lördag 27 augusti 2016

i min egen takt

Kirkjufellsfoss
Jag var uppe redan vid sju. Över morronkaffet bestämde jag mig för att den här dagen skulle vara en vilodag. Ja, från träningen, alltså. I skafferiet hittade jag en stor påse frystorkade sojabiffar, från Astrid och Aporna. Jag har inte smakat dem förut så jag fick för mig att preparera dem. Det visade sig bli ganska många biffar så jag tog fram lunchlådorna och en förpackning pasta, plus lite diverse pastasorter som liksom... blivit över. Jag hade en ganska stor broccoli som jag förvällde. Sedan hackade jag upp den, och en stor, röd paprika och blandade ner i den färdiga pastan. Åtta stabila lunchlådor preppade före nio! Medan allt svalnade gick jag ut och vattnade mina växter och plockade in ett gäng tomater. Linus ringde och medan vi pratade (ära vare Buddha, typ, för headset!) kom jag på att jag hade fler tomma lunchlådor och plats i frysen. Det var längesedan jag åt Guittas libanesiska linsröra så jag hackade upp ett par stora gula lökar och lät dem mjukna i lite olivolja, medan jag forsatte prata med Linus och sköljde av en laddning röda linser som jag sedan hivade ner i löken. Lite salt och någon liter vatten och så puttra fint en stund. Löjligt enkelt och det smakar lent och fylligt. Men till denna linsröra måste en äta zatarbröd så efter att vi avslutat samtalet satte jag en liten deg som sedan blev till smaskiga, doftande bröd. För att få in allt, till slut, i min lilla frys blev jag tvungen att ta tag i lite ickeveganska grejer som bara fått bli liggande där. Det mesta åkte i soporna (det var nog för gammalt, i vilket fall), men tre katter blev glada över att få lyxluncha på jätteräkor!

Inomhusväxterna har länge behövt omvårdnad så när matlagningen var klar tog jag tag i det, vek ihop ren tvätt och fick undan, tvättade några maskiner och bäddade rent i sängen (det blir ljuvligt att landa i senare ikväll), städade toaletten, dammtorkade, dammsög och våttorkade golven och trappen ner. Lite kaffe och ett par bröd till lunch, tillsammans med ett, eller möjligen två, kapitel i den sista) eller åtminstone senaste) boken av Arnaldur Indriðason och sedan kändes det som att jag ville ta itu med vardagsrummet. Plocka ihop lite bland böckerna, ta ett extra tag med soffan (måste göra det emellanåt för att de två grå hårar ner med någon slags angoraliknande ludd) och rätt vad det var hade jag - fortfarande i lugn och ro - mer eller mindre höststädat nedervåningen. Utan att riktigt tänka på det. Hängt tvätt på tork. Sorterat upp i en surdegspappershög. Tänkt. Bland annat på ett äventyr jag vill göra nästa sommar. Bestämt en hösthelg med en gammal, god vän. Suttit en kort stund på altanen i den alldeles perfekta, ljumma vinden. Fyllt bagaget på bilen med papper etc som ska till återvinningen, innan jobbet på måmdag morgon. Tackat ja till en fest.

Och hela tiden... detta lugn. Ingen stress. Inga upplevda måsten. Bara en stilla lunk. Stilla men gruvligt effektiv, uppenbarligen, när jag tillåter mig att göra saker i min egen takt.

Efter att ha tappat min telefon i golvet otaliga gånger genom åren sprack plötsligt glaset i den idag, när den ännu en gång slank ur min hand, medan jag pratade med Linus, och studsade mot altangolvet. Bra. Då fick jag äntligen tummen ur och beställa en ny och snart slipper jag bli frustrerad över allt kortare batteritid, en skärm som plötsligt slocknar, att den hela tiden hänger sig och sådant. Eftersom den dock fortfarande fungerar att använda (om än med risk för blodvite om jag swajpar alltför vårdlöst) behöver jag inte ens stirra upp mig för det. Heller.

Kvällen fick bli bakpotatis med en god röra och ett glas rött till det. Sista avsnittet av Saknad, aldrig glömd, på SVT Play. Jag gillar Nicola Walker något alldeles väldigt mycket. Trovärdig, skarp och... varm.

Imorgon? Vem vet? Men det är ju söndag och jag har ju tänkt ut en fin rutin för alla hemmasöndagar så en lång promenad blir det ju. Lite trivsamt pyssel, kanske. Och någon film frampå kvällskanten.

Apropå film... en gammal älskling... egentligen två... eller... vänta nu... tre..?


torsdag 25 augusti 2016

men varför..?

Laugarvatn. Utan mig.
Chefen frågade om jag kunde tänka mig att kommentera något i någon slags information till lärarstudenter på Linné, som är tänkt att locka hit fler VFU-studenter (och jag som trodde VFU-studenter har svårt att få bra praktikplatser?) och jag sa, efter viss tvekan, ja. Att jag aldrig lär mig. Kommunens kommunikatör kontaktade mig och ville bestämma träff, idag på morgonen, för att dels ställa några frågor - vilket känns helt okej - och dels ta ett foto - vilket inte alls känns okej. Jag avskyr att vara med på bild. Verkligen avskyr. Fan också.

Laugarvatn.
Med mig. På
avstånd. Bra.
Och så alla dessa äpplen. Transparente Blanche. Fantastiskt mjälla och söta men alldeles för många. Jag äter och ger bort men har inte en chans mot trädet. Igår fyllde jag fyra stora säckar med fallfrukt, och körde till ristippen, för att kunna klippa gräsmattan ordentligt. Och för att jag inte nödvändigtvis vill locka fler getingar än nödvändigt. Innan jag gick och la mig hade det fallit ner motsvarande en liten säck till... och då är ändå trädet knökafullt! Jag har lagt ut en inbjudan till allmän äppelpallning på facebook och hoppas det ska ge resultat.



tisdag 23 augusti 2016

gamla hjulspår


Helgen var fin och trivsam. Jag hade egentligen inte alls tänkt åka ner till Bunkeflostrand men nu blev det ändå så och därför fick jag mysa med både Linus och Rodeys. Som vanligt hann vi med att prata, promenera (Häckeberga), strosa i stan (Möllevången etc), äta gott, prata mer, fika, kolla på film, gosa och leka och busa och läsa sagor med Sigrun, en random runda på landet (Svaneholm) och innan jag körde hemåt på söndagen var vi ute på Sturup Raceway och Mike körde några heat med sin motorcykel. En ny miljö för mig, med doft av olja och bensin och ett ständigt muller. Mike hade klokt nog anmält sig till en "långsam" grupp, och han gjorde bra ifrån sig men... satan i gatan vad proffsen körde fort! Kul!

Och så var det plötsligt arbetsvecka igen. Måndag. Äntligen med elever! Det var fullt ös direkt och nu, efter mer än tio år i yrket, känns det skönt att ändå ha så mycket rutin, så mycket trygghet och säkerhet. Det behövs för alla ad hoclösningar, schemastrul, förvirrade ettor och allmänna brandkårsutryckningar. Det var gott att komma till gymmet efteråt och koppla bort allt och bara köra. Tyvärr tar rehabövningarna så mycket tid att jag fick kapa ner på lite av det andra. Mer än två timmar vill jag inte att ett pass ska ta. Idag ska jag dit igen, men då blir det cykling!

Väl hemma orkade jag bara ringa och prata med Jenny en stund, värma lite i förväg preppad middag och se ikapp en teveserie. Sedan fick det bli sängen. Jag somnade ovaggad. Allt är tillbaka som det brukar vara, alltså. Men... det känns rätt bra.


torsdag 18 augusti 2016

det rullar på

Þingvellir. Fint ressällskap!

Lättsam och chosefri kickoff med kollegorna. Vi bodde i små stugor vid en vacker golfbana, ägnade oss åt provapågolf, kubb, speedwaykrocket, poängpromenad, powerwalking (jag och två till) och att bara sitta och samtala. God middag på kvällen. Långsam frukost på morgonen och sedan tillbaka till The Mothership. Jag har diskat undan en del tråk och kan nu fokusera helt på att få till bra uppstarter i mina kurser, dvs intresseväckande (förhoppningsvis...) lektioner. I eftermiddag föreläser James Nottingham för oss. Jag har lyssnat till honom tidigare (i vintras) och ser fram emot det här - inte minst eftersom jag vet at vi ska arbeta utifrån hans idéer under läsåren som kommer och jag kommer bli ganska involverad i det.

Träningen... I tisdags blev det en rejäl powerwalk och sedan slog Träningsvärken Allan till med full kraft. Inte som ett resultat av gåendet utan det är måndagens styrkepass på gymmet. Att jag aldrig lär mig? Jag körde ju för fullt och ungefär som innan jag tog några lata veckor. Igår, efter jobbet, körde jag bort till gymmet igen och tänkte att det nog är lika bra att krossa vidare, oavsett. Plus att jag ju fick några viktiga rehabövningar (knäet), vid sjukgymnastbesöket i tisdags morse, som jag ville komma igång med. Jag tror det var en bra idé. Jag har i alla fall inte ondare i kroppen idag - men just igår var en del moment rent sadistiskt smärtsamma. I eftermiddag ska jag cykla någon timme. Det får jag göra, sa sjukgymnasten. Men inte springa på tre veckor - till att börja med...

Ösregn ute. Bra. Det behövs. Och jag har något att skylla på så jag "slipper" klippa gräset i eftermiddag. Det känns som en ganska tidig start för tända-ljus-frukost men... det är mysigt!


måndag 15 augusti 2016

början

Hvalfjörður
Jomen, det gick väl bra det här. Det är ju det gamla vanliga, förstås, med knasiga scheman och för lite och för mycket (jo, faktiskt!) utlagt av kurstid, och gruppindelningar som inte är klara och fan och hans moster. Men det hör liksom till. Det vore nog läskigt att komma till jobbet och upptäcka att allt redan var på plats och i box. Tror jag. Och jag är väl knasig, men jag tycker det är roligt att börja jobba. Inte roligt som i trevliga fester, dagar med la famiglia eller sköna resor, men som alternativ till att gå hemma och dra... Jag tänker på det ibland. Jag hoppas att jag fortfarande arbetar för att leva och inte tvärtom.

Och så har jag dragit igång gymrutinen igen. Den halva timme jag kommer att glida in senare på måndagseftermiddagarna, det här läsåret, kommer tyvärr innebära att jag måste knö med en massa andra, men det får väl svi över. I gengäld kommer jag också kunna träna en tidig morgon, varje vecka, och glida in på jobbet lite senare.

Så. Let the games begin. And may the odds be ever in my favor.

Och nu... lite skolnostalgi:

söndag 14 augusti 2016

slutet

Vaknar tidigt, men väljer att rulla in mig djupare i täcket och somna om en stund. Vid åtta är jag ändå nere i köket och har fått på kaffet. Jag har en plan för dagen. En slags höstens söndagsrutin jag vill skapa. Jag vill att mina söndagar resten av hösten (jo, det är höst nu) ska vara vilsamma och sköna. De ska innehålla en rejält lång och rask promenad, en god måltid, lite egenpyssel, eftertanke, läsning och så lite tittande på film, eller serier. Dagens runda blir nästan två timmar. Genom någon liten by och förbi en sjö och vidare in i skogen. Det doftar gott. Av goda vännen igår fick jag ett par grabbnävar kantareller och på min promenad hittar jag några fler och de får bli stommen i en krämig risotto. När jag kommer hem ser jag ett meddelande på telefonen. En vän har varit här och plockat sig äpplen. Bra. Jag kan omöjligen ta vara på ens en bråkdel av allt som börjar bli moget nu.

Så här när hela arbetsåret ska startas upp är egenpysslet lite mer omfattande än det behöver vara andra söndagar. Kalufsen är urblekt och får lite livgivande färg, liksom naglarna. Jobbdatorn sätts på laddning, träningsväskan packas och garderoben ses över. Semestern är slut och tänk... jag tycker det ska bli gott att komma igång och arbeta igen.

Ute faller ett tungt regn och katterna har smitit in i stugvärmen och lagt sig tillrätta på sina respektive favoritplatser. I fönstren har jag tänt ljus. Det är dags att gotta ner mig i fåtöljen, med en filt, och kolla ett par teveserieavsnitt. Jag börjar med Indian Summers.

lördag 13 augusti 2016

ticket to ride

Kjósarskarðsvegur, dvs 48:an

Ganska bra lördag. Var uppe hyfsat tidigt och hann pyssla undan och dammsuga innan lång caféfika med en god vän. Sedan läsa, telefonera med Johanna, boka flygbiljett till höstlig storstadsresa och laga middag till och med en annan god vän. Fin kväll med gott samtal. Mörkret faller tidigt nu och i fönstret tända ljus. Sixten gillar att ligga i mitt knä och bli killad under hakan och tjuvlyssna.

Nu väntar sängen och ljudboken. Jag måste trappa ner på läslyssningen. Det håller inte att lyssna i timtal om dagarna, längre. Ligger miltals efter med nyheter och intressanta poddar. "Måste" börja dagen med lite radio och nyheter och försöka hålla läslyssningen till kvällarna, och till träningen. Jag får väl gå och lägga mig riktigt tidigt...