lördag 21 augusti 2010

bryta ny mark


Jag gick ut ganska tidigt i förmiddags (hon var i alla fall före elva) för att se om jag skulle få någon inspiration att göra något. Lusten fanns där men inte riktigt idéerna. Jag började med att gå ett varv med kameran och sedan tog jag mig för att skatta en del av aklejorna på sina frön. Jag älskar aklejor och tänker ha sådana i krukor lite varstans nästa år, som ett komplement till alla de som växer runt om i trädgården. Sedan skördade jag av chilin och trädde den på tråd och hängde den till torkning. Plantan blommar för fullt nu igen och jag tror vi kan få ganska många frukter till innan den ska vintervila. Det är också en plan för nästa år; att ha några plantor till, av andra sorter.


Efter att ha suttit en stund på den andra trappen (den som inte används så mycket) och irriterat mig på allt ogräs i något som inte är en rabatt men ändå är det på något vis släpade jag fram en grep, en spade och ett par krattor samt en skottkärra modell större och gick löst på det hela. Fem timmar senare (bara med korta avbrott för att dricka vatten och bistå Mannen som monterade en garageport) var allt ogräs väck. Två skottkärror fulla med kvickrotsrötter, kirskål och annat skrafs var bortkörda och allt var ansat krattat och fint och dessutom var tomatplantorna gallrade (grenar och blad som inte bär frukt utan bara skuggar och är i vägen). Snyggt och prydligt blev det - även om det ändå är en småbohemisk grej med allehanda växter och krukor - och trött och matt blev jag - inte minst i ryggslutet. Det var ju mer som att bryta ny mark än att småpyssla vilket var min egentliga avsikt.

(i en annan del av trädgården)

Det var skönt att gå in och ta en dusch efter att jag hade passat på att städa badrummet och diska också, när jag ändå hade någon sorts fart uppe. Nu donar Mannen i köket med något som kommer att bli en makalöst mustig och spännande gryta och jag ska se om jag orkar ta mig till soffan och sedan sitta där och virka och pyssla resten av kvällen. Jag är trött på det underbara sättet som man bara kan bli efter timmar av fysiskt tungt arbete. Och själen mår gott av det, den också.


Björkeryd 21 augusti, 2010

2 kommentarer:

Lilla gumman. sa...

Blir så glad när jag ser att du finurlar i trädgården!

magda sa...

Jag blir också glad av det, Lilla gumman! ;)