söndag 23 april 2017

resa

Far, mor och syrran.

Matilda och Sigrun kom hit i torsdags eftermiddag. Promenad, andmatning och allmänt mys och på fredagen körde vi upp till min syrra Cia, i Örebro. Där hängde vi och hade det himla trevligt - bra och roliga samtal och smarrigt käk - och igår morse fortsatte vi upp till Kopparberg där mor och far bor nu.

Det känns så gott i hjärtat att se dem och vara tillsammans med dem och jag önskar så att de bodde mycket närmre så att vi kunde umgås mycket mer. De var båda riktigt pigga (det gör dem gott att inte längre bo i hus och hela tiden pyssla järnet, tänker jag) och mamma var inte så påtagligt minnesförvirrad som hon var sist vi träffades. Vi var oroliga att flytten skulle förvärra det hela, eller kanske rentav skynda på processen, men det kändes "lugnt" på den fronten. Det är inte bra, men det är inte heller så illa som det skulle kunna vara. Hon vet inte var grejerna i köket är, men eftersom hon/de kör samma struktur som de alltid gjort var det lätt att hitta det vi behövde. Och pappa har ju järnkoll. Sigrun charmade dem och de gjorde henne överlycklig med att ha köpt henne en liten räfsa. Den släppte hon inte på hela tiden och innan hon och Matilda drog hemåt idag (vi körde hela vägen tillbaka till Emmajävlaboda igår kväll) räfsade hon en god stund på min gräsmatta.

I morgon är det tillbaka till jobbet igen, efter tio skönt lediga dagar. Resten av terminen kommer att försvinna i en grisblink och jag försöker att inte tänka för mycket på det, eftersom det gör mig stressad.

Idag är det tvätt och mealprepp och om vädret kunde återgå till morgonens solsken (vi drack kaffe ute på altanen) skulle jag ta mig en lång promenad. Vi får väl se hur det blir med det.





tisdag 18 april 2017

lugna puckar

Jag tänkte röja i två garderober idag. Det tänkte jag faktiskt. Men gav upp när jag insåg att mer än hälften av innehållet i dem inte var mitt, utan Matildas, Mikes och Johannas. I stället pysslade jag lite, skrev en stund, bäddade och tvättade någon maskin och lyssnade på ljudbok. Mellan snöskurarna kom jag mig också ut på en lång powerwalkrunda. Det funkar bättre än att springa, knäwise, och jag tänker att det kanske måste bli så att jag får springa allt mer sällan om inte knät ska rasa ihop alldeles. Det är en ledsam och sorgsen tanke, men går det inte så går det inte. Jag har dock inte gett upp helt än. Tänkte nog ta en provsväng i morgon, faktiskt.

Träffade Erica och tog en Fenixfika också. Det var ett tag sedan. Alltid lika vilsamt och gott att prata med henne. Inga krusiduller. Rakt och ärligt. Me like.

måndag 17 april 2017

grit

Bättre dag, idag. Jag vaknade ganska utsövd och har både hunnit fylla på pellets, köra ett par tvättmaskiner, bädda rent i gästrummet (Matilda och Sigrun dyker in lite senare i veckan!) och handla hem godsaker till middagen, då Lena och hennes J, kommer över en sväng. De är båda devota karnivorer så det känns alltid lite nervöst att bjuda dem på veganskt. Idag blir det en enkel wok med risnudlar. Chokladglass (Tofuline) med krossade Oreos till kaffet. Vad dricker man egentligen till wok? Jag har några ale hemma, liksom vitt och rött vin. Och bubbelvatten kan jag fixa. De får väl välja själva.

Nu har nattens snö återigen smält undan. Det känns lite deppigt att se hur blommor och spirande pionbuskar täcks av det vita, kalla. Men de verkar vara ganska tuffa och härdiga, ändå.

Eftersom det är påsk ska man läsa/lyssna på påskekrim. Men efter Nesbøs sjukt spännande Törst stack jag först emellan med den lättsamma lilla bagatellen Dimma över Darjeeling (av Mikael Bergstrand, en fortsättning på Delhis vackraste händer) och nu Grit: The Power of Passion and Perseverance av Angela Duckworth. It's all the buzz i skolvärlden, just nu, i samma härad som till exempel James Nottingham (Challening Learning) och Carol S. Dweck (Mindset) och jag tänkte att jag skulle förkovra mig. Den slår fast en viktig sak - vi må ha olika grundförutsättningar; det som avgör våra framgångar är vår uthållighet, att vi inte ger upp, att vi anstränger oss. Vår resiliens.

Talang kan bara ta oss långt - resten är hårt arbete och vetskapen om att vi alla kan utvecklas. Det kan säkert låta opportunisktiskt men det handlar inte nödvändigtvis om att bli "framgångsrika" i dess mer materiella mening utan om att nå vår egen, individuella, fulla potential, oavsett om det handlar om studier, karriär eller att leva det liv man vill leva. Nå de mål man vill nå. Tyvärr (?) innehåller den också några kapitel om hur en ska göra... och det känns lite väl mycket självhjälpslitt för min smak. Men ändå... jag önskar att mina elever ville läsa den, eller åtminstone delar av den.

Jag tänker, medan jag lyssnar och pysslar. Jag har nog rätt mycket grit, själv. Jag sätter upp mål, även ganska långsiktiga, och sedan ser jag till att nå dem. Just nu går det väl inte så bra med min fysiska träning - jag håller mestadels bara på med underhåll - men på andra plan händer det desto mer...

Jag blir nog klar med boken ikväll och då återgår jag till påskekrimmet, igen. Jussi Adler Olsens Selfies ligger överst i listan.

True Grit är för övrigt en förbaskat bra film.


söndag 16 april 2017

mind over matter


Jag blir liksom handlingsförlamad ibland. Idag har det nog förvärrats av envis nästäppa med påföljande huvudvärk (bihålorna). Men jag tror faktiskt det är allergi och inte förkylning så jag har tagit tabletter för (mot) det. Av dem blir jag så himla trött, särskilt de första dagarna, så jag har liksom inte orkat något. Jag har inte haft lust heller. Och vem vill gå ut en aprilförmiddag när det är minusgrader och snö? Inte jag. Åtminstone inte idag. Men till slut fick jag igång tvättmaskinen, pratade med en ledsen Johanna en lång stund (det är tungt att hon har det tungt och att vi bor så långt ifrån varandra) och sedan kom jag mig faktiskt i träningskläderna och tog mig en ordentlig powerwalk. Snön hade smält bort och det var på det hela taget ganska skönt. Jag kom nyss in och känner mig något lite mindre less.

Borde köra lite uppmjukande yoga. Det borde jag. Men... orka. Jag lagar en kopp te istället.


lördag 15 april 2017

skitväder

Det känns ändå ganska skumt med snöyra i mitten april, även om det inte är alldeles ovanligt. Vi (Linus, Nathalie och jag) hade tänkt oss vandra runt Grimmansmålasjön, men det var råkallt och blåsigt och redan då hade snöblasket börjat så vi nöjde oss med en bilutflykt till The Tea Room i Ällebäck. Det var ju inte så dumt, det heller.



Nu har de kört hemåt (jag saknar dem redan) och jag har kollat Skam (Yes! Ny säsong!) och läser lite. Ute är det tyst och vitt.

Tomt och trist inne.


torsdag 13 april 2017

första... andra... tredje...

Glad Påsk. Typ.
Nu är mitt hus sålt!

Det blev budgivning och även om vi inte talar om någon jättesumma så fick jag mer än jag begärt och det är jag väldigt nöjd med. Kontraktet påskrivet idag. Och så påskledigt på det.

Jag firar! Med potatisskruvar, bubbelvatten och Call the midwife, på Netflix. Det är vad jag orkar ikväll.



Cheers!

tusan, också

Vaknade i natt och det kändes som sandpapper i halsen och näsan var täppt. Nu känns halsen bättre men näsan rinner, trots spray, och ögonen är irriterade. Kroppen känns varm också. Men som alltid när jag inte mår bra så är det något verkligt måste på jobbet, som gör att det blir ytterligare en ta-två-panodil-dag. Idag har jag bjudit in en föreläsare för alla elever som läser REL01 det här läsåret och det är liksom inget annat att göra än att traska iväg, om en stund.

Som om inte detta vore muntert nog så faller snöflingor, stora som mina lovikkavantar, därutanför. Jag förstår precis Assistenten som tvärvände i ytterdörren och med så bestämda steg som hans mjuka tassar tillät gick in i vardagsrummet, hoppade upp på sin favoritplats i soffan och rullade ihop sig till en boll. Så vill jag också göra. I stället får jag trösta mig med varma sockar på fötterna och ett par muggar nybryggt av Byns bästa. Det - och tanken på morgondagen, då jag kan kura inne hela dagen, om jag vill.



onsdag 12 april 2017

man håller ut

Jag är trött nu. Men bara en dag till och sedan har jag ledigt i tio dagar. Det ska bli så skönt. Så skönt, så skönt, så skönt. Sa jag att det ska bli skönt? Att vara ledig, alltså. I tio dagar. Mmm...

Jag har inga planer. Och jag har så många. Jag ska försöka få ihop det hela och koppla av under tiden. Linus och hans flickvän kommer ett par dagar, jag ska springa (yes!), jag ska bjuda ett par vänner på middag, jag ska pyssla och greja, se fjärde säsongen av Skam, Matilda och Sigrun kommer upp och så blir det en liten roadtrip upp till mina föräldrar.

Underbart kommer kännas kort.