Det hoppar till i hjärtat på mig när tåget rullar förbi Slussen och in på Centralen. Solen kikar fram bakom molnen en kort minut. Jag blir till och med glad när jag går genom Suckarnas Gång och noterar att allt liksom är sig likt. En ung kvinna står och håller upp Vakttornet och en inte fullt så ung man säljer Situation Stockholm (jag har fulla händer med min packning, men ska köpa mig ett ex. sedan) och jag möter hundratals människor på bara någon minut; en buddhistisk munk, en präst, killar och tjejer med rastaflätor, beslöjade kvinnor, pundare, trötta pendlare och en och annan turist. Alla är på väg någonstans och nästan alla har bråttom. Till och med jag. Fast jag inte har bråttom blir jag jätteglad när jag hinner slänga mig upp på tåget i sista sekund. Som om jag inte skulle ha all tid i världen att vänta på nästa? När jag kliver av vid Skanstull vimlar det av dem; söderfolket. Det är knallgröna skor och sladdriga koftor och orakade fyrtiofemplussare med rangliga barnvagnar, tantklädda 20-årstjejer med DraMatenkärror, kultursjalar och en och annan turist.
Nu sitter jag här i Matildas lägenhet och dricker stans godaste kaffe (jo... det är sant... nuförtiden bryggs det här...) för öppet fönster. Därute brusar och slamrar trafiken och folk pratar med och hojtar till varandra. Jag kan inte rå för att jag verkligen gillar det! Att jag blir glad av det! Å andra sidan vet jag att jag kommer att vara minst lika glad på söndag eftermiddag, när jag vänder hemåt igen.
Men nu är jag här och det finns planer för veckans alla dagar! Just nu ska jag fylla på muggen och sedan får jag se vad jag gör. Kanske tar jag bara en promenad uppåt Götgatan och är glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar