jag ofta åt andra. Men morgnarna är... mina.
Stillsam, fin vardagsbild.
Skicka en kommentar