söndag 19 februari 2017

livet som...

... småbarns"förälder" är ganska upptaget. Jag ägnar Sigruns middagssovningstid åt att diska, dammsuga och hinna slänga mig i fåtöljen med en mugg kaffe. I övrigt är det full rulle med mat och lek och promenader och mer mat och lek och så byta blöjor och leka lite till och läsa sagor och sjunga och prata och så lite mer mat. Till frukosten får hon se katt- och hundvideor på Youtube. Mycket populärt. När Sigge däckar för natten är jag nära att göra det jag också. Men det är så roligt! Kvick att förstå och skojig att prata med. Hon pratar nästan hela tiden. Önskar att jag förstod vad hon sa... mer än "sitta där", "mamma", "daddy", "hejhej", "byebye", "bajs", "tack", "skål!", "skor", "gå" och "nej". Några ord till kan hon, men dessa är de mest frekventa, just nu.

Igår tog jag en PW/springrunda (joggingvagnen är med!) med ett par ponnystopp och en stund i en lekpark. Idag hade vi med bröd till änderna. i Bjurbäcken. Sigrun var galet lycklig! Det behöver liksom inte vara mer muntrationer än så.

Annars? Inget, faktiskt. Sportlovsledig nästa vecka och enda planen är att vara med Sigrun. Det blir bra.

(en av Sigruns favvisar just nu)

tisdag 14 februari 2017

ålderstecken?

I mitt nätflöde glider en vacker kappa förbi. Jag vill ha den. Jag vill verkligen. Trots att jag mest troligt skulle se ut som ett helt kringresande teatersällskap i den. Precis som om jag någonsin skulle få för mig att köpa något från Gudrun Sjödén. Många vackra plagg, men apdyra och med klar cirkusvarning...

Dock har jag fortfarande mina sinnesförmögenheter i hyfsat skick så jag bläddrar vidare. Till det priset är den säkert sydd av små fastkedjade barnslavar i något avlägset land, dessutom.

Men fin är den!



söndag 12 februari 2017

på laddning


Gråkall helg. Jag gör inte så mycket. Gårdagens källardammsugning blev inte av eftersom jag upptäckte att dammsugarpåsen var full och att jag inte hade några fler hemma. Oj, så synd... Nå, jag har köpt nya, online, och får väl ta det nästa helg, då. Men jag diskade och körde ett par maskiner tvätt. Jag lyssnade på några avsnitt av Lärarpodden, läste senaste numret av Tidningen Gymnasiet och på min väg hem till goda vännen, för middag och trivsel, tog jag en rejäl omväg i den kalla, fina kvällen och fick mig en bra dos frisk luft och motion. Sedan bjöds jag på god, vegansk (!) mat och ett ljuvligt vin i flerahundrakronorsklassen (vännen har en grym vinkällare), lite skönt snack och dessutom lärde de mig hur man spelar Skip-bo, innan jag traskade hem igen, i vinterkvällen.

Idag, då. Ptja. Lite sovmorgon. Långsamt morgonkaffe medan jag killar Sixten bakom örat och kollar en hel serie, på YouTube, om hur en sekt påverkar sina medlemmar på ett alldeles vidrigt sätt. Jag är väldigt intresserad, ja rentav fascinerad, av den sortens mekanismer och fastnar i timmar. Men... jag hinner också köra en tvätt, sortera ur en bokhylla och lägga bönor i blöt. Vetefan om jag inte ska vattna mina växter, också. Och ta ännu en promenad (knät känns fint nu, men jag fegar för att springa...).

Jag är säkert sjukt lat men jag ser det som att jag laddar för att palla arbetsveckan.




lördag 11 februari 2017

långsiktigt

Stulen bild. Nästa år slänger jag upp mina egna!
Så glad jag blir när en av mina allra närmaste vänner plötsligt hör av sig för att prata om en grej vi mest spånade lite löst om, i somras - att fjällvandra. Då, när vi slängde upp idén, var det så många om... och nu är flera av dem undanröjda och våra smått diffusa förhoppningar kan förverkligas. Det ska bli en fjällvandring! Inte i år - men nästa. Det finns fortfarande en del som måste falla på plats - vännen har genomgått en större operation och måste rehabba och öva upp styrka och ork och hon är visserligen på god väg, redan - men inte värre än att vi nu spikat en septembervecka.

Vi ska inte så himla långt upp i landet, denna gång, eftersom vi inte vill, eller kan, lägga en massa tid på transport. Så det får bli Idrefjällen. Lagom för jungfruvandring, tycker vi.

Det blir fint, det här!

edit

När jag bloggar brukar jag inte korrläsa särskilt mycket. Jag vill inte prestera utan bara tänka "högt". Ibland blir det så att det blir lite halvkvädet, då. Det jag skrev igår om varför det är bra att veckorna går fort är för att jag redan är väldigt trött på vintern och hoppas att det snart ska bli vår. Ifall det inte gick fram, alltså.

Snart så...

Lördag idag. Klockan är ju bara lite över nio och jag har kaffe kvar att dricka och gör mig ingen brådska. Men det där med källardammsugningen kommer ändå att hända. Så småningom.

fredag 10 februari 2017

fredag igen

Lyktorna lyser ikapp med fullmånen, ikväll.
Veckorna går nästan lika fort som helgerna. Det är väl lika bra det. Jag vill ha ljus och hopp. Utsikter. Möjligheter. Inte känna mig ensam och isolerad. Visst... jag var i Malmö/Köpenhamn i veckan. Det är liksom inte synd om mig. Det händer saker. I morgon har en vän bett mig över på middag och i veckan är det ju min tur att laga vardagsmiddag åt några kompisar. Jag tänker att ensamhetskänslan ligger på ett annat plan. Jag vill träffa någon. Men är uppenbarligen inte förmögen, eller tillräckligt intresserad, att göra något åt det. Jag, och några andra, skojar om nätdejting men det är verkligen, verkligen inget jag vill göra. Jag inbillar mig fortfarande att det bara ska hända. Typ. Och gör det inte det... Jag tänkte härom morgonen på kollektiv. Ett bra alternativ för att slippa bli alltför ensam. Ett vuxet, klokt och sansat kollektiv. Ja. Absolut. En möjlighet.

Morgondagens projekt: dammsuga hela källaren. Hiva ut alla pelargonlik.



onsdag 8 februari 2017

en kort verklighetsflykt


När jag fyllde år i november fick jag en biljett till Metallica i födelsedagspresent av Matilda och Mike. Igår vad det dags att gå på konserten, i nya Royal Arena, i Köpenhamn. Det var jag, Mike, en av hans kompisar och kompisens vän. Perfeka sittplatser. Jo, sittplatser. Hur vuxet och bekvämt som helst och eftersom vi satt långt ner på läktaren satt vi både nära och kunde se scenen. Göttast var det när de körde lite äldre grejer och bäst av allt var Master of Puppets. Galet energisk!

Sigrun fixar frukostdisken!


Idag hade jag tagit ledigt och fick äta frukost och gosa och leka med Sigrun, vara med och lämna henne  på förskolan och så ta en rask promenad till Emporia för ett par ärenden, tillsammans med Matilda, och sedan tog jag tåget hem. Som vanligt känns det en smula kvävande att komma hem till Byn, men det är ju som det är. Det känns i alla fall som en slags lyx att ha en dag mitt i veckan då jag kunde gå och kolla i ett par butiker (givetvis en bokhandel...) och ta en fika. Bara sådär, liksom.

Sixten blev i alla fall glad att se mig hemma igen.

måndag 6 februari 2017

...

Jag får veta att en tidigare elev, en av de där jag kom extra nära, har avslutat sitt liv. Inte ens 23 år gammal. Och här sitter jag och ska försöka se normal ut (så få kvar här som vet vem hen är... var...), när jag egentligen bara vill gråta och skrika av förtvivlan över livets orättvisa, över bristande hjälp och stöd till de som mår psykiskt dåligt, över ett liv som inte riktigt ens hann ta fart och mina tankar går till hens syskon, familj, vänner och deras sorg och bestörtning. Och när chefen kikar förbi på sin morgonrunda och frågar om allt är lugnt håller jag bara andan ett par sekunder, ser honom rakt i ögonen och säger... "jodå", fast det drar och sliter i mig som av taggtråd och bara om jag andas sakta, sakta kan jag kanske hejda tårfloden.