måndag 24 juli 2017

på rymmen

Jo, men det kändes nästan lite så. Att peta Sigrun i säng för att sova middag, efter en förmiddag med utelek i geggamojan, och sedan köra in till Ystad för att träffa kusinen Anna, som sedan visade sig ha fått förhinder. Utan att tveka valde jag att ändå stanna i Ystad och känna staden lite på pulsen. Förfärligt många turister, if you ask me, men jag tänker att det ändå är en trivsam, ja rentav mysig, liten stad.

Jag fick med mig en lång, snygg kofta hem efter att ha strosat runt, rekat ut en frisörsalong som såg seriös ut - utan att fördenskull ta sjukt mycket betalt för att toppa -, boka en tid och sedan fika på ett litet mysigt, hipsterbohemiskt (det kändes liksom inte riktigt övertygande) café. Det är så himla skönt att bara strosa för sig själv, ibland...

Och härhemma stretade delar av kollektivet på med målning och trädgårdsarbete, medan andra (M &  M) var på jobbet. Som tack för friheten lagade jag en grym fiskgryta till de andra (jag tog undan en del till mig, redde av med havregrädde och hade i tofu istället för fisk och det fungerade alldeles utmärkt). Nu är jag dödsens trött och jag tror att jag strax ska ropa in Sixten och sedan krypa till kojs med min ljudbok som sällskap.



tisdag 18 juli 2017

kaos, pt iii

Krysseboda. My happy place.
Allt har varit galet rörigt sedan förra helgen. Min flytt och få någorlunda ordning i min del av huset och samtidigt renovering av rum och få katten att känna sig som hemma och så huset fullt av folk. Förutom Matilda, Mike, Sigrun och jag är det ju Grandma Barb, Aunt Brenda och Cousin Ciaran. Flytthelgen var dessutom Mikes gamle barndomsvän från Alaska, Brian, här och nu i helgen var Jenny och Kristofer här, från Oslo, plus att Linus och Nathalie kikade förbi på fredagen och på lördagen grillade vi allihop och då var Matildas bästis Sofie här också. Enstaka vänner kikade förbi och sa hej, gick husesyn och fick sig en kaffe också, under dagen. Ja, ni fattar... Därför kändes det som en slags lättnad när jag körde upp till Byn, i söndags, för att kolla flyttstädningen och äta middag (och sova över) hos Lena och hennes man. Igår var jag in till oralkirurgiavdelningen i Kalmar för att få öppnat en spricka i tandbenet (troligen orsakad av cykelvurpa 2008...) och det var en snabb affär (dock är jag svullen och lite öm idag, men det ser ut att läka bra och stygnen ska trilla bort av sig själva) och sedan gjorde jag några hittepåärenden i Byn, långfikade (dvs drack kaffe och läste - fick ju inte äta förrän frampå kvällen) och som sista anhalt träffa mäklaren och köparna på banken och avsluta husaffären. Nu är jag fri.

Men det kändes ändå vemodigt att lämna Byn. Denna hatkärlek... jag har ändå bott där i elva år och det sätter sina spår. Ny är det dags för nya.

Och så denna "sommar". Kallt, grått och blåsigt verkar vara grundinställningen och enstaka avvikelser i form av sol känns överraskande och nästan lite... udda. Det är synd för det är så fint här runtomkring huset. Jag skulle vilja sitta ute, sola, ha det gott, läsa eller skriva, leka med Sigrun och lyssna på det hysteriska fågellivet. Allt från små, sköra sångare till kaxiga glador. En stork har jag också sett! Istället får jag dra på mig jacka när jag måste göra mig ärenden utanför huset. Trist. Som fan.

Men.... annars är det bra. Jag har stereo igen! Kan spela mina CD-skivor! Och det gör jag! Och Sixten - numera även känd som Näbbmusbane - är hemtam nu. Går ut och in och bevakar sitt nya, stora revir. Sover gott på någon soffa mellan varven. Och jag har tre veckor kvar av min semester!


Bräkneån



torsdag 6 juli 2017

kaos, pt ii

Myspaus med Kung Sixten I, av Parkgatan, aka nussenosen
 a k a Assistenten
Det har funnits stunder, den här veckan, när jag fått lust att sätta eld på kåken. Men så är det ju när en ska flytta. Man ska liksom över den där puckeln. Och nu är det klart. Återstår bara att ta ner kökslampan, köksgardinen, skruva ner gardinstångsfästena och få ner mina stora utekrukor i ett par lådor så är jag helt klar. Om nu bara de vidtalade gubbarna kommer och bär bort kylen & frysen i källarn, sängen och annat skrafs så tror jag att jag packar in småpinaler i bilen och kör ner till Börringe i eftermiddag. Erica har redan lovat vakta katt och hus isåfall. På lördag är jag, i vilket fall, tillbaka med lastbilen.

I natt drömde jag om en god vän. Mitt hemliga hopp, på något vis. Fast drömmen handlade bara om att vi plötsligt, och överraskande, var kollegor. Och det var gott nog.

måndag 3 juli 2017

kaos, pt i

The Ocean at the End of the Lane...
Helgen var flyttkaos. Dock inte mitt, utan Matildas och Mikes. Men så är det ju när man flyttar. Någonstans mitt i känns det som om det är ett omöjligt projekt, och man tappar nästan sugen, men så plötsligt är sista lasset urlastat, saker och ting börjar finna sina platser och när vi satt där, i skenet av tända ljus, drack ett glas vin och samtalade medan Sigrun snusade så gott i mammans och pappans stora säng, tillfälligt placerad i vardagsrummet, så kändes allt plötsligt roligt och fint igen.

Nu till helgen är det min tur och jag har några dagar på mig att packa det sista. Hantverkaren Tino har just varit här och satt fast en täckplåt som blåst ner från taket, jag har pratat med en Göran som ska hjälpa mig forsla bort diverse junk, vännen Annhelen kommer förbi och hämtar de sista bokhyllorna och fikar, i morgon kväll, larmet ska monteras ner i morgon, min lilla bil ska packas med grejer som är bråkiga att ha i en flyttbil (exempelvis vattenpipan, lampor, småmattor, ytterligare några orkidéer, ett litet glasbord, en ihoprullad pusselmatta, ljuslyktor som står ute och sådant pyssel) och jag tror faktiskt att jag har styr på allt. Peppar, peppar...

Natten mellan lördag och söndag sov jag i mitt nya kombinerade sov- och vardagsrum och jag sov gott. Utan att vara det minsta New Age-ig så tycker jag mig ändå kunna känna om ett hus är varmt, välkomnande och vänligt - eller inte. Mitt hus här på Parkgatan har alltid varit det, och det nya stället känns likadant - bara så väldigt mycket större.

torsdag 29 juni 2017

rain

Grått och vått ute. Varmt och gott inne.
Nu verkar det komma häråt, det utlovade ovädret. Det blåser rätt bra och regnet smattrar mot fönstren. Förmiddagen har ägnats åt ärenden, Erica har varit här och käkat lunch, den ytterst sociale sotaren har sotat och om en liten stund ska jag dra igång en ny röj- och packsession, igen. Och så ska jag baka focaccia och fixa ihop en matig sallad att ta med ner till Börringe, i morgon. Men först ska jag kaffa och skriva upp lite viktiga grejer i min bullet journal. Sedan jag började med den faller allt på plats, inget glöms bort och stressen minskar.

I morse fick jag mejl, från nya jobbet, med min tjänstefördelning. Jag får två kurser i religion, också! HURRA!!! Det trodde de inte gick att ordna till nästa läsår, men det gick alltså och det gläder mig. Hjärnarn började dra igång, men jag plockade ner den. Nu är det semester. Tids nog ska jag börja jobba...

onsdag 28 juni 2017

det rullar på

Lite lugnare tempo på packningen idag.

Assistenten har inte varit till någon större nytta eftersom han, trött efter att ha varit ute på tjosan hela natten, mest legat och dåsat i stora fåtöljen. Men jag har ändå fått undan en del (bland annat plockat ihop och packat det som var i prylgarderoben , fått ner det sista av mina jobbgrejer i en låda och påbörjat rensning av skafferiet) och så har jag varit och hivat lite grejer på Miljöstationen, gjort några ärenden, ringt viktiga samtal, långfikat med Lena och bakat en driva kardemumma- och kaneldoftande bullar.

Det får räcka för idag.

tisdag 27 juni 2017

boxing day

Annhelen fick inte med sig alla hyllorna idag...
Att flytta är bra fysisk träning. Annhelen, som köpt mina bokhyllor, undrade om hon kunde hämta dem idag på eftermiddagen så det var ju bara att köra igång, efter morronkaffet (som drog ut lite på tiden för är jag ledig så är jag, ju). Nu är alla böcker inte bara nerpackade utan också sorterade. I lådor märkta med BOOKS, och en bokstav som avslöjar den alfabetiska ordningen, ligger böckerna som Matilda & Mike ska ta hand om. På mina kartonger står det antingen bara BÖCKER (vilket talar om att det är böcker jag ska ha i en bokhylla) - och det står det bara på tre kartonger! - eller BÖCKER REL/HI/osv för de jag ska magasinera i något framtida vinds- eller källarförråd.

Assistenten kvalitetssäkrar.
Av bara farten har jag också plockat ner spel, pussel och mina få andra små föremål som bott i hyllor och på fönsterbrädor. CD-skivorna ligger nerknökade i två tunga kartonger (alla fick inte plats så de resterande hamnar väl i någon slags randomlåda) och DVDerna har jag avhänt mig, sånär som på enstaka juveler. Även musikDVDerna. Tittar folk ens på sådana nuförtiden? Ja, alltså... någon gör det ju uppenbarligen eftersom ett par stycken hörde av sig och den som var först fick hela kassen. Jag tänker som så att har jag inte kollat på dem de senaste fem åren lär jag inte sakna dem.

Men böckerna. Nå. Jag får framledes definiera mig som något annat än en som har en förfärlig massa böcker. Läsare kommer jag alltid att vara men jag är ganska tvärsäker på att jag inte kommer att sakna all denna barlast. Däremot har jag köpt mig en CD-spelare. Spotify i all ära, men ibland vill jag spela mina CD-skivor. Vem vet? Kanske skaffar jag mig rentav en vinylspelare, någon gång?

Nu är jag ganska slut. Det får bli tidig läggning ikväll. I morgon ska jag ta prylgarderoben, städskrubben och skafferiet. Några köksskåp också. Det blir ingen avancerad matlagning mer, för min del, i det här köket.