Igår eftermiddag, efter jobbet, körde jag ner till Norje i det allra sydvästligaste lilla hörnet av Blekinge. Känslan att rulla in genom en av gaterna, mötas av Vanja med bilpasset och sedan köra den allra, allra sista lilla biten innan jag körde ut på Norje Bokes äng. Parkera. Gå ut och bara liksom skutta lite (fast mest inombords, kanske), hiva in ryggan i husvagnen, tokkramas med Agneta och sedan tillbringa timme efter timme med tung, dånande musik ur ghettoblasters, medhavda PA:an och liknande och bara möta den ena efter den andra av vänner som jag inte sett sedan förra året. Det är lycka det. Glädje. Skratten. Kramarna. Pratet. Uppdateringarna. Vänskaperna som återupptas på bara några sekunder. Känslan av att vara med en del av min utökade familj, helt enkelt. Glömma tid och rum och sitta i en trång husvagn in på nattkröken och tjôta, eller lyssna på Accept på brutalvolym i Gråhundsbussen. Omvärlden blir verkligen väldigt oviktig för några dagar och när jag körde hemåt idag på förmiddagen, för att arbeta långt in på sena eftermiddagen, insåg hur viktig den här juniveckans totala verklighetsflykt är för mitt välmående. Jag checkade min kalender, bokade om ett omprov för en elev (tills i morgon) och förberedde allt, verkligen allt, för söndagens arbete och bestämde mig sedan för att åka ner i morgon eftermiddag igen. Och stanna. Till söndag. Jag behöver inte göra mig något dåligt samvete, jag med mina annars så långa arbetsdagar och så arbeta på söndag eftermiddag, dessutom. Så många som inte hade hunnit komma ner idag, innan jag körde hem, som jag saknat så mycket. Så mycket skönt stros och glam som jag vill vara med om. Och ska vara med om! Redan i morgon! Och på fredag eftermiddag kommer min käraste ner och stannar med mig. Man kan verkligen ha det bästa ur två världar (minst)!
Emmaboda 9 juni 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar