onsdag 17 november 2010

av bara farten liksom

Strax innan jag gick hem från mitt arbete konstaterade jag att min kaffemugg var ren. Det kan bara innebära en av följande två saker:

1. Det är tidig morgon
2. Jag har inte hunnit fylla på den. På hela dagen.

Det i sin tur innebär - eftersom min klocka visade på ungefär 15.30 - att detta har varit en synnerligen upptagen dag och att jag alltså inte tog (eller snarare: glömde) lunch heller. När jag nu skulle ha hunnit klämma in den. Fast det har varit en bra och rolig dag och då funkar det, ju.

Jag hade alltså ångan uppe och skyndade mig hemåt. Gick vägen om affären och köpte lite grönsaker och ingredienser till LCHF-bröd. Receptet hittade jag här.

Nu står brödet i ugnen och när det är klart åker en kyckling in istället. Tända ljus brinner här och var i mitt hem och morgonens rena tvätt ligger eller hänger på sina respektive platser. På mitt köksbord frestar Mattias Gardells senaste, Islamofobi, som låg i brevlådan och väntade när jag kom hem från jobbet. Den ser jag mycket fram emot att ägna en lång, skön helg åt. Dock inte den närmaste helgen, då jag ju ska åka upp till Oslo för att mysa med Johanna och Jenny! På tåget får någon tunnare, lättare bok följa med – kanske Kate Jacobs Knit Two? – tillsammans med iPoden som både är laddad med all min musik och med Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann.

Om en stund kommer Mannen hit efter jobbet och vi ska förmodligen göra vad vi brukar göra på vardagskvällarna; så lite som möjligt. Tidigare idag tänkte jag att jag skulle föreslå honom en promenad efter middagen, men nu vet jag inte… jag är trött… har mjuka, sköna men inte särskilt varma träningsbrallor på… och det är kallt ute…

Dagens snackis har förstås (bland annat) annat varit vem den unga kvinna är, här i Byn, som kallar sig Laserkvinnan. Jag vet. Jag vet till och med något om hennes familjeförhållanden och var hon bor. Det är ingen jag känner. Ingen jag vill känna, heller. Men Byn är liten och dessutom finns Flashback. Jag har inte letat - men man har ju öron. Jag kan bara tycka att det verkar vara en tragisk och sorglig människa.

Inga kommentarer: