lördag 21 januari 2017

happy birthday, älsklingsson!

Lyckan!
(Och sorgen då den sedan blev stulen.)
Polaren Frankie...
De här sova-meditationerna, då. Jag har snart gjort dem i en månad och fortfarande minns jag, nästan varje natt, att jag drömt. Ibland minns jag även drömmarna. I natt var jag på resa. Tillsammans med en manlig vän. Bodde på ett hotellrum. Vi delade inte rum men han fanns hela tiden där. Som om han höll ett vakande öga medan jag bar mig ganska odrägligt åt. Stimmade, stökade ner och öppnade dörren ut mot hotellkorridoren och bjöd in alla gäster på någon slags nattlig fest. Vi rev ut innehållet i mina resväskor och det var totalt mayhem och jag fick en rejäl ågren och då kom vännen in och ställde allt till rätta. Det kändes så tryggt och varmt och ... det är då själva FAN att jag inte vet VEM av mina manliga vänner det var, haha... Men ... detta att minnas drömmarna ... och att de nästan alltid är röriga och fulla med folk och ouppklarade frågor. Ska jag fundera över det? Eller ... kanske ändå inte.

Roadtrip till Oslo, 2015
Lördag morgon. Naturligtvis vaknar jag före halvsju. Men jag vaknar av  mig själv och kan ligga kvar i sängen, i lugn och ro, och liksom driva runt i gränslandet tills kaffesuget tar tag i mig och jag vacklar upp för morronfixen. Sedan kan jag sitta så länge jag har lust och kolla någon serie på Netflix, kaffa vidare, lyssna på radio, läsa eller skriva eller vad jag nu har lust med. Inga måsten och tvång. Me likes.

Stolt morbror!
Tid. Linus fyller 28 idag. TJUGOÅTTA! Nästan trettio år... Var tog tiden vägen? Trettio år är en väldigt lång tid men han föddes ju alldeles nyssens? Jag minns så gott som varenda liten detalj från den där dagen. Tjugoåtta år sedan? Omöjligt. Och jag blir lite svag i knäna. På dessa tjugoåtta år har så mycket hänt. Livet, liksom. Men om ytterligare tjugoåtta år ... finns jag ens här, då? DET är en läskig tanke. Särskilt idag, av någon anledning jag inte riktigt har koll på. Kanske för att jag står inför en del större förändringar?


Ute skiner solen och det kan gott hända att jag tar en långpromenad uppåt skogen. Kanske rentav att jag rundar en sjö. Jag får se. Först ska jag fylla upp kaffemuggen och se senaste avsnittet av Vetenskapens värld.

fredag 20 januari 2017

hur gör djur?

Gott med veganska tapas!
Den här veckans sociala aktiviteter har nästan varit som andras (ja, eller så som jag föreställer mig att "alla" andra har det). Förutom jobbet har jag ju tränat några gånger och då haft lite roliga snack med oldboysen, och en och annan kvinna därtill. Igår var jag hos en vän ute på Riktiga Landet och åt torsdagsmiddag (ärtsoppa och pannkakor) tillsammans med ytterligare en vän. Avslappnat och trivsamt. Idag var det AW, inne i Kalmar, tillsammans med några kollegor. Lättsamt och trevligt. Fördelen med AW är ju att man är hemma inte särskilt sent alls. Bra för mig som ofta är slut som artist om fredagskvällarna. När jag kom hem satt Sixten och glodde förebrående på mig, på kökstrappen. Han gillar att vara inne, han.

Nu lyssnar jag på Skolministeriet där "pedagogikprofessorn som bad om ursäkt" - Jonas Linderoth - samtalar med en reporter. Jag har läst hans Lärarens återkomst som handlar om hur läraren som berättar, visar och instruerar nu är på väg tillbaka efter åratal i skamvrån. Jag tycker han har väldigt många bra och goda tankar i sin bok men i de olika kollegier jag arbetat har den läraren alltid varit närvarande. Jag har förhoppningsvis själv varit (är!) just den läraren. Den som vet vart vi ska i en kurs, som kan ämnet och som just berättar, visar, instruerar eleverna och hjälper och stödjer dem framåt i deras lärande. Katederundervisning, om en så vill kalla't. Och det är jag stolt över.

onsdag 18 januari 2017

jobbsnack mest ... (triggervarning)

Jag har två lärarstudenter hos mig nu. Två härliga tjejer som jag ser fram emot att få jobba tillsammans med i tio veckor. Förhoppningsvis har jag en del att dela med mig av, men i lika mån förväntar jag mig att själv få lära mig ett och annat matnyttigt. Jag ser plötsligt mig själv med andras ögon (mer än annars) och ofta har studenterna nya, fräscha idéer och det är också spännande att se vilka kurser, och deras innehåll, som man kör nu på lärarutbildningarna. Kul också att två av mina "gamla" handledare från Högskolan i Halmstad nu är professorer på Linné i Växjö och föreläser för de här studenterna.

Det är som att energin jag får av detta också smittar av sig på engelskundervisningen. På fredag sjösätter jag en planering med en etta - som ska sluta i en novellsamling. Det vet de inte än, men på fredag ska jag berätta och de ska få fundera på det. Några kommer inte tro att de kan, men jag vet att de kommer att klara det fint. Det blir tufft men vi är också ett gäng som ska göra detta tillsammans!

Annars gör jag, som vanligt, inte så mycket. Jobbar, tränar, kommer hem och äter middag, Netflixar - eller kollar något intressant på SVT Play (just nu en serie i fyra delar om Norge under den tyska ockupationen) - och sedan kryper jag ner under täcket tidigt och kör en kvällsmeditation. Somnar gott och även om jag fortfarande vaknar upp ett par gånger per natt kan jag oftast somna om, ganska snabbt. I morgon kväll blir det i alla fall en sväng in till Kalmar för lite AW med några kollegor. Det blir nog trevligt, tänker jag.

Nu ska jag baka ut pitabröd.

lördag 14 januari 2017

det åååårnar sej...

Hvalfjörður. Så vackert även i regndis.

Så kom jag igenom terminens första arbetsvecka. Ganska hel. Känslan av stress har minskat eftersom jag insett att jag har koll på det mesta, att vi faktiskt kommer att hinna det vi ska - om än inte så på djupet som jag skulle vilja - och att allt kommer att ordna sig, så som det ju nästn alltid gör. Jag är professionell, helt enkelt. Jag kan mitt jobb och jag gör det bra. Det är bara så svårt att ta in nattetid. Jag känner också att något annat börjar släppa. En mer ... generell stress. Och det beror på att jag tränat bra hela veckan. Jag skojar inte. jag kan verkligen känna hur något inuti mig lättar för varje gång jag styrketränar, cyklar, powerwalkar eller springer. Just springandet blir inte så mycket så länge mitt knä inte känns 100 men på dagens sköna PW-runda (i SOL, mind you!) gav jag mig själv en fyra-fem springintervaller på kanske 2-3 minuter vardera. Det kändes okej. Men jag ska vara försiktig. Jag tänkte lyssna på en ljudbok på PW:n men hade glömt ladda det trådlösa headsetet så det la av efter bara en kilometer. Så jag fick lyssna på naturen, istället. Uppåt skogen sa den ingenting. Alls. Men nere i utkanten av Byn hördes en massa småfåglar och ett vackert rådjur korsade min väg bara tre-fyra meter framför mig.

Jenny ringer från Oslo och vi pratar en god stund och plötsligt har jag min midsommarhelg bokad och klar. Den såg jag inte komma. Jag brukar sällan ha några direkta midsommarplaner, överhuvudtaget, och det brukar alltid sluta med att jag är hemma och möjligen har en eller annan gäst. Nu ska jag själv bli bort"bjuden" på en norsk takterassfest. Och vet det flera månader i förväg!

Pratet om midsommar får mig att börja tänka på resor. Jag vill åka på någon bra resa i år, igen. Väldigt gärna roadtrippa på en annan del av Island. Och en storstad, igen. London? Kanske. Jag är också sugen på Prag och nyfiken på Dublin. Nå. Jag får se.

Efter en tur till återvinningen, en tvätt tvättad, PW:n och en sen lunch på en smarrig, värmande rotsaks- och bönsoppa ska jag nu lata mig. Kanske se ett par avsnitt av Sherlock? Ta fram stickningen, rentav?

onsdag 11 januari 2017

qwertyuiopåölkjhgfd

Dirt road to nowhere. 

Jag har lock för ena örat. Har haft det till och från i flera dagar nu och det är sjukt jobbigt. Det verkar hänga ihop med den här lättförkylningen som jag dragit på sedan innan jul. Jag vet inte om detta att jag vaknar minst en gång per natt och har galet svårt att somna om hänger ihop med detta, också, eller om det är ett uttryck för stress. Det är ett par kurser som jagar mig. Så mycket "centralt innehåll" och det går för sakta. Jag ser att det blir väldigt svårt att hinna täcka allt inom tidsramen och samtidigt kan jag inte bara rusa eleverna genom kursen. Varför tar det sådan tid? Ptja, dels för att grupperna är heterogena (vilket de ska vara!) och det finns en hel del som behöver mer tid för att greppa innehållet och dels för att det också finns elever (inte sällan samma elever!) som är nyfikna och vetgiriga och vill diskutera och har roliga och intressanta frågor som jag anser det vore tjänstefel att inte plocka upp och stanna vid. Det är ju ofta just vid sådana tillfällen som de visar upp kvaliteter som krävs för de högre betygsstegen... Att det blir ont om tid beror också på att det sällan läggs ut tillräckligt med tid. Och praktikperioder som gör att vi, när de är tillbaka, måste repetera lite innan vi kan jobba vidare. Schemabrytande aktiviteter. Osv. Men vid tre på natten lägger jag all skuld på mig själv och ifrågasätter mina kvalifikationer. Klart som fan jag inte kan sova då.

söndag 8 januari 2017

ut med det, bara

Ordning igen.
Så. Nu är julen utstädad ur mitt hus. Det tog en timme. Kanske en och en halv. Men då räknar jag in återställning, dammsugning, städning, hänga en maskin tvätt och sopa rent från snö på yttertrappen m m.

Någon märklig person (eller robot) har lagt in kommentarer till bloggen. Något förvirrat, googleöversatt yrande om någon slags relationstjänst där personen ifråga kan förtrolla min (eller någon väns) tilltänkta, men möjligen motvilliga, blivande partner? Det var så knasigt att det nästan blev roligt. Men hur eller hur så har jag tagit bort det.

Annars har verkligen inget av vikt hänt, idag heller.


lördag 7 januari 2017

lite av ingenting

Mina dagar är väldigt händelselösa. Jag kör någon tvättmaskin, småplockar lite och kollar på film och teveserier. Samtidigt som det är väldigt tillfredsställande att kunna se flera avsnitt på raken av en serie känns det så snopet när man plötsligt, på bara ett par, tre dagar är klar med flera säsonger av någon serie. Jag skulle väl kunna sansa mig och dela upp det, men så återhållsam är jag inte. Alldeles för nyfiken.

Igår var det så förbaskat kallt att jag inte stack ut näsan på hela dagen. Sixten vägrade, han också. Idag snöade det när jag vaknade och tittade ut genom sovrumsfönstret. Lite mindre svinkallt också så frampå eftermiddagen tog jag mig en långpromenad. Vägar och stigar var oplogade och det var sådär skönt tyst som det blir när allt är täckt av snö. Jag kunde gå där i mina tankar vilket väl var ungefär vad jag ville. Jag tänker på vad som ligger framför mig och det känns både spännande och stressigt. Ska det bli fullt ut så som jag hoppas och vill blir det så mycket som ska falla på plats på nästan en och samma gång. Men jag behöver det här. Det känns som att det måste bli av det här året.

I övermorgon börjar jobbet igen. Jag använder mina meditationsskills och låter den tanken komma och sedan passera. Nu är detta något jag övat länge (inte meditation men att styra bort tankar) så jag har inga problem med att göra det. Det kommer alldeles naturligt. Jag skulle hellre fortsätta vara ledig, men å andra sidan känns det som att allt står på vänt nu och det är en stressande faktor. Jag får inget riktigt tillfredsställande och kreativt gjort, ändå. Och jag har en del att stå i, på jobbet. Dels mycket jag vill - och måste - göra. Och dels två VFU-studenter att handleda i TIO veckor. Samtidigt. Det kommer bara att säga TJOFF och så är det påsk, allraminst.

Och så är det det här med träningen, också. Två månader där jag varit både krasslig/skadad och LAT. Knät är fortfarande inte i form för någon vidare löpning men det finns ju annat jag kan göra. Dags att ta upp de goda vanorna, igen. Det är inte enbart kroppen som behöver det ...