onsdag 18 augusti 2010

vänskap

En del långa och djupa vänskaper är som kärleksförhållanden. Med några skillnader. En av dem är att man inte gör slut när maskineriet ohjälpligt börjar rosta ihop utan har överseende - eller står ut? - med sådant man inte skulle tolerera i en kärleksrelation. Är det det som är vänskap - eller..?

3 kommentarer:

ANNAANNA sa...

Ibland glider man isär, ibland står man ut, ibland skiljs man för ett kortare eller längre tag och hittar tillbaka till varandra på ett annat vis, senare...

Men visst kan man "göra slut" med en kompis, om det är nödvändigt...

Lilla gumman. sa...

Tycker det beror på hur nära man står sin kompis. Är dett till exempel någon man träffar i det dagliga, kanske till och med en kollega, ja då är det nog lättare med överseende. Man tar den "enkla" vägen. Skitjobbigt att behöva träffa denna kärring varje dag om man har gjort slut med henne, men tvingas samarbeta i arbetstiden. Då är det väl enklare att bara ha lite överseende och låta henne "fade away" lite grann.

Med ett kärleksförhållande är det svårare att fejda awej, man har så mycket "tillsammans". Fast samtidigt kan tanken på att gå isär (och allt det jobb den vill innebära i processen) göra att man kanske låter det glida in helt i det sista?

Kat sa...

Jag har en sådan vänskap. Just nu står vi i varsin ände av världen och det är hemskt mörkt. Baserat på tidigare erfarenheter i just den relationen är jag dock ganska säker på att tiden kommer leda till en soluppgång, liksom den alltid gör. Vi har "gjort slut" många gånger, men det tycks aldrig bli helt permanent. Antagligen för att vi inte VILL egentligen.

I mitt fall kan jag inte föreställa mig att personen ifråga permanent skulle försvinna ur mitt liv även om hen ibland går mig på nerverna. Vet inte varför. Det bara ÄR så. Har alltid varit så, som om vi är bundna till varandra. Det kanske finns för många minnen och för mycket bagage för att vi ska kunna släppa varandra.

Skillnaden kanske är att man kan undvika vänner på ett helt annat sätt än en kärlek. När man inte orkar med varandra sätter man upp en mur och undviker varandra för ett tag, men det kan man väl inte riktigt göra i ett kärleksförhållande? Så när man väl går varandra på nerverna i ett förhållande är det kanske enklare att bara avsluta relationen istället för att arbeta på den. Kanske...?