fredag 23 februari 2018

ledighet

Jag har sportlovsledigt. Några dagar har tillbringats hos mina tjejer, och Kristofer, i Oslo. Annars är det lugnt. Och det var det i och för sig även i Oslo. Jag ser Game of Thrones, stickar, läser, promenerar, umgås med familjen och fortsätter den lönlösa spaningen efter lägenheter.

Två dagar kvar att avnjuta.



onsdag 14 februari 2018

tack men nejtack

Barnet både beställde sig en halsduk
och valde färg och material.
Finaste alpackaull.
Jag fick lägenheten!

Och tackade nej.

Det räcker inte med bra läge och vackra fönster. Den var för liten. Visserligen luftigt vardagrum men den ynkliga matplatsen i köket och den lilla jungfruburen till sovrum hade inneburit att jag fått göra mig av med mitt ganska nya matbord, som jag gillar, och sängen eller det antika skrivbordet då bägge inte fick plats i samma rum. Dessutom var det genomgående plastmattor i hela lägenheten. Det går väl an i kök etc. (även om det inte är en hit nånstans, egentligen) men i vardagsrummet? Nope.


Det kommer fler tillfällen, har jag bestämt mig för.


måndag 12 februari 2018

morgondagen

Ser lite ojämnt ut, men det blir snyggt
när det är blockat och klart
Plötsligt lossande stickblockeringen och jag har stickat halsduk och mössa till Sigrun och nu är en islandströja in the making. Det är roligt och medan jag stickar ser jag avsnitt efter avsnitt av Game of Thrones och tänker på nästa projekt. Det är lugnt nu, på jobbet - eller så är det bara så att jag äntligen är i fas med allt och det börjar rulla på. Chefen hade uppföljningssamtal med mig idag (det ska egentligen vara ett lönesamtal, men eftersom inget avtal är klartfick vi skippa den delen) och hon sa att hon tycker jag levererar över förväntan på alla fronter. Ja, vad trodde hon? Jag sålde in mig bra, men jag sa bara som det var. Är. Om det är något jag kan är det mitt jobb. Ja, och stickning, då.

Visningen i morgon. Jag vet inte varför, men det känns pirrigt. Jag vet inte varför. Det är ju bara en jeffla lägenhet. Den har ju inte ens balkong. Jag bor bra här, och det är trivsamt att inte vara ensam. Och ändå...

onsdag 7 februari 2018

pk?

Madame Max Adolphe, warden of the death 
     dungeon Fort Dimanche. Female macoute, 
     right-hand woman of Papa Doc.
(Källa: latinamericanstudies.org/tonton)
I en annan tid kunde band på fullaste allvar ta sig namn med de mest skruvade konnotationer. Ponera att det idag dyker upp en grupp som kallar sig ISIS, utan så mycket som en glimt i ögat åt egyptiska gudomligheter, eller Pilkorsarna... Jag tror inte det skulle tas emot särskilt väl. Men 1971 kunde ett band mycket väl heta Tonton Macoute och komma undan med det - kanske med förklaringen att det också är ett voodoouttryck för liemannen. Kanske kan de det idag också? Tydligen har de, efter 45 år, plötsligt satt ihop en platta med en mix av gammalt och något nytt...

Hur eller hur snubblade jag över plattan sådär som en ibland gör när en letar efter något helt annat på YouTube och kanske var det just namnet som gjorde att jag klickade på länken? Det låter i alla fall riktigt bra, med olika keyboards, tvärflöjt sax och ett gött, lite drömskt jazzgroove. Jag är naturligtvis inte först med att upptäcka dem, men kanske inte heller den allra sista på jorden?

Men det var inte det jag egentligen tänkte skriva om utan att jag känner mig lätt exalterad då jag fått nys om en lägenhet och ska få se den nästa vecka och jag tror faktiskt att jag har en god chans! En tvåa i ett trevligt hus, bara några minuters promenad från jobbet och därmed ett riktigt centralt läge! Så snälla, håll tummarna för mig?

söndag 4 februari 2018

myshelg

Sista dagen själv med Sigrun. Ska bara lämna i morgon bitti och sedan lämnar jag tillbaka ansvaret till föräldrarna. Jag är inte alls lika trött som i fredags. Men så har vi ju kunnat låta allt ta sin tid, också. Sigrun tycker jag har fina halsdukar och själv har hon ingen, bara en sådan där fuskpolo, så jag undrade om hon vill ha en och det ville hon. En grön. Så vi for till närmaste garnbutik med självrespekt och köpte två milt ljusgröna nystan av den mjukaste, skönaste ull innan vi drog in till Malmö och Busfabriken. Där orkade jag med en dryg timme innan det vi körde vidare hem till Linus och Nathalie. Sigrun har inte varit hemma hos dem innan (samboendet är ju pinfärskt) och hon har funderat mycket på var de bor, om de har något kök och någon soffa. Nu fick hon själv se och jag undrar om hon inte tyckte det var nästan roligare än Busfabriken. Hemma igen tog vi igen oss på soffan en stund, lagade middag och till läggdagset fick det bli två extra sagor.

Min lördagskväll
Idag slog hon upp sina blå och hojtade lyckligt att det 1. var snö ute och 2. att vi skulle åka pulka. Vi kom oss ut en sväng, faktiskt, men bara på tomten och eftersom den är ganska flack går det ju bra att gissa vem som åkte pulka och vem som drog. Sedan vilade vi middag tillsammans och medan hon lekte med plus plus på köksbordet satt jag bredvid och lekte och jobbade undan de sista uppsatserna/omdömena. Man har väl simultankapacitet...

Strax dags att laga middag och sedan tar gonattsvängen vid. När barnet sover ska jag plocka fram och förbereda för morgondagens uppstart och efter det hoppas j g att det finns tid för ett avsnitt av Game of Thrones och lite stickning. Att sticka saker till små människor går ganska fort och jag har ett annat projekt som väntar. Litet, det också.


För hon har solen i ögonen...

fredag 2 februari 2018

livet som småbarnsförälder

Föräldrarna är borta fem dagar. Jag och lilla barnet hemma. Det är att smyga upp tyst och göra mig klar, på morgonen, så att jag är helt färdig när det är dags att väcka henne, fixa en macka och klä på, borsta hår och tänder och köra till förskolan. Vidare till jobbet, jobba hela dagen, hämta den lilla och så hem och fixa middag och mysa i soffan med saga, lego, plusplus, verktygslådan med den batteridrivna skruvdragaren och ibland Peppa Pig. Sedan tandborstning och bada lite och mera saga och så killa på liten rygg tills sömnen kommer. Lite egentid för att göra i ordning, plocka fram för nästa dag och sedan själv ramla i säng och efter några timmar kommer hon knatande med Herr Kanin och två nappar och resten av natten samsas vi i den stora sängen. Hon hela tiden sökandes lite kroppskontakt. Liten hand i min. Ha litet ben över ens ansikte. Eller bara ligga näranära. Varmt. Väldigt varmt. Dricka vatten. Hosta lite. Och snart är det morgon igen och vi börjar om.

Det är roligt och mysigt och jag är glad att föräldrarna utan vidare ger mig förtroendet att hålla denna lilla vid liv. Men samtidigt... jag är ganska slut. Jag förstår inte riktigt hur jag fick ihop det med fyra?

I morgon ska vi till Busfabriken och sedan blir det fika hos Linus och Natalie i Limhamn. Eller... man ska visst säga Limhamn om man vill visa lite lokalfärg.

måndag 29 januari 2018

det bakomvarande

Hämta post i månsken är fint.
Arbetsveckan är redan påbörjad. Helgen försvann som en fredagslöning, med film och arbete och Siggehäng och socialiserande (gäster i kollektivet) och veckohandling och läsning. Plötsligt var det måndag igen, och den gick ju fort, den också. Fötterna var lite ledsna så jag satte dem just i ett varmt bad och sedan ska de smörjas in med någon mjuk kräm innan raggsockorna åker på. Himla skönt och jag borde pyssla om dem mycket, mycket oftare.

Arbetet bara rusar på. Snart sportlov och sedan är det bara några veckor till påsklovet. Galet! Jag skulle kunna jobba dygnet runt, men har bestämt mig för att jag bara kan göra mitt bästa och att det får vara good enough. Eller kanske tvärtom? "Hellre en levande hund än ett dött lejon", som det gamla ordspråket säger. Och min lägstanivå är dessutom jävligt hög.

I mitt huvud snurrar tankar på en lägenhet som jag hoppas på och på planer för trevligheter. En fika med en vän i Lund, lite efterjobbethäng med kollegorna, innan sportlovet, och några dagar hos mina tjejer i Oslo under ledigheten. En mörkröd stickning som ska bli en cape till en liten människa, en Londontripp (påsklovet) och junidagar på Öland. Jag hoppas också att någon vill haka på, på en vårlig cykelhelg på Bornholm. Därutöver lite musik, några böcker och bara vara. Det räcker fint som senvinter- och vårplaner. Ja, förutom våren själv, då, som jag längtar efter.